Vår kvinna i Tokyo Del 25: Himmel och helvete
Som många japanresenärer upptäcker är det inte samma sak att turista i Japan som att bo där permanent. Många blir upprörda över att aldrig bli "en av oss" utan att ständigt vara en gaikokujin (utlänning). Det är faktiskt så att du i allmänhet inte kommer att betraktas som "en svensk" eller "en australiensare" i Japan, utan kort och gott som "en utlänning". Jag har själv stött på en hel del svårigheter. Den japanska byråkratin är nog det som orsakat mest huvudvärk. Från min första dag i landet har vardagen varit fylld av dokument som ska fyllas i. Jag måste enligt lag ständigt bära ett "utlänningsregistreringskort", och jag hade svårt att hitta en lägenhetsvärd som accepterade utländska hyresgäster. Man känner sig begränsad.

Personligen har jag ofta irriterat mig på att folk utgår från att jag inte kan prata japanska. Man får beröm bara man säger konnichiwa (goddag). En dam på ett värdshus formligen skrek ut: "Nämen, gaijin-san kan prata japanska" när jag sa den simpla frasen: Orenji juusu wo kudasai (Kan jag få en apelsinjuice). En anna källa till irritation är den så kallade gaijin stare, den diskreta sneglingen du alltid får när folk går förbi dig på stan. Hur utlänningar i Japan hanterar det faktum att de ständigt sticker ut i mängden varierar. En del utnyttjar att de som gaikokujin kan tjuvåka på tåg och cykla mot rött ljus, eftersom varken konduktör eller polis vågar kontrollera dem. Detta döpte vi till gaijin power. Folk har berättat för mig att de blev högljudda och störiga, i revolt mot det i överkant tysta och artiga samhället. Andra säger sig ha blivit tillbakadragna och deprimerade.

Många trivs trots detta som fisken i vattnet. Vi utbytesstudenter tyckte ofta att det kändes som att leva i en drömvärld. "Jag kan göra vad som helst, ingenting här är på riktigt", sa en god vän till mig. "Jag går på nattklubb varje vecka, för att stå ut med vardagen", tyckte en annan. Jag tror det är viktigt att ha nån att prata med om man får hemlängtan, och att man inte utnyttjar systemet med sin gaijin power. För mig har det varit oumbärligt att få åka hem till Sverige ibland, för att återfå perspektivet. På så sätt blir det lättare att uppskatta skillnaderna mellan Sverige och Japan, istället för att störas av dem. Jag har dock bestämt mig nu för att inte bosätta mig i Japan, åtminstone inte nu. Borta bra men hemma bäst, som de brukar säga.

Mata ne!
/My