När jag är ute och reser så har jag ofta svårt att uppskatta och verkligen suga in känslan när man väl står vid Egyptens pyramider eller blickar ut över ett oändligt Paris från toppen av Eiffeltornet. Visst känns det häftigt att ha sett det men ofta är det dem små händelserna som gör en resa speciell.

Exempelvis minns jag under en tågluff hur vi missade stoppet för tågbyte i Italien och itället hamnade helt oplanerat i Venedig där vi vandrade runt ett tag och åt fantastiska pizzor.

Kom gärna med egna exempel på små händelser som har gjort eran resa speciell!

Jag har mutat mig på ett inrikesflyg i Thailand en gång.

Skulle åka från Koh Samui till Bangkok och hade i god tid bokat biljett mm. Var tvungen att ta just den avgång jag bokat för annars skulle jag missa mitt flyg från Bangkok till Sverige.
Åkte ut till flygplatsen ett par timmar innan planet skulle gå. Det här var i början av april och det var svinhett just då, löver 40 grader varmt. Väl framme på Koh Samuis flygplats hittade jag en plats i skuggan under ett träd där jag satte mig i väntan på att flyger skulle boarda. Sen somnade jag och vaknade precis upp när check-in stängt och planet var på väg ut på landningsbanan. Jag fick tokpanik och visste inte vad jag skulle göra. Sprang till en info disk och fick reda på att nästa (som även var den sista) flighten var fullbokad. Jag skulle alltså inte komma till Bangkok i tid = world of trouble för mig.
Efter lite trixande fram och tillbaka så insåg jag att problemet inte skulle lösa sig så jag gjorde ett desperat försök att muta mig på planet. Jag la helt enkelt upp ett par tusen baht på disken och frågade om det verkligen inte gick att lösa. Tjejen i disken tog pengarna och försvann utan ett ord. Tänkte att nu åker jag dit för mutbrott eller nåt men efter en stund kom hon tillbaka med ett papper jag fick skriva under där jag frånsa mig rätten att klaga på resan. Fattade inte varför förrän jag kom på planet då det visade sig att jag fick sitta på ett nerfällbart säte som normalt används av flygvärdinnorna. :-) Satt som en märla hela vägen men det var helt klart värt det och jag hann precis med planet hem till Svedala.

//Tuff

Jag har inte rest särskilt mycket, men något roligt har jag ändå att bjuda på.

För omkring två år sedan var jag i marrakech och tittade runt. En dag mötte jag någon man som gick runt med en cykel, han frågade om jag behövde en guide, och visst, det lät inte fel. Han var trevlig och så, berättade lite historier om gamla stan och muren kring den, visade mig in i sina vänners hem, tog mig till fina moskéer och erbjöd mig att köpa röka.
Efter ett tag stannar vi till i en liten affär. En berber-affär, som tydligen bara var öppen en gång i veckan och sålde jätte-bra saker, hemmagjorda och av hög kvalitet. Så sa han att han måste gå, jag gav honom en slant som tack och gick in i affären.
Det luktade rök och en berb kom fram till mig med ett teglas, det första som hände. Han bad mig titta runt på deras skor, vattenpipor och allt det andra. Efter ett tag har jag hittat en vattenpipa och ett par tofflor. Han verkar nöjd och tar ner mig i källaren, där vi ska förhandla. Han skriver ner sitt pris på en lapp (över tusen kronor) och jag mitt på en lapp (ett par hundra), sedan ska han sänka och jag höja tills vi är nöjda. Om vi inte kommer överens om tre gånger struntar vi i affären.
Jag ligger kvar på ett par hundra, lägger på en femtilapp här och en femtilapp där. Han sänker en femtilapp här och en femtilapp där. Så räcker han fram handen till mig och ber mig skaka den. Jag skakar den och han säger "då rä affären avgjord." Den jäveln hade lurat mig att skaka hans hand. Jag pratar mig ur det och vi fortsätter pruta. Egentligen vill jag inte ens köpa någonting längre, men vi kommer överrens om cirka femhundra kronor till slut.
De skänker mig en askkopp på köpet, vilket var det enda funktionsdugliga jag fick med mig därifrån. Vattenpipan var sönder och skorna gick sönder efter två dar.
Ett par dagar senare gick jag förbi igen och såg att affären var öppen, trots att den bara var öppen en gång i veckan...Jag kände dock inte för att gå in och klaga på skorna (då visste jag inte att vattenpipan var sönder) utan blev bara ännu säkrare att de var luriga jävlar och att "guiden" var någon som jobbade för dem och lurade dit lättlurade turister för en del av vinsten.

Just då var det inte så kul, men nu skrattar jag bara åt det. Akta er för berber om ni åker till marocco. Och om en skoputsare kommer fram till er och ber om att få putsa era skor så kom överens om priset innan. Var någon jobbig jävel som envisades med att han skulle ha flera hundra kronor för att han putsade mina skor.

Var ute på interrail förra sommaren och hade, efter att ha sovit på en stenstrand en förort till Nice, fortfarande några timmar att döda innan vårat tåg ner mot Hyéres gick. Vi satte oss på regionaltåget och hamnade efter någon timme eller två i en förort på andra sidan stan där vi bestämde oss för att hoppa av. I väntan på tåget tillbaka till Nice igen kommer en man med keps och magväska upp på perrongen, ivrigt rökandes på en cigarett.

Då det inte står något om några tågtider på den digitala skylten frågar vi mannen, det visar sig att han är utvecklingsstörd på något vis, han kunde inte prata och de enda lätena han gjorde ifrån sig var stön och grymtningar. Med händerna börjar han försöka kommunicera och vi vet inte vad vi ska ta oss till. Jag bjuder mannen på en cigarett och han börjar rota i sin magväska, visar genom sin legitimation att han heter Claude och börjar ta upp bilder där han poserar framför olika tåg i diverse länder. Han har även ett skrivblock där han antecknat tider och tågnummer, det visade sig alltså att Claude var tågbög och förmodligen autistisk. Då och då tar Claude upp sin avstängda telefon och börjar mumla och flåsa i den som att han pratar med någon i en comradio.

Vi tar en bild tillsammans med Claude och han tillrättavisar mig när jag försöker fota i motljus. Till sist kommer tåget och medans vi kliver på ställer sig Claude och försöker tala med tågchauffören med hjälp av stön och mummel.