The Western Ghats är den bergskedja som reser sig längs hela Indiens västkust. Det är egentligen inte en bergskedja i ordinär betydelse utan en förkastningsbrant till hela den Indiska subkontinenten som lutar fyra grader åt öster. Sluttningarna västerut är mycket branta och har utgjort ett geografiskt hinder för alla landlevande varelser och har bidragit till att göra The Western Ghats till ett mycket otillgängligt område. På sina ställen reser sig en i det närmaste slät bergsvägg tusen meter eller mer rakt upp i luften. Uppe på högplatån är terrängen mycket starkt kuperad och bergen är nereroderade till mjuka linjer. Från luften ser området ut som ett gigantiskt upprört grönt hav som stelnat i sina rörelser. Inåt landet avtar den starka kuperingen och terrängen övergår till först savann, sedan stäpp och sedan tar en av Jordens torraste saltöknar vid som är så vidsträckt att ingenting levande kan ta sig över den och bildar ett annat geografiskt hinder österut.

Klimatet är så ogästvänligt att det trots det stora befolkningstrycket i Indien aldrig har funnits bofasta människor i The Western Ghats som fallet är i många andra regnskogsområden på Jorden. Under monsunen blåser stadiga vindar den varma och fuktiga luften från Arabiska Sjön mot Indiens västkust och luftmassorna hindras när de träffar på den höga bergsväggen. Då tvingas luften uppåt där den blandar sig med torrare och kallare luftlager under en väldig turbolens och avger sin mesta nederbörd över området närmast kusten. Då faller ett tropiskt störtregn utan uppehåll dag och natt i flera månader och allting blir genomblött. Det är blodiglarnas tid, när deras numerära antal är som störst, den tid på året då de flesta djuren föder ungar och det finns som mest mat.

När vinden vänder upphör regnet och sedan kommer det inte en droppe vatten mer resten av året. Terrängens starka kupering gör att vattnet snabbt rinner av området i hundratals spektakulära vattenfall och den starka brännande solen torkar snabbt upp vattnet som blir en bristvara och vegetationen bränns först gul sedan brun. Det ställer stora krav på djurlivet och endast de bäst anpassade individerna klarar av att överleva det första året.

Det är till denna stora vilda av människan orörda urskog, miljontals år gammal, som jag hade tänkt besöka och utforska under en vecka eller två. Jag känner inte till förhållandena närmare och jag inser att jag kanske utsätter mig själv för en fara genom min blotta närvaro eftersom jag kommer att vara en inkräktare i området. Jag vet inte vilka de största farorna kan vara och jag undrar hur järnvägsspåret med dess buller påverkar djurlivet, om de vilda djuren skräms bort eller om de har vant sig vid tågen. Kanske det är blodsugande insekter som utgör den största faran för en människa i denna djungel?

Finns det någon på forumet som har erfarenheter eller annan information om The Western Ghats att dela med sig?

Wow, man blir intresserad. Ska läsa mer om det, låter farligt underbart på samma gång!

Jag har rest i södra delen av Western Ghats. Först till Ooty som är en liten stad byggd som "bergsstation" av britterna. Där finns mycket goda trekkingmöjligheter, både i "fjällmiljö" och genom teplantage. Varning dock för att det kan bli rejält kallt på nätterna så ta med varma kläder!

En annan sådan bergsstation värd att besöka är Munnar som också bjuder på teplantage, trekking och ett fantastisk vattenfall dit man kan vandra och sedan dricka kaffe vid fallets fot. Här måste du passa på att köpa ett par glas av den lokalproducerade honungen som är utsökt. Även deras te är bra.

Regnskogen som du pratar om har jag besökt i form av Wild Life-parken Periyar. Även den ligger högt och terrängen är kuperad. Har fått intrycket av att du är lite äldre så jag hoppas att du fortfarande är i god form om du vill göra ett besök här. Det är helt ärligt den jobbigaste trekking jag gjort. Och precis som du säger finns massor med blodiglar. Vi fick en sorts strumpa i kraftigt typ som går upp till knät för att skydda oss. Denna pudrades sedan med tobakspulver (typ snus) för att hålla iglarna borta men det funkade inget vidare och vi blev ständigt attackerade. Så man får vara på sin vakt och sprätta borta iglarna med fingret innan de tar sig ovanför knät.

Det finns även vilda tigrar, bufflar och vildsvin så jag rekommenderar att du skaffar dig en guide/vakt om du vill vandra här. Men låt dig inte avskräckas. Naturen är fantastisk och absolut mödan värd!

Ja, jag har varit i Ooty. Fantastiskt ställe! Men jag stannade bara en natt p g a kylan.

Jag hade tänkt mig ett helt inofficiellt besök utan någon guide. Det låter kanske helt galet men så här hade jag tänkt mig att göra.

Du vet att man kan resa med tåg igenom The Western Ghats och det är något som jag verkligen kan rekommendera. Det är en resa genom en storslagen och spektakulär natur som bara överträffas av Himalya. Spåret går längs bergsidorna, över stora pålverk till broar över ravinerna och genom tunnlar genom bergsryggarna. Jag har rest där många gånger, suttit på trappsteget till järnvägsvagnen och njutit av naturscenerna.

Det är en speciell grej just det här med tunnlarna, därför att tågen stannar alltid av säkerhetsskäl innan det kör in i en tunnel. Det blir en liten paus medan lokföraren skickar in två man till fots genom tunneln för att kolla att allt är OK. När de två har gått igenom hela tunneln bankar dom på järnvägsspåret med en slägga en signal till lokföraren och dom blir upplockade när tåget kört igenom.

Jag hörde att det hade hänt en olycka för många år sedan i en av tunnlarna under oväder. Ett gäng skogselefanter hade sökt skydd i en tunnel när ett expresståg körde in och massakrerade elefanterna och det blev ett blodigt uppröjningsarbete som man vill undvika fler gånger.

Beroende på tunnelns längd tar pauserna olika långa tider och vid en del tunnlar passar passagerarna på att gå ur järnvägsvagnen för att "sträcka" lite på benen. Det gjorde jag också. Det fanns en liten upptrampad stig bredvid spåret där passagerana brukade promenera under pausen. Men jag blev nyfiken och tog några steg in i den grönskande djungeln (så att de andra inte såg mig) och såg den vilda orörda urskogen och andades den friska klara luften och det var då jag fick idén.

Jag hoppar helt enkelt av tåget där och har utrustning och mat med mig. När tåget kört vidare blir jag kvar där i urskogen helt ensam och slår upp ett läger. Jag har redan valt ut platsen. Det finns ett vattenfall i närheten om man är där vid rätt årstid. Jag tänker ha ett vapen med mig, och kameror och annat. Bl a vill jag göra en ljudupptagning av djungelns ljud nattetid. Tänk att sitta där ensam mitt i djungeln på natten och lyssna på ljuden!

Det blir nog inga problem att ta sig därifrån efter jag vet att tågen stannar alltid före tunneln och då hoppar jag bara på ett tåg när jag tröttnar på djungeln. Jag har ju biljetten kvar.

Är det en galen idé?

Kanske skall man vara två?

Hmm, du tror inte det finns en risk att någon konduktör stoppar dig om de ser att du tar med dig en stor jävla ryggsäck + ev. annan packning när du hoppas av tåget under pausen? Visserligen är det inte så noga med sånt i Indien men jag vet inte i detta fallet om de ändå inte skulle säga ifrån? Och att åka på samma biljett med ett senare tåg går inte. Vet inte hur länge sen det var du senast besökte Indien men när jag var där för tre år sedan så stod iaf datum på biljetten. Dock går ju denna lilla detalj alltid att lösa med några rupier och lämplig argumentation.

Ja, det är definitivt en galen idé då det som sagt finns vilda djur bl.a. tigrar. Jag hoppas verkligen att du menar skjutvapen när du säger vapen, för annat duger inte! Och glöm inte att införskaffa sådana där igelstrumpor som jag nämnde ovan.

I övrigt är det väl helt klart genomförbart. Självklart är det bättre att vara två om du lyckas få med dig någon på detta äventyr (kanske någon uttråkad fb:are?). Själv hade jag gärna hängt med men har nyligen flyttat utomlands, gift mig och skaffat ett jobb i mitt nya land. Så det är inte riktigt läge att ge sig iväg på dylika eskapader just nu.

Det ingår i mina planer att ta ett snack med lokföraren och konduktören om saken, eventuellt inte helt sanningsenligt. Jag tror att dom väljer att inte se någonting när jag "försvinner" om jag ger dem lite amerikanska dollars.

Jag tror inte att jag behöver oroa mig så mycket för tigrar och andra rovdjur. Jag tänker inte skjuta några djur och behöver ingen elefantstudsare. Ett skott i luften skrämmer vilket djungeldjur som helst på flykten räknar jag kallt med. Nej, faran är nog en annan, okänd. Jag är en inkräktare och har inte där att göra. Jag vet ingenting om förhållandena på den platsen jag valt mer än att det finns vatten där, en bit efter regnperioden. Jag har tänkt igenom allting mycket noga och vet har jag skall skydda mig och mitt läger. Det innebär inga strapatser för mig, tror jag. Jag skall inte färdas genom djungeln.

När jag tröttnar lämnar jag kvar det mesta av utrustningen i djungeln som jag inte behöver mer. Visst är det genomförbart. Alla som jag har berättat det för vill hänga med, eller hade velat om inte ...

Någon på fb som hakar på? En natt? En vecka? Två veckor i orörd urskog som är minst 200 miljoner år gammal?

I The Western Ghats har den biologiska utvecklingen på grund av områdets otillgänglighet och hårda klimat gått sin egen väg och utvecklat arter som inte finns någon annanstans på Jorden, likt en bortglömd värld. När jag smygtittade in i grönskan såg jag den fridfullaste plats jag kan tänka mig.
Det var alldels tyst, bortsett från några småfåglars kvittrande, och nästan helt vindstilla. Bländande vackert. Regnskogen ligger högt över havet och värmen är inte tryckande eller fuktig om man väljer rätt årstid.

Det är en fix idé i mitt huvud som jag inte kan släppa.
Dom kallar mig Djungelkalle.
Jag älskar djungler.