I det fallet som råder i Liberia tror jag att risken för upplopp och strid är liten, men ha i åtanke följande punkter:
1. Liberia leddes av en warlord vid namn Charles Taylor mellan 1997-2003, innan dess av en diktator vid namn Samuel Doe som störtades av den förstnämnda. Taylor stod för en rad folkmord och grymheter vid de så kallade diamantkonflikterna i regionen.
2. Under tre års tid fanns det ingen stabilitet i Liberia tills den rådande presidenten (och Nobelpristageren) Sirleaf Johnson blev vald 2006. Landet står idag på fötter som nyligen blivit någorlunda stabila, men efter en lång period av elände är det en stabilitet som är mycket skör.
3. I grannlandet Elfenbenskusten skedde det tidigare i år en mycket blodig revolution vart ca: 1 miljon människor var tvungna att lämna sina hem. Det bevisar att regionen i allmänhet är instabil. Många av dessa bor idag i flyktingläger i Liberia.
Som sagt kommer det antagligen inte att ske någon blodig revolution eller statskupp. Landet är trots allt hyfsat välfungerande, kanske mycket på grund av utlandshjälp efter allt elände som nådde sin spets under Taylor.
Det är lätt att tycka att medias åsikt är förblindad av nyhetssammanhang, det håller jag med om, men faktumet kvarstår att regionen är antagligen en av de mest instabila i världen.
OT: "Att den norska Nobelkommittén ger sig in i ett lands valrörelse fyra dagar före valdagen visar bara hur orättvist systemet är" menar Jefferson Koijee (TP-Reuters, från DN.se). Inte för att jag vet något om Koijee, men han har faktiskt en poäng. Nobelkommittén har de senaste åren använt priset som ett politiskt redskap för att påverka snarare än ett pris för vad man åstadkommit. I mitt tycke har kommittén spelat ut sin roll.