Moçambique

Detta berodde bland annat på en vänsterinriktad militärkupp i Portugal, och ett långvarigt gerillakrig i Moçambique under ledning av den marxist-leninistiska gerillan Frelimo och dess ordförande Samora Machel. En stor utvandring av den vita befolkningen, ett ekonomiskt beroende av Sydafrika, en lång torka och ett långt inbördeskrig som underblåstes av apartheidregimen i Sydafrika, hindrade landets utveckling. Det regerande partiet Frelimo övergav formellt marxismen 1989. Med hjälp av FN förhandlade man 1992 fram ett fredsavtal med rebellerna i inbördeskriget och 1994 hölls flerpartival, men möjligheterna för oppositionen är begränsade. 1999 och 2000 inträffade stora översvämningar vilket skadade den ekonomiska utvecklingen.

Vid självständigheten 1975 var Moçambique ett av världens fattigaste länder. Situationen försvårades av det brutala inbördeskriget 1977-1992. 1987 gjordes en del stora ekonomiska reformer i syfte att stabilisera ekonomin. Med hjälp från utlandet och en större politisk stabilitet sedan 1994 har den ekonomiska tillväxten ökat. Inflationen var nere under 10 procent i slutet av 1990-talet, men blev åter tvåsiffrig under 2000-2002. Moçambique är fortfarande beroende av utländsk ekonomisk hjälp och majoriteten av befolkningen är mycket fattig. Den största delen av arbetskraften sysselsätts inom jordbruket.

Några av Moçambiques miljöproblem är vattenförorening, tjuvjakt på elefant för elfenben och att den stora inflyttningen till städerna skapar olika problem med sopor och avlopp.

Relaterade länkar

• Från krigszon till strandparadis (Aftonbladet)
  
• Mocambique: Fina fisken i Inhaca ... (Expressen)
  
• Räkna med Moçambique (Svenska Dagbladet)
  

Visum