Har du varit med om någon riktigt jobbig jävla resa? Berätta.....

Själv så har det bara hänt två gånger för mig. Första gången var när jag skulle åka buss från Gbg till Jkpg och bruden framför mig fällde ner stolen att hon nästan krossade mina knän. Jag vet inte varför jag inte sa till henne. Hon måste varit dum i huvudet som inte fattade att hon typ mosade mig. Är dock för snäll ibland och låter det passera. Hade nog inte hänt idag dock.

Andra resan var på ett flygplan mellan Glasgow och Göteborg. Jag är rätt lång (1.99) så jag höll på och dö på flygplanet eftersom det är så trångt mellan stolarna. Bruden som satt jämte mig somnade på min axel och sov där under hela resan. Hon gav mig en generad blick när vi var på väg ner. Mitt i allt detta så gjorde lufttrycket så jävla ont i nacken och öronen.

Har dock aldrig varit med om någon utlandssemester som har varit jobbig.....t.ex störiga reseledare...grannar på hotellet eller på den lokala puben......so please, enlighten me...

Har väl inträffat en hel del incidenter när man varit ute på äventyr, men en självförvållad händelse jag kommer att tänka på är ifrån Boracay, Filippinerna när jag skar foten - mellan lång och stortå - på en snäcka, var sedan ute och härja i två dygn med flip flops vilket gjorde att såret blev större och följde formen efter bandet på min slipper. Efter några dagar blev det infekterat och det hjälpte inte hur mycket jag än tvättade eller höll foten ren. Ytterliggare någon dag senare skulle jag flyga till Bohol via Manila, så jag lindade in hela foten i papper, drog över en socka och körde ner skiten i skon vilket gjorde så ont så jag bet mig själv i armen. Fick inget tillfälle att lufta och tvätta såret förens 6 timmar senare då jag landat i Manila, redan här märkte jag att det inte stod rätt till så jag sprang runt inne på flygplatsen och letade efter läkare. Alldeles bredvid min gate fanns det en informationsdisk där dom deklarerade att "sjukstugan" låg i andra ändan av flygplatsen.

Jag hade 20 minuter på mig innan min flight skulle boardas och det gjorde sjukt ont att gå, så jag insåg att det var stanna kvar i Manila med anständig sjukvård eller åka ändå och inte ha en aning om vart eller när jag kan hitta en läkare som gällde. Gick in på toaletten och drog upp foten vid handfaten och tvättade lite, intalade mig själv att det var lugnt och upprepade processen med papper, strumpa och sko (gick omkring barfota inne på flygplatsen, för att det var så svullet). Landade i alla fall i Tagbilaran någon timme senare, en landningsbana mitt ute i djungeln med ett skjul som enda terminal var intrycket man fick, det här kommer ju aldrig sluta väl tänkte jag, ska väl sägas att jag även fått hög feber vid det här laget.

Stapplade ut i terminalbyggnaden och såg nog inte helt 100 ut för en polis/tullvakt kom fram till mig och undrade vad det var frågan om. Frågade kort och gott om det fanns något sjukhus i stan vilket det till min glädje gjorde. Polisen hjälpte mig fixa en tricycel och sa till chauffören vad som gällde och vi gled iväg, efter några minuter uppenbarade sig ett sjukhus som var så jävla risigt att jag bad till Gud "snälla, inte det här stället" men det var det inte heller, det var ett sjukhus ytterliggare någon minut därifrån som var lika, om inte ännu risigare. Nåväl, det var bara att ta vad som erbjöds tänkte jag och stapplade in i vänthallen. 40-45 graders värme, smuts och utslagna pinoyer som låg lite här och där var vad man möttes av, uppskattningsvis en syrra i tjänst och jag var inte direkt högprioriterad noterade jag efter att ha sett mig omkring. Jag hade snackat med en kille innan som sa att det tog ca en kvart från Tagbilaran till Alona, Panglao med tricycle och eftersom jag visste att det fanns en del turister där chansade jag på det.

Jag stapplade ut till min väntande chaufför och sa till han att köra mig till Alona beach. Solen stod nu i zenit och jag skulle tro att jag hade närmare 40 graders feber vid det här laget. Sanningen var att sträckan jag skulle tog mer än en timme och eftersom jag inte kunde skydda mig mot solen fick jag typ solfrossa först och sen när febern åter igen tog över kände jag att jag höll på att förlora medvetandet. Då trodde jag på allvar att jag höll på att kola, trodde fan att jag var på väg att gå ned för räkning och jag minns att jag började svära och förbanna killen som sagt att det bara skulle ta en kvart. Hur som helst, lyckades hålla mig i nåt halvdant tillstånd och kom på att det fanns ett svenskägt hotell i närheten som min chaufför dessutom kände till, han lyckades hitta dit och killarna där hjälpte mig en hel del. Ägaren åkte ned på stan och fixade någon "mirakelsalva" sen fick jag något annat och när jag äntligen fick lägga mig ned sov jag i 30 timmar. När jag vaknade och fått i mig mat och vatten åkte jag till en liten klinik som låg alldeles i närheten där jag fick stanna ett tag och ta sprutor och lite annat smått och gott. Fick sen knapra medicin resten av min vistelse, men såret visade ändå inget tecken på att vilja läka. När jag tillslut lämnade Filippinerna tog det ca 2 dagar för foten att läka ihop, så jag antar att klimatet och bakteriefloran inte är den ultimata därnere

Blev visst lite långt det här ja

Jag har en liknande historia som din, TS. Rövhålet Island hade, mitt i våran Berlinresa, bestämt sig för att spotta ut massor med aska över Europa vilket medförde att flyget vi skulle ta hem två dagar senare blev inställt. Efter någon dag extra i denna fantastiska stad skvallrade kontoutdraget att det faktiskt var dags att ta sig hem på något vänster. Resultatet blev buss från Berlin till Stockholm, med ett mysigt mellanstopp i Köpenhamn. Resan tog runt 18 timmar. 8 timmar från Berlin till Köpenhamn som inte var så farliga. Men på sträckan Köpenhamn-Stockholm hade dom två utländska (antagligen tyska) medresenärerna på sätena (Stavning?) framför oss bestämt sig för att solbada och fällde därför ner sina stolar så långt det gick så dom slog i knäna på oss. Det blev 9-10 timmar av att försöka sova med ett benutrymme på någon decimeter. Borde sagt till dom, men ville bara hem så jag orkade inte (Plus att jag är för snäll).

Det gör jag ogärna om igen. Förrutom det var resan fantastiskt kul!

jävlar va synd

Han du njuta nånting av vistelsen??