Jag satt och läste KlaraM:s tråd om Nordkorea där hen berättar om när denne varit i Nordkorea under 2010 och tyckte det var ett grymt initiativ. Tänkte att jag själv skulle kunna starta en som behandlar min resa 2012. Jag vet att det bara är 2 år emellan mig och KlaraM men jag tror ändå att mycket kan ha förändrats då även Nordkorea (om än i sitt tempo) går mot en liberalisering. Moderatorn Lobengula har godkänt trådstarten.

Jag var där på en organiserad turistresa (det enda sättet man blir insläppt på..) med den enda tillåtna turistorganisationen KITC - "KOREA INTERNATIONAL TRAVEL AGENCY". Man blev omkringsläpad på en buss och visad alla sevärdheter och "fantastiska monument" efter att de tagit ens mobil och pass såklart.

Så, fritt fram att ställa frågor!

Om man utgår från det dom visade dig, såg du något som bröt mot bilden av "den perfekta staten nordkorea"?
Luddig fråga kanske, såg du nåt de inte villa visa dig?

Såg the vice guide to north korea för något år sen. Var din resa något liknande? ifall du nu sett den. Varför tog de din mobiltelefon? varför vet jag ju... men vad gav de för anledning?

* vågade du ifrågasätta deras situation i landet? Gick det att prata med dem om den politiska situationen, befolkningens förtryck etc eller var det tabu=> utvisad ur landet direkt om du tog upp känsliga ämnen?

Vad kostar en inresa inklusive alla omkostnader till Nordkorea?

Jag tänker att man, genom att besöka landet, bidrar till diktaturen snarare än att motverka den. Vad tänker du om det?

Resan kostar i runda slängar 10000kr ToR från Beijing men då ingår allt: Flygresa, mat, hotellvistelse, guider osv.

Jag håller inte med och tror raka motsatsen. Människorna som lever i Nordkorea har noll kontakt med och noll kunskap om omvärlden. De lär sig i skolan att allt bortom DPRK (Nordkorea) är farligt och bör undvikas i allra möjligaste mån. Genom att besöka landet får dem se oss, prata med oss och inse att vi inte är så jävla farliga. Det minskar barriären och därmed sjunker regimens auktoritet gentemot folket. De börjar ifrågasätta det de lärt sig.

Absolut.. Det fanns ,mycket som bröt mot bilden. För att nämna några exempel:
Vi hade blivit informerade om att vi inte fick vistas ovanför våning 15 på hotellet så jag började givetvis med att åka till våning 35. Där möttes jag av en nordkorean i kalsonger som satt och tittade på TV. Han såg mig och blev livrädd att jag skulle informera mina guider om detta och sjasade iväg mig med arg koreanska.

Något annat som guiderna tydligt inte ville att vi skulle se var barnarbetarna på fälten. Då vi åkte på längre resor, exempelvis till Panmunjon (gränsen till syd) åkte vi på något slag av riksvägar som gick förbi många många många jordbrukares ägor. Här kunde man ofta se barn som stod i utslitna kläder och kämpade med nån uråldrig jordbruksmaskin. Varje gång vi såg detta skrek våra guider NO PICTURES i munnen på varandra och spejade i bussen så ingen fotade.

Resan var faktiskt i grund och botten EXAKT likadan. De tar ju en alltid till samma platser. Skillnaden var att jag hade några andra guider. Varför de tar ens mobiltelefon är inte för att det skulle gå att ringa med den (går inte..) utan för att det i många moderna mobiler finns en GPS-funktion som skulle göra att vi kan pinpointa en massa schysta militära mål.

Till oss sa de att "Ni kan tappa bort dom" "Bättre att vi vaktar dom under er resa" och liknande argument. Samma resonemang med passen "Tänk om de skulle försvinna, då blir det svårt att resa hem"

Vad gäller diskussionen av känsliga ämnen var det väldigt mycket en person till person fråga... En av våra guider var väldigt öppen med mesta och donderade med sitt missnöje över mycket. Han ifrågasatte ledaren på flera punkter, tyckte att han tagit fel beslut osv. Han berättade också att han hade smitit över till Kina flera gånger och han var mycket imponerad över den tekniska utvecklingen där. Han hoppades på att samma sak skulle komma till DPRK.

Tar man upp ämnet med fel person så blir man nog utkastad alternativt strandad på hotellet resten av resan.

Vi hade en amerikan med i gruppen. Tanken var att han skulle åka tåg hem, men sista kvällen så kommer en av guiderna och säger att planerna är ändrade. Han får flyga hem istället.

Jaså, ni fick språka med befolkningen? Ja, då hade jag helt fel uppfattning.

Fick och fick

Jag hade turen att besöka landet under en stor högtid, något sorts jubileum som hade med bildandet av partiet att göra. Under denna tid var ALLA lediga under dag och det betydde för nordkoreanerna SUPA. I samband med det skulle vi tillsammans med guiderna besöka en restaurang på landet. Med ursäkten "vi ska på toa" smet jag och annan medlem ur gruppen in djupare i skogen och pratade, dansade och söp med lokalbefolkningen. Fick en del skäll då vi kom tillbaka... Men det var det absolut värt.

I övrigt så hade man ändå en typ av "connection" med befolkningen. Även om vi inte fick prata med dom kunde man vinka, nicka och på något sätt kommunicera med dom. Hotellpersonalen och våra guider får ju även veta en del om den "övriga världen" vilket de säkerligen sprider vidare till sina vänner och familj.