Hej kära vänner,
För att göra en lång historia kort så hoppar vi in i mitt liv för 2 veckor sedan.
Jag har köpt en fin lägenhet strax utanför Stockholm med ett perfekt läge.
Tanken var att min flickvän, hennes hund och jag skulle starta våra unga och förvirrade liv i denna. Jag är ung och har halkat in på ett guldjobb med bra inkomst och fina möjligheter att piffa till vardagen.
Livet tog nyligen en panikartat vändning när jag insåg hur lite jag har hunnit göra av det som jag faktiskt själv vill. Fick för 2 månader sedan kraftiga ångestattacker och resten av mitt psyke bröt helt ihop. Jag bestämde mig sen att placera mig själv i förarsätet och rycka i handbromsen.
Därefter gjorde jag slut med tjejen som jag älskar, skar av allt i min omgivning som på något sätt tyngde mig, hyr ut lägenheten till en kollega på jobbet som flyttar in den 1 december, jag flyttar hem till pojkrummet, tagit ett helgjobb som rivare, lagt i 3 nya växlar på jobbet.
Jag ska göra mitt livs resa till Oz, med eller utan kompis så ska jag dit och bara ta hand om mig själv i minst 1 år. Mina arbetsgivare vet ännu inte om vad komma skall, dock vet jag att inom loppet av 3-4 månader sitter jag med en kall öl och en välpreppad joint på stranden och lever livet.
Fyfan vad bra det känns.. Jag skiter fullständigt i allt runt om resan just nu.. Överleva den värsta vintern sen sticker jag.
vet inte varför jag blivit så egocentrisk, kanske för att jag de senaste åren alltid prioriterat andra (främst tjejen) framför mig själv utan att ha hunnit reflektera kring vad som är bäst för mig.
Nu till det jobbiga, min kärlek finns inte med i min vision av resan.. Hon är helt förstörd och jag mår ap-dåligt över detta.
Min fråga lyder därför, HUR I HELVETE ska jag lyckas få henne att förstå!?
Det jag gör är ju så egocentriskt, men rätt för mig...