Det här med impulsresor. Man hör ju ofta ganska ofta, på Flashback och annanstans, folk som säger något i stil med "Bokade just en resa till Paris/Kina/New York, får se vart vinden bär". Alltså en helt eller delvis impulsiv resa. Man planerar ingen rutt i förväg utan bestämmer sig bara för att ta sig till ett ställe och sedan ta det som det kommer någon vecka eller månad för att sedan "se vart man hamnar", så att säga.

Funkar dessa resor? Alltså blir de roliga/nöjesfyllda? Eller är de bara impulsiva handlingar som gick lite för långt? Jag är mycket nyfiken, alla mina resor har haft en viss mån av struktur, men jag anser att för mycket planering förstör upplevelsen. Skulle vilja testa själv att åka och sedan dra dit vinden blåser, men osäker om det är värt det. Dela gärna med er om lyckade eller katastrofala resor som hade en mycket liten grad av planering i sig. Hur långt det än bar dig.

Hittade ingen liknande tråd, men jag är ingen jävel på att leta heller.

De vill naturligtvis bara ge sken av att vara easy going, i själva verket har de planerat allt i minsta detalj. Låt dig inte luras, det finns inga impulsiva svenskar.

Så allt är en bluff?! Den tanken hade inte slagit mig, ska jag också bluffa isåfall?

Hehe, jag tror att det har med längden på resan. Alla resor över tre veckor blir svåra att planera, men det har nog snarare med praktiska omständigheter att göra än personliga.

Jag och tjejen hade bokat returbiljett till Rom men hamnade efter någon vecka i Prag istället. Tog landsvägen hem.

Men som du säger, "låt oss se vart vindarna bär attityden" är nog en imagegrej.

Jag har gjort det och varit det bästa jag gjort.
Första gången bokade jag första bästa sista-minuten och hade då 1 veckas boende. Sen fixade jag jobb och bostad på plats.
Andra gången bokade jag bara en flygbiljett. Träffade en trevlig person på planet så vi hyrde bil ihop och åkte 7 timmar och väl framme fick jag bo på deras soffa i en vecka tills jag hittat eget boende och jobb.

När jag läser hur uttråkade folk är så brukar jag alltid föreslå att sticka utomlands ett tag. Och att göra det själv för det är då man träffar folk på ett helt annat sätt.

Jag skulle säga att det beror på vilken typ av person du är. Vissa personer behöver ha allting planerat in i minsta detalj i förväg. Andra tycker det är jobbigt att planera och reser bara iväg. Jag har gjort bägge. Om du har begränsat med tid, säg om du vill besöka Island över en helg och vill maximera upplevelsen där, då kan det vara bra att ha planerat saker i förväg, bokat boende, hyrbil, ha en lista med saker du vill se. Men många gånger har jag medvetet inte planerat. Exempel:

- Jag har flugit in i Dominikanska Republiken utan att ha läst på någonting om landet, utan guidebok, utan hotell och gjort det till en utmaning att ta mig runt. Åt eller sov aldrig ensam under min tid där.
- Jag har rest in i Ecuador på en enkelbiljett utan några som helst planer, slutade med att jag pluggade spanska i Quito en månad, sedan reste runt Ecuador, Colombia, och så tog mig med buss hela vägen upp till USA (flyg runt Darien).
- Jag gick på fel buss i Albanien och hamnade i Kosovo istället för Makedonien, utan guidebok, karta eller någonting kom jag fram kl 3 på morgonen. Träffade en kosovo-svensk tjej på bussen som bjöd mig på frukost och visade mig till ett vandrarhem.
- Jag skulle flyga in till Iquitos, Peru och besöka Amazon-jungeln, men flyget ställdes in p.g.a. strejk och jag erbjöds flyg till Juliaca istället. Beläget på 4000m höjd anlände jag där i vintertid i min jungel-outfit. Igen utan guidebok eller någon som helst ide var jag var. Köpte en ny uppsättning kläder och spenderade en strålande vecka på Titicaca-sjön och Colca Canyon.
- Flög in till Peking under OS 2008 utan biljetter eller någonting, lyckades ordna allt på plats och hade en av den bästa veckan i mitt liv.

I vartenda av dessa tillfällen har jag träffat fantastiska människor längs vägen som har hjälpt mig, skyddat mig, många gånger erbjudit mat och husrum, och gjort upplevelsen otrolig. (Detta är betydligt enklare när man reser ensam förresten, och när man lämnar turist-stråken.)

Har aldrig haft en katastrofal upplevelse. Mindre lyckade upplevelser, jag kan komma att tänka på två, en resa till Tunisien över nyår och en till Jerusalem ett annat nyår. Tänkte att jag skulle finna någon kul nyårsfest, men misslyckades i bägge tillfällen. (Bortsett från själva nyårsafton hade jag dock en kanonupplevelse.) Har väl också varit illa klädd vid några tillfällen, kommer att tänka på en resa till Vilnius i november där det var nollgradigt, regnigt och jävligt och jag gick omkring utomhus hela dagen i en tunn sommarjacka. En annan resa till Kroatien i december där jag spenderade en natt på Zagrebs tågstation i minusgrader med ett gäng uteliggande alkoholister, helt jävla horribelt, men desto bättre när solen gick upp och jag fick i mig en kopp varm kaffe.

Som sagt jag tror det är helt upp till hur du är som person. Om du stöter på ett problem, ser du det då som ett problem, eller en utmaning? Tenderar du att se det negativa i ting som sker, eller det positiva? Om du har gjort upp planer och de går i stöpet, blir du besviken, eller ser du det som en möjlighet att planera något nytt och ännu bättre? Är du av den senare typen tycker jag att du skall pröva på en spontanresa.

Härligt inlägg! Dina berättelser ger mig inspiration till att göra något liknande. Har alltid varit en planerare som tänker alldeles för mycket och det skulle nog göra mig gott att göra något helt spontant för en gångs skull. Jag vet att jag skulle klara mig bra oavsett hur resan är upplagd och därför kanske, kanske man skulle ta och ta första bästa flyg till icke-bestämd destination så fort kassan klirar till. Än en gång, trevliga berättelser!

Det bästa med impulsresor är att du inte vet vad du har att förvänta dig. Därför blir det vad du gör det till! Men om man ska planera en resa i förtid, då kommer man läsa om själva staden man skall till, allt uteliv och allt annat som det har att erbjuda. Man skapar sig förväntningar och motsvarar nu inte resmålet ens förväntningar då blir man besviken. Åker du däremot till ett ställe utan någon som helst aning, då kan det gå hur som helst. I mina ögon, det bästa man kan göra faktiskt. Ska göra det nästa gång. Ska till flygplatsen, blunda och välja en destination och sedan fara dit! Man lär ha asroligt!

Vilken attityd, jag tror jag gillar dig. Jag antar att viljan och nödvändigheten till planering har en del att göra med hur mycket tid man har på sig. Det är tänkvärt.

Du är litet utav en positiv inspiration för mig.

Jag tror du är något på spåret där! Mycket planering kanske bidrar till för höga förväntningar, och därigenom något som ska undvikas? Detta ska jag tänka på nästa gång jag är på resande fot. Tack för din synpunkt.