Jag åker till Malaysia i övermorgon. Kuala Lumpur är första stoppet och där är vi ett tag. Jag undrar om det går att köpa pålitliga mediciner där om man skulle behöva det, och om någon i så fall vet var. Jag tänker typ värktabletter, diarrétabletter, antibakteriella krämer, kortisonsprayer, kanske antibiotika mot magbakterier och annat som kan tänkas behövas.

Och ja, jag tar med mig det nödvändigaste från Sverige. Jag fattar också att det är säkrast. Men jag kan inte gå och släpa på massa mediciner i förebyggande syfte.

ciao

Allt finns, värktabletter heter tex. Panadol, antiseptisk handkräm heter tex. Dettol.

Tänkte dela med mig lite om vad jag upplevt av sjukvården i Malaysia.

När jag var i Malaysia (Sarawak och på fastlandet) hade jag oturen att dra på mig en ordentlig halsinfektion. Jag gick först till ett apotek och bad om medicin och fick där några suspekta piller med antibiotika. Jag provade och infektionen började försvinna, "schysst" tänkte jag och flög upp i bergen i Sarawak men så fort pillerna tog slut kom infektionen tillbaka.

Tyvärr fanns inget apotek eller läkare i byn vi var i så jag fick vänta tills vi var tillbaka i Miri för att uppsöka en läkare. Det hann jag inte med innan vi tog en buss söderut till Batu Niah för att kolla på Niah Caves. Men där fick jag nog av att inte kunna sova pga halsont. Jag frågade runt och hittade till sist en liten läkarmottagning. Efter att ha fyllt i lite formulär fick jag sätta mig i ett proppfyllt väntrum. Jag fick inte vänta mer än typ två minuter innan någon kom och hämtade mig, jag försökte få personalen att hjälpa en kille som nästan hade sågat av sig handen innan mig och efter tio-femton sekunders debatt gjorde de så. Men efter det ville de inte ge upp utan tvingade mig att gå före i kön. När läkaren, en indier i femtioårsåldern kikade ner i halsen på mig såg han först lite halvt förfärad ut och skrek sedan på typisk indisk engelska "Oh, very wet infection! VERY wet infection!" Väldigt roligt!

Efter det kollade han snabbt på mina papper och skrev ut dubbelt så mycket antibiotika som jag tidigare fått vilket gjorde mig lite rädd. Dessutom fick jag de starkaste smärtstillande piller jag någonsin fått och de blev man verkligen helt veck av att ta (hela läkarbesöket och all medicin kostade mig sammanlagt ca 30kr). "Schysst" tänkte jag, "nu blir jag verkligen av med skiten"...

Men inte då! En vecka senare hade mina piller tagit slut, halsontet hade nästan försvunnit och vi var på väg mot fastlandet. Lagom till att vi dagen därpå hade åkt in i Singapore var skiten tillbaka vilket gjorde att jag började bli lite lagom nervös. Så fort vi fixat någonstans att sova gick jag till ett sjukhus, där frågade de mig om jag ville gå före kön för 300kr eller vänta en timme och betala 50kr. Jag valde att vänta men det tog inte mer än 30 minuter innan jag fick träffa en läkare. Jag fick förklara mitt problem varpå läkaren började ställa en mängd frågor. Efter att jag gäspat (pga sömnbrist) frågade läkaren om jag knarkade och han fick såklart svaret "nej".

Jag fick ge blod då de misstänkte att infektionen gömde sig i mitt blod och ombads komma tillbaka dagen därpå. Dagen därpå kom jag tillbaka och fick återigen träffa läkaren (denna gången fick jag vänta i ca 90 minuter). Han förklarade kort att blodprovet visade att infektionen inte fanns i blodet, att jag inte knarkade och att antibiotikan antagligen gjorde infektionen värre. Varför antibiotikan gjorde saker värre fattade jag aldrig utan jag var mest förvånad att de hade kollat ifall jag knarkade utan att informera om det innan. Jag gick därifrån med smärtstillande piller, halstabletter och sömntabletter (sömntabletterna vågade jag aldrig ta). Ett par dagar senare försvann halsontet och jag antar att läkaren i Singapore hade rätt...

Sammanfattning, sjukvården i Malaysia kan vara lite risig men medicin får man lätt tag på och den kostar för en svensk nästintill ingenting. Jag antar för övrigt att den är bättre i storstäder som Kuala Lumpur än ute i småstäderna på Borneo.

Det finns en tanke bakom de där medicinpåsarna med dunderpiller.

Vitsen är att man ska vara sjukskriven så kort tid som möjligt, 39 grader feber en dag och tillbaka på jobbet dagen efter är alltså idealet. Till det krävs häst-antibiotika, som läkarna gärna skriver ut.

Man får väl va lite försiktig i vad man stoppar i sig här nere, men enligt egen erfarnhet e det mesta här nere bra skit! Själv hade jag inga problem å köpa receptbelagda mediciner då jag bara nämde att min Svenska läkare hade sagt att jag skulle ta det Ofta e det väldigt praktiskt å va Svensk

Sjukvården betalas ju med egna pengar i sydostasien

En ny lever = 750.000kr...