Nu dyker det upp ännu en "jag vill lämna allt och se världen"-tråd, men nåväl.

Jag har under ett par tre år, funderat mångt och mycket om att lämna Sverige, dels för att träffa nytt folk med andra syner på samhället, världen och allt som sker här, men dels för att jag är oerhört trött på samma vanliga rutiner, de människor som man omger sig med vid för tillfället och för att livet är totalt slentrianmässigt. Någonstans där bak i hjärnan så ligger drömmen om att kunna resa runt i världen med nya resmål ett par gånger varje år. Drömmen är väl kanske inte att leva som nomad, men lite åt det hållet där tanken är att man skall resa till ett ställe, jobba, resa, osv. Att kunna börja vid punkt A till fots, genom att lifta eller kanske genom att hoppa på någon båt där kaptenen är någon man träffat dagen innan; eller liknande, och hamna vid punkt B i hopp om att träffa nya människor som sedan leder mig vidare till punkt C, D osv. Visst, tankesättet är inte unikt på något sätt, där "vi alla" nog har Into The Wild som största influens. Nåväl, nu skall vi inte diskutera Into The Wild, utan vi skall diskutera hur man nu skall ta det stora steget.

Såhär ligger det till; jag vill primärt ut och se saker som mina bekanta i Sverige inte får se. Jag vill få nya perspektiv och tankar på och om livet, träffa nya människor, uppleva kultur och naturfenomen (är visserligen inte speciellt mycket lagd åt det hållet, men man kan inte sluta förundras över områden som exempelvis Macchu Picchu eller Grand Canyon och liknande) och allt vad det innebär, you know the drill. Men hur och vart går egentligen startskottet? Tanken är givetvis att allting skall vara impulsartat, det vill säga att bara tänka på vad man skall göra för dagen eller, maximalt, bestämma vad man skall göra under veckan. Till en början krävs givetvis en liten budget för att komma iväg, om än bara till Danmark/Tyskland/England eller liknande, men allra helst vill man ju ta sig iväg aningen längre än så som första destination.

Helst vill man ta sig ned till kontinenten, Portugal eller Spanien verkar lockande till en början, och kanske ta något enkelt jobb som diskare, spara undan det mesta av pengarna och dra sig ned till Gibraltar och ta sig över till Marocko, och därifrån ta sig ned i Afrika eller varför inte över till Sydamerika/Centralamerika. Visst, det är verkligen att drömma och man måste vara ha en gnutta realism i sitt tänkande, men lever man med devisen om att 'ingenting är omöjligt' så går det mesta.

Nåväl, navet i hela resandet handlar om att man måste vara social och ta för sig för att träffa folk, på det planet har jag nog inga problem egentligen. Det svåra blir snarare att hitta folk man kan lifta med, folk/ställen man kan bo och/eller arbeta hos/med, antingen för husrum och eller för mat och en liten slant för att ta sig vidare i resandet. Tanken är att jag inte skall ha någon bil, åtminstone till en början, dels för att jag inte har körkort, men även för att jag tror man missar enormt mycket av det sociala om man har bil. Exempelvis om man tar tåget från Rom till Belgrad så kanske man träffar något enormt skönt gäng som man kan hänga på och på det sättet ta sig vidare ut i världen, vilka man troligen inte hade träffat om man suttit i en sketen liten bil. Dessutom är det mer ekonomiskt att ta tåg/lifta/gå/cykla eller liknande. Jag tycker att jag mestadels famlar runt och försöker måla upp olika scenarion under ett par resor, så jag får väl försöka avsluta med ett par frågor eller funderingar.

- Låt oss säga att jag tar en tripp till Berlin, Guadeloupe, New York eller vad som helst. Vad är en rimlig/möjlig startbudget för att klara sig i, låt oss säga, 2 veckor? Det jag tänker på i det här fallet är givetvis mat, då ställen att sova på löser sig alltid. Ponera att flygbiljetten i detta fall redan är betald, men skall man räkna med en 2000 kronor för att vara aningen säker gällande matbiten någon vecka iallafall?

- Har ni själva några erfarenheter med hur vissa typer av människor och länder är, generellt, gällande gästvänlighet, liftning, boende, jobb för mat/husrum och andra aspekter man måste ta med i beräkningarna? Jag menar, i USA är det ju ganska stort att lifta och ta sig vidare på det sättet, men hur fungerar det i exempelvis Europa, allra främst tänker jag på södra delarna och Spanien, Portugal, Italien och liknande. Hur fungerar det i Sydamerika och Asien? Kriminalitet är givetvis en ganska viktig aspekt att ta med i tänkande givetvis.

- Har vi några här som tänker i liknande banor som mig? Behöver givetvis inte vara samma extrema tankar, men åtminstone lite åt det hållet i att ta något enkelt jobb för att på så sätt dryga ut sin resekassa för stunden för att ta sig vidare? Om ja, bolla gärna lite idéer, tankar och andra saker som ni själva funderar kring så rätar vi ut de frågetecknen.

- Har vi några här som har gjort/för tillfället håller på att göra samma resa som jag själv funderar på? Om ja, berätta gärna hur ni gick tillväga, era egna erfarenheter och vad ni själva gjorde som var givande. Om ni är on the road för tillfället, vart befinner du/ni er dig och vad har ni tagit för stora lärdomar under tiden?

Det är väl det jag har för tillfället. Fritt fram med era egna tankar, idéer och funderingar, och ni har frågor att ställa så säger jag bara; shoot.

Hur fet är din plånbok? vad är din budget?

Detta låter oerhört intressant och har själv funderat på att göra exakt samma sak, kanske åka till spanien och bestiga något berg, kika på härliga naturfenomen. Själva grejen att allt ska vara spontant är det som drar mig mest, jag är bara allmänt trött på sverige och jantelagen. Att bara åka iväg utan att ha något mål eller att veta hur länge man kommer att vara borta, att leva i nuet helt enkelt tror jag är bra för den personliga utvecklingen. Att bara få vara.

Hur ser din budget ut, hur gammal är du?

Du borde alltid ha minst 10-15000kr på kontot som du inte rör utifall att det krisar sig så du kan ta en flygbiljett hem igen. räkna på att kanske ha 40-50000kr från början, ta en billig tågbiljett ner i europa. Jag skulle föredra tåg framför flyg då man får se mer utav världen samt kanske tåget stannar på några roliga platser så att man kan hoppa av och leva där ett par veckor.

Jag kommer garanterat testa på att göra något liknande inom en snar framtid.

Lycka till!

Jag har haft samma tankar som dig. Är dock ganska ung, så ingen vidare stress ännu, har inte hunnit skaffa volvo villa och vovve och låst mig i lån etc.

Men i början på Maj åker jag och en polare till portugal, sedan ska vi cykla genom europa, mot asien.
Vi har köpt utrustning (blev ganska dyrt) men tanken är att vi ska kunna leva billigt under resan - eftersom vi har med oss tält och fältkök (osv) ska vi bara ha mat som utgift.
Givetvis blir det mer utgifter längs vägen, men inga stora summor. Vi tänker också leta efter jobb längs vägen men vet inte hur stora utsikter det är för detta i ett krisdrabbat europa...
Vi har tänkt att vara borta så länge pengarna räcker, benen håller, eller så länge vi vill (räknar med 4-8 månader, men kan bli längre)

Detta är ju inte riktigt samma typ av livsomvälvade "resa" som du tänker på men om du inte har en stor budget kan en cykelresa vara ett bra start alternativ.
Då blir det en stor utgift för all utrustning, men sedan ska du kunna leva billigt.
När man cyklar på det sättet tvingas man sig själv att bli mer social och öppen, eftersom du är så beroende av andras hjälp. Vi har aldrig gjort något liknande innan, vet knappt vad det är jag ger mig in på.

Kan återkomma när/om jag kommer tillbaka och skriva vad jag varit med om.
Om du inte redan har hunnit åka iväg då dvs.