Jag har varit deprimerad en längre tid. Det känns som om ens hjärna är förstörd av vårt materiella samhälle. Jag mår dåligt av pengars stora roll nuförtiden. Jag känner igen i mig och så många andra att var man än vänder sig så är pengar och status det enda man strävar efter. Jag har seriöst glömt hur det är att leva livet.

Jag vill åka iväg på en volontärresa till ett varmt ställe och hjälpa folk, men jag vill framför allt bo tillsammans med andra folk som har problem. Finns det någon sådan organisation som erbjuder volontärresor för deprimerade människor?

http://www.volontarresor.se/?gclid=CIWEx7X1n60CFSsvmAodWU5Tgw

Mm, har kollat runt där. Men hittar inget om folk som är deprimerade som jobbar i grupp.

Varför måste du nödvändigtvis vara tillsammans med andra deprimerande människor? Att spendera kvalitetstid tillsammans med "normala" människor gör dig nog mer gott. Fast jag vet inte säkert.

För att annars måste man hålla uppe humöret och leva på ytan. Jag vill såklart må bättre, men jag vill kunna berätta ärligt vem jag är och inte få konstiga blickar ifall man är nere.

Jag tror det är bra mycket lättare att komma ur sin depression om man umgås med glada människor. Visste du tex att det frisätts serotonin(?) om du bara ler?

Hawaii, känner folk som har åkt dit och det ska tydligen vara det bästa de gjort i sitt liv.

Rosa bussarna, 50+ till Centralamerika. 16jan 2012, 40 papp ... 5 veckor i en buss utan å gå ut och ha lite rolig skulle inte ens jag klara av.

Jag tror inte det är bra för psyket på lång sikt att bara söka sig till likasinnade om man är deppig. Risken är att det blir en nedåtgående spiral där man bara triggar varandra till det sämre. Om du bara vill ha en stressfri miljö och samla krafter kanske det kunde vara en idé att åka till något yogaställe i Indien och bo där ett tag. Jag har själv besökt (inte bott på Auraville i sydöstra Indien och det verkade som en behaglig tillvaro.

Jag tror tyvärr att den bild du har av volontärarbete är lite väl romantiserad. Visst, det kan vara mycket givande, men om du är deprimerad är det nog inget för dig. Att leva och arbeta i ett U-land ställer betydligt högre krav på psykisk stabilitet och anpassningsförmåga än vad det gör i ett I-land.

Deprimerade personer brukar må bra av andra i samma situation, då man får olika perspektiv på andras situationer. De som mår dåligt vill inte må sämre, därför hjälper man varandra. Att det skulle bli något suicide-camp skulle endast ske om det var psykiskt störda folk eller emo-fjortisar.

Sedan är min bild antagligen romantiserad. Men det är iallafall något.