Har rest runt i vårt avlånga land o träffat människor från Sveriges alla områden. Har bott flera år i Sthlm o Göteborg o även på mindre orter.
Faktum är att jag även levt i staden Örebro och träffat vansinnigt många örebroare under min livstid. Jag har nog aldrig stött på den "kyla" som jag socialt upplevt där. har varit ute mkt på "lokal", där man aldrig fick kontakt med några "riktiga" örebroare, Jobbade bl a på ett ställe med det märkligaste sociala klimat man kan tänka sig. Visst, säger ni ETT ställe gör ingen skillnad, men faktum är att man tydligt märkte vilka som var infödingar där o vilka som var utifrån och följdaktligen helt normala socialt sett.
Bland annat blev en kille utifrån anställd o efter en tid på kontoret mådde han psykiskt dåligt o sa till mig med sprucken stämma: Jag måste gjort ngt frukstansvärt fel. Han upplevde han att folk stirrade på honom, inte svarade när han sa hej då, inte hälsade på morgonen, vände bort ansiktet när de möttes osv. "Det kan kanske är jag som är översocial" tänkte han bedrövat.
Samma sak upplevde jag själv när jag började, efter ett par år hade jag vant mig och kanske blivit likadan. När man väl satt ett gäng på varsin arbetsplats på kontoret sas det ibland inte ett ord under en hel arbetsdag, när det väl växlades ngra ord var det ofta ngn obegriplig sarkastisk kommentar som fälldes av ngn märklig individ.
Har åtskilliga fler liknelser med detta folkslag, men orkar inte skriva om dem här.
Detta drog även ner mitt humör, så man mådde ofta skit på arbetsplatsen o även på fritiden.
Frågan är om dessa bondläppar lider av ngt slags komplex? Är det fel på vattnet i staden? Är livet i staden så tråkigt så man måste avreagera sig psykiskt? Dela gärna med er av era erarenheter från hålan.