God morgon!
Lao Kao är en alkoholhaltig "dryck" som är lättköpt i Thailand. Den säljs nästan överallt: på 7/11, i gatuhörnsbutikerna, längs motorvägarna och det skulle fan inte förvåna mig om det enda stället där du inte kan införskaffa en flaska Lao Kao är på krogar och klubbar.
Anledningen till att jag helst benämner den "dryck" är att den i mun är nästintill odrickbar. Jag har ingen som helst problem med sprit i vanliga fall, visserligen ingen favorit att hälla i sig om det inte är av finare kaliber, men jag har nog aldrig tvingats tacka nej till något för att jag bokstavligt inte kan hålla tillbaka kräkreflexen. Lao Kao däremot - det är ta mig fan det vidrigaste jag har druckit i hela mitt liv. När jag var yngre och backpackade i Thailand köpte jag det en gång på grund av girigheten, en flaska kostar väl runt 20 baht (alltså billigare än en bärs) och har en stadig alkoholhalt, säkert 40-50%. Jag drack en shot och kaskadspydde. Att betala 100 baht extra för en flaska Sangsom kändes plötsligt inte som en jättedum idé.
Nu för tiden har jag turen att slippa dylikt, men när jag hade en kompis här i början av Augusti var jag ändå tvungen att testa igen. Jag köpte en flaska med den blå etiketten och en med den röda och tänkte utmana vännen på ett "smaktest", helt enkelt se om man kunde urskilja någon skillnad på de två varianterna (och visst, självklart var det lite chockvärde för att det var just vidriga lao kao). Vi började med den blå och gick inte ens vidare till den röda flaskan.
Det är så jävla vidrigt! Under veckorna som gick så exprimenterade vi, jag provade blanda ut den med ALLT möjligt - ingenting kan maskera smaken; citron, mixrar, läsk etc. Till slut blev det lite av en tävling, var dag efter jobbet hällde vi upp en lao kao och hade med oss något från stan som vi trodde skulle kunna döda smaken, inte en enda gång lyckades vi.
Åter till tråden; Vad fan är det här för rävgift? De thaivänner jag har säger att inte ens de fattiga thai dricker det här, det skulle kanske vara uteliggarna som får kriga ihop tjugo baht i så fall, alltså de mest utslagna av de utslagna. Jag har också hört många thai säga att den leder till galenskap i slutändan, att det är något i den som bättre spritsorter inte innehåller; men det här kan lika gärna vara en klassisk thaiskröna som många går runt och tror på. Jag menar, vem fan blir inte galen av dilirum - oavsett om det är på en dunk Lao Kao eller tio flaskor Delamain Réserve de la Famille?
Hur som helst smakar skiten nästan ruttet med en sjukligt vidrig rundad ton och själva "konsistensen" är äckligt avslagen, nästan lite halvtjock. En öppnad flaska får en burk surströmming att dofta som en nyduschad kvinna - den här skiten sitter kvar i rummet länge. Eftersmaken lägger sig som en matta i hela käften och du kan glömma att andas med munnen i ett par minuter.
Är det någon annan som har druckit skiten? Om nej; gå till närmaste 7/11 ikväll, punga upp den minimala summan pengar en flaska kostar, skäms lite när kassörskorna skrattar åt dig (för det gör dem) och gå sedan hem inställd på en riktig konnässörsafton. Plötsligt garvar man inte lika högt åt de svenska alkisarna som suger i sig flaska efter flaska av en sötsliskig marinara, va?
För att spinna vidare och ge tråden lite diskussionsvärde; Är det någon skillnad på flaskan med blå etikett gentemot den med röd? Och finns det inte en rackare med grå/grön etikett också, tycker jag har sett mig skönja något sånt i ett dammigt hörn på sleven.
Vad är spriten gjord av? Ris? Lik!?
Jaja dela med er av Lao Kao-anekdoter och tillför lite ljus till mina grubblerier.
Ha en bra dag också! Ska se om jag kommer hem med en flaska ikväll bara för att.