Gdansk

Orten omnämns i historiska dokument även under ett antal andra namn som: Gyddanyzc, Kdansk, Gdanzc, Dantzk, Dantzig, Dantzigk, Dantiscum och Gedanum. Dessa namn är i huvudsak olika stavnings- och uttalsvarianter av de polska och tyska namnen på staden.

Från arkeologisk forskning framgår att orten var en hantverkar- och fiskarby redan på 600-talet, och på 900-talet var den befäst borg vid Wisas mynning hos pommernfurstarna. Orten omnämns första gången i skrift som Gyddanyzc urbs i Jan Kanapariusz krönika från 999 om den helige Vojtech Adalbert av Prag, den tjekiske biskopen som missionerade i området. Enligt krönikan skulle Vojtch besökt orten på våren 997.

Staden grundades 1224 eller 1225 och var under senmedeltiden en viktig tyskdominerad handelstad vid Wisas mynning i Östersjön. Gdask var en av de större medlemmarna i Hansaförbundet. Staden var en viktig bricka i spelet mellan Tyska orden och Polen-Litauen under 1300- och 1400-talet. Efter Tyska ordens fall kom staden därefter att råda under Polen-Litauen, men med långtgående självstyre som mäktig handelsstad. 1500- och 1600-talet var stadens storhetstid. Som viktigaste utskeppningshamn för den stora polska spannmålsexporten blev staden rik och många vackra och storslagna byggnader är bevarade från denna tid och den tidigare hansaepoken. Efter Polens delningar under slutet av 1700-talet tillföll den Preussen och ingick senare i det tyska kejsardömet.

I efterverkningarna av det första världskriget och det tyska kejsardömets fall avskiljdes staden från Tyskland, och blev en självstyrande så kallad fristad med egen konstitution, regering, parlament och valuta. Fristaden gränsande till Polen och den tyska enklaven Ostpreussen.

Den så kallade polska korridoren mot Tyskland i öster, samt kontroverser kring kontrollen över staden, framlades av Hitler som ett skäl till en invasion av Polen 1939, vilket därmed de facto utlöste det andra världskriget. Fristaten inkorporerades i Tyska Riket. Under andra världskriget utgjorde staden ett tyskt så kallat Gau, med Albert Forster som Gauleiter.

År 1945 ockuperades staden av sovjetiska styrkor och utsattes för en vild plundring, ödeläggelse och stacks i brand. Nästan hela Gdasks befolkning flydde, deporterades eller dödades. Omkring 100 000 människor omkom och omkring 1950 levde cirka 285 000 tyska danzigbor i exil.

År 1980 skapades den polska fackföreningen Solidaritet i Leninvarvet i staden. Den leddes av varvsarbetaren Lech Wasa och blev början till den polska kommunismens kollaps nio år senare men även på sikt till hela östblockets upplösning.

Relaterade länkar

• Turisterna hittar till Gdansk igen (Aftonbladet)
  
• Gdansk.pl