Snart bär det av till soliga trakter, kanske inte närmare solen, men ut i vädret. En lätt promenad ut i verkligheten, spatsera på små stigar,
förgyllda av fåglarnas underbara sång.

Nånstans på mitten kommer jag att mötas av hinder, och vem vet var det bär av? Kommer jag fram är jag lycklig, och kommer jag hem försvinner hunger.

Jag hade tänkt mig några frallor..


Edit: Konditoriet öppnar inte förräns om 20 minuter, så nu öppnar jag mitt sinne för en extraordinär mental förberedelse, det är viktigare än man tror.

Edit: Öga mot öga med sanningen, vet jag faktiskt inte om förberedelsen kommer göra nytta, men förhoppningsvis en liten med endock någotsånär pålitlig självsro.

Intresse *klapp* *klapp* *klapp* intresse *klapp* *klapp* *klapp*

Vilket diskussionsunderlag du målar upp så här på morgonkvisten.

Ett forsok att skriva nagot djupsinnigt, poetiskt? Jag noterar att du t.o.m redigerat ditt inlagg for att fa det "ratt" andra far bedomma hur lyckat det blev..

Jag är djupsinnigheten i egen hög person, att försöka vara någon annan borde väl vara vansinnet hansjälv.

Edit; Du låter nästan lite nedlåtande.

Tråkigt, det var inte därför jag skapade tråden. Jag hoppades på att sprida glädje, vilket jag misslyckades med. Från min sida att skriva, från din att läsa. Du är ju inte tvungen.