Hej Flashback!
Jag är en kille på 22 år som har det väldigt bekvämt här i Sverige. Jag har mycket saker som inte de andra i min ålder inte har. Jag har ett förstahandskontrakt på en 60-kvadratare i stockholm city, jag har ett bra jobb där jag får ut ca 23000 efter skatt. Jag är ärligt talat en väldigt väluppfostrad och omtyckt kille som egentligen har alla förutsättningar men det finns en sak som står mellan mig och total lycka, ett bra slutbetyg från gymnasiet. Nu i efterhand har verkligheten kommit ikapp mig och totalpaniken börjar komma, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv.
Många av mina vänner har nu börjat plugga på olika fina skolor runt om i landet och vissa drar till och med utomlands. Jag känner att jag håller på att slå rot här hemma och det känns till och med som att mina vänner har börjat prata om det. Jag vill verkligen åka någonstans men jag vet inte riktigt vart jag ska än. Australien och Gold Coast verkar vara ett bra alternativ när man inte har toppbetyg men ändå vill testa något nytt.
Det jag är mest rädd för är språket. :'( Jag är svensk så tack och lov förstår jag engelska till 100% och det finns väl absolut värre fall än mig, men jag var inte den som lyste under högläsningen i skolan. Jag har alltid snappat upp allt utan problem men jag tycker det är läskigt att tala ett främmande språk, speciellt till folk som kan det bättre än mig. Låg självkänsla med andra ord.
Samtidigt är det något jag vill utveckla, hur snabbt blir talandet bättre när man lämnar en plats för en annan?
Om Australien ska bli en verklighet så måste jag till att börja med ta tag i mina betyg här hemma. Jag kan nog fixa det på ett halvår om jag anstränger mig, men det är ju som sagt mestadels om det är värt det.
All feedback är välkommen, jag behöver alla tips och råd jag kan få. Någon som har haft en liknande erfarenhet?