Vad är detta för jävla påhitt, varifrån kommer det och är det bara jag som tycker att det verkar som en jävligt muppig grej?!

För er som inte vet, testa och hyr en husbil och kör 10mil under en sommarmånad och räkna hur många andra husbilar man har hunnit heja på under den sträckan!

Händerna är ju mer uppe i luften än på ratten

Eventuellt kanske det är att man inte är en så inbiten husbilsförare som man reagerar på att man "måste" sitta och fladdra med handen hela tiden, ska fan börja köra en "kungavinkning" istället

Ha.. Intressant! Visste inte att detta fenomen förekom bland husbilsfolket. Kan tänka mig att det är något de apat efter från mc-kulturen. När jag kommer tillbaka efter en tur på hojen i fint vår/sommarväder så har jag fan nästan träningsvärk i vänsterarmen efter allt hejande. Jag gillar det inte riktigt, men samtidigt känns det svinigt att inte hälsa tillbaka.

Ser flera motorcyclister som hejar med benet i stället... varför gör man så?

Det är väll lite samma sak som på sjön, väldigt mycket hejande där med.

Jag irriterar mig också på fenomenet omotiverad hälsning, och mest påtagligt blir det när jag åker buss.

Säg att en bussförare kör en viss rutt ett antal gånger per dag, då möter h*n också ett antal andra chaufförer som kör åt motsatt håll. Hur många gånger ska inte dessa förare hälsa på varandra under en dag? Om det vore olika chaufförer - okej, men det måste ju kännas märkligt att sitta där och hälsa på samma chaffisar om och om igen.

Detta brukar jag tänka på när jag ser dem hälsa på varandra, och tycka det är lite obehagligt. Det liksom kryper i mig, dels av empati med förarna som kanske tycker det är ett lika egendomligt påfund, men också för att själva grejen verkar lite överflödig. Man säger ju exempelvis inte "Hej" eller "God morgon" till samma kollega varje gång man möts i korridoren.