Mätningen är en sanning med viss modifikation. För lokalinvånarna i Angola och Tchad kostar givetvis inte en maträtt mer än ett par kronor, men för utlänningar som bosätter sig/besöker länderna i affärer är prisnivån väsentligt högre.
I Luandas fall beror detta på den intensiva oljeindustrin. Man har räknat med att utlänningar bor på de finare hotellen och äter på de bättre restaurangerna... alla är inte backpackers som bor på ett hotell för tjugo kronor natten så att säga. Detta gör att prisnivån för den normala utlänningen är betydligt högre än för lokalmänniskan. Vid boende behöver även utlänningen beakta lyx, komfort, säkerhet, el och personal.
I fallet Tchad, N'Djamena, beror detta på liknande orsaker fast då får man tillägga att Tchad är ett "landlocked country", man har ingen kust. Detta innebär att alla affärsmän som gräver efter olja äter till stor del enbart importerad kost, brukar importerat schampoo och på grund av Darfur-konflikten måste ha livvakter.
Förutsättningarna för en utlänning jämförelsevis med en lokalmänniska är annorlunda.