Hej!

Jag har länge funderat över att flytta till Turkiet. Tycker om landet och människorna, för att inte tala om kvinnorna, de som är vackra är verkligen vacker. Förälskade mig själv i en turkiska när jag var på semester men tappade kontakten efter två besök. Sen älskar jag sommaren och motocross, vilket lockar mig ännu mer. Hatar att bo i Sverige med all vinter, vill kunna köra hela året utan att det ska vara så kallt som i Sverige. Hur är det verkligen att bo och leva i Turkiet som svensk? Då reseledaren pratar om de som jobbar 16 timmar varje dag i ca ett halvår så blir man lite avskräckt. Är det lätt att få ett normalt jobb som i Sverige? Min utbildning är inom industri, dvs fordonsmekaniker för tillfället. Tycker det är väldigt lite information om Turkiet och allt som hör till normala jobb och arbetslöshet och ersättningar m.m

Om du inte är muslim och turk så kommer du att vara en outsider.

Den här tråden får nog bättre förutsättningar i ett annat delforum. Tråden flyttas till Long Stay - långtidsvistelser med hänvisning till regel 0.02.
Integration och invandring --> Long Stay - långtidsvistelser
/Moderator

Jag bor i Turkiet, större delen av året. Lever på sparade tillgångar, jobbar inte. Skall du arbeta så krävs arbetsvisum, på plats har du ingen laglig rätt att arbeta, jobbar du svart och torskar, så räkna med snabb-exit och 5-7 års portning. Turkiska medborgare har alltså företräde på arbetsmarknaden. Dock, inom s k bristyrken, så finns möjligheten.

Lönerna är inte i närheten av svenska, en duktig byggnadsarbetare tjänar 2-2,5k Lira i månaden, 6-7k SEK ca. Serviceyrken (restaurang, hotell, städ t ex) 7-800 lira, ca 2-2,5k SEK, ev dricks oräknat. Sex dagar i veckan, tio timmar om dagen inte ovanligt, ingen övertid- eller OB, om jobbet så kräver så måste t ex servitörer stanna extratimmar, om kunder väljer att dra ut på besöket inpå nattkröken. Inga uppsägningstider, bye-bye omgående. Många turistbaserade verksamheter, som restauranger, boutiqer, vissa hotell, stänger igen, när turistströmmarna sinar, från november fram till mars.

Arbetarskydd är ett okänt begrepp, skyddsräcken och säkerhetsselar, t ex vid fastighetsbygge o reparationer, arbetarna balanserar på några träplankor, även Vid höjder som innebär en säker död om olyckan skulle vara framme.

Klimatet bäst på mellersta sydkusten längs medelhavet. Subtropiskt, dvs aldrig minusgrader, aldrig snö förstås. I skrivande stund +19 C, blå himmel, sol och vindstilla. Vid grå- eller regnväder kanske neremot 13-14C dagtid, nätterna givetvis kallare under "vinterperioden". Jag badade tills för en vecka sedan i havet, vissa entusiaster tar fortfarande ett dopp, jag avstår vid under tjugo i vattnet.

Bästa tiden klimatmässigt mars-juni, och september-oktober. Juli- augusti väldigt hett, kan gå uppemot +40C, vattentemperaturen var +31 i mitten augusti! Det finns inget subtropiskt område i Europa, skall man leta upp detta är det Kanarieöarna som gäller.

Turistvisum svenskar, pass gäller, 90 dagar in, sen 90 ut, osv. Man ansöker , för att undvika exit, hos polisen om ett särskilt inrikespass, kallat 'blå bok', som inebär att man tar bort 90-ut. Detta gäller f n i max 1 år, och måste förnyas inom 30 dagar innan slutdatum annars blir det bye-bye, off you go. Kostar nån tusenlapp, och det krävs vissa dokument, bevis på tillräckliga banktillgodohavanden, turkisk assistans att föredra, vissa handlingar på turkiska.

Islam totaldominerar, men det är inget hotfullt över vardagslivet, turistorterna är väldigt beroende av utlänningar och deras investeringar i hus och lähenheter, samt givetvis konsumtionsspenderandet. Man bli alltid väl behandlad, turkarna är ett vänligt folk, och man skall inte haka på 'anti-muslimdrevet', det är jämförelsevis ett fenomen i Sverige/Europa, där det har sitt berättigande. Säkerheten stor, brottsutsattheten mycket låg, våldtäkter mycket sällsynta, om en berusad tonårstjej bjuder ut sig skamlöst för en sexhungrig kurdturk, på discot eller en strandkväll, får hon räkna med påle. Här finns inga Julian Assange-varianter.

Mat o dryck klart billigare än Sverige, frukt och grönt alltid färskt och fräscht, alkohol ungefär samma priser som i Sverige, men en öl serverad på pub/bar ca halva priset.

Man kan kort- eller långtidshyra lägenheter, eller på lägenhetshotell, förhållandevis billigt beroende på läge, storlek och standard. Köper man, så blir man lagfaren ägare. Ingen fastighetsskatt, ingen rapportering av tillgångat till skatteverket i Sverige. El o vatten biligt, gas också för köksspisen. Lägenhetsköp från 45000 Euro och uppåt, kraftigt lägre än i t ex Spanien eller Frankrike.

Googla 'Turkiet', det finns hur mycket som helst att läsa sig till.

Har besökt Turkiet 2 gånger och har sökt lite på nätet på både lägenheter och villor. För en handpenning här i Sverige säg på 400-500.000 får man en lyxlägenhet med utsikt över berg, havet och stad i tex Alanya.

Hur enkelt är bostadsköp i Turkiet? Ska man se till att ta med sig någon som kan turkiska för att inte bli lurad eller hur funkar det?

Det är enkelt, men allra bäst om man har pålitliga kontakter. En del mäklare jobbar bara med nyförsäljning, andra kombinerar med begagnat. Man skall ge sig tid, det är ett enormt utbud, och först bör man givetvis bestämma ort. Därefter vilken stadsdel/område man föredrar, när havet/centrum, eller i högre bergssluttningar. Helt individuellt, jag bor centralt i motsvarigheten till 'Gamla stan' på min ort. Det finns andra faktorer, som t ex att helst hitta mesta möjliga avstånd till omgivande minareter. Dom börjar böla vis högtalare 05:20 på morgonen, och den väckarklockan vill man knappast ha, som icke-muslim. Kolla också om det finns obebyggda tomter runtomkring. Inte sällan, drar ett bygge igång tvärs över gatan, i värsta fall en moske/minaret, jag känner ett tyskt par som åkte på den niten. plus en engelsman, och ser detta hända då och då. Ställ krav på upplysning via vald mäklare. Kommunkontoret/stadsplanering skall kunna upplysa, om innehavare, resp ev beslut om fri byggnation, alternativt att en tomt skall förbli grönområde t ex.

Jag har aldrig hört någon som blivit lurad betr själva köpet som sådant. Köper du från en innehavare, via anlitad mäklare, så är det sannolikt att ägaren finns på plats, hursomhelst måste båda parter signera avtalet, och innan dess ställer man sina frågor. lämpligen gör man ett extra inspektionsbesök i fastigheten. Dessutom måste det enligt lagen finnas en styrelseordförande, och en husinspektör, fråga om dessa, det är någon som har en bostad i samma hus, såvida det handlar om flerbostadshus. Villor blir ju bara ägaren att prata med.

Att nära strandläge höjer priset behöver jag väl knappast säga, tillika lägenheter på de högsta våningarna, med kvällssol, resp bästa utsikt etc, är dyrare än motsatsen. Trafikintensiteten är ytterligare en faktor, helst skall man undvika att bo i direkt närhet till stora stråk/genomfarter. Här är gatu-speedway normalt när turk-Tony Rickardsson drar på alla cylindrar, och tutandet ingår som den mest naturliga del i trafikflödet, inte som i tyst-lydiga Sverige.

Alla mäklare snackar engelska, så det är inget problem med språket. Efter beslut och skrivet kontrakt, skall man pytsa in 10% till säljarens konto inom två-tre dagar. Man kan backa ur affären inom en månad, men då ryker handpenningen. Fullföljer man köpet, så erläggs resten upp till 50% när lagfartsprocessen drar igång, och när Tapu:n (lagfart) är klar, så pröjsas resten. En allmän standard man inte behöver fundera på. Räkna med mäklararvode, procentsatsen kan variera och kan ev vara förhandlingsbar. Ibland dyker "fynd upp", där mäklarvodet ingår i ett fast-"rea"-pris. I begagnatköp ingår alltid möblemang, köksutrustning, golvmattor, tavlor, i stort sett 'allt'. Det man ser på visningen, ingår i köpet. Vid nyköp varierar det, men inte ovanligt att mäklarna lockar med komplett utrustad inreding, det finns alla varianter, även omöblerade. En del gillar pool, inte jag. Den utgör en betydande underhållskostnad, vilket alla lgh-innehavare får dela solidariskt. En annan detalj, finns det underhållsavtal, med fastighetsfirma anlitad. Sä var det i mitt fall, riktigt dyrt för lite prestation, jag slängde ut denna entreprenör och löste det via dom kontakter man bör skapa här, det finns hur många som helst, tipsar-mentaliteten gör att det finns en uppsjö att anlita, och turkarna lever till dels på att vara mångsysslare, lite provision här och där mycket vanligt.

Lagfartsförfarandet tar tre månader normalt. En detalj, när man köper, och skriver kontraktet, utan att ens ha erlagt handpenningen, så får man nycklarna till lägenheten och kan flytta in direkt!

Jag har två mycket pålitliga mäklarkontakter, om du vill kan du få kontaktuppgifter. Dom s k 'visningsresorna' tycker jag inte är så bra som det låter, när dom annonsera 'gratisresa'... bla-bla-bla. Det stämmer oftast inte, blir det ingen affär brukar större delen av "gratiserbjudandet", dyka upp, enligt det 'finstilta'. Plus att mäklaren tar din tid till 90%, du måste följa med på alla utflykter, , middagar, visningar, dom vill inte ge dig fritid, då kan du vandra ut och kolla andra alternativ, vilket dom vill förhindra. En restresa kostar väldigt lite hit under icke-säsong, jag skulle själv bedöma att inom högst en vecka, via promenad, buss, taxi (billigt) så har man så har man tillräcklig koll på läget. Det vimlar av fsg-agenter, man kollar i deras skyltfönster, och scannar av, så gjorde jag, men jag hade desstuom en kompis som redan bodde här, så jag visste precis vart jag skulle checka.

En sak som mäklarna oftast föreslår, i s m köpet, är att locka till andrahandsuthyrning, under perioder man inte är här. Gå inte på det, be att få ett kontrakt in blanco, och titta igenom det. Jag har jobbat mycket med avtal i diverse sammanhang, och gick tillbaka med ett eget förslag, som var korrigerat till min fördel, vilket standarden inte riktigt är. Bäst är att avvakta, och kanske fundera på ett sådan komplement, när man blivit mer insatt i hur det funkar i Turkiet, det är ganska avvikande, och det finns fällor, men dom spar jag till annat tillfälle. Kan iaf tillägga en sak... "efter du haft din lägenhet/villa andrahands-uthyrd, byt alla lås". Det finns fog för det, om jag säger så...

Fråga här. Svenskar som har bostad i Turkiet

https://www.facebook.com/groups/240701332713247/?fref=ts

eller här svenskar som bor i Istanbul:

https://www.facebook.com/groups/714489175252586/?fref=ts

En mycket negativ utveckling har skett, betr vistelsetillstånd i Turkiet. Man har normalt tre månader in - via passtämpeln, därefter tre månader ute ur landet. Men man har sedan länge erbjudit ett alternativ, att söka om "inrikespasset Blue book". Som man kunde välja giltighetstid på, dock max fem år. Och därigenom kunna bo året runt, inte behöva fundera på in-ut.

I år har detta kraftigt försämrats. Blue book, numera högst ett år, ny ansökan varje år. Och, det värsta... av ett beviljat 12-månaders-tillstånd, MÅSTE man vistas minst 8 månader i landet! Underskrider man detta, dras det betalade tillståndet in.

En annan detalj... tills i fjol, så ansökte man via lokala polisstationen, tog två dagar, sen hämtade man ut. Nu ändrat, alla ansökningar skickas till en central myndighet i huvudstaden Ankara, det tar veckor, kanske månader, att få det godkänt och uthämtat.

Senaste tillfället när jag var i behova att förnya, frågade den lokale polismannen, hur lång tid jag ville ansöka om, och hur lång tid jag tänkte stanna, när jag återvände nästa gång. Jag berättade att jag behövde tre månaders förlängning bara. "Ingen bra lösning, det blir dels för dyrt, tar för lång tid, och ditt tillstånd blir iaf indraget, eftersom du inte tänker stanna åtta månader nästa vistelse". Sen räknade han ut en summa, på fortsatt vistelse UTAN Blue book, det fanns en tabell med pris/dag X antalet dagar. Han skrev ut uträkning och totalsumma, räckte den till mig, och sa: "När du lämnar så gå till poliskontoret på utreseflygplatsen, visa upp papperet och passet, berätta att du fått mitt råd. Du betalar "straffavgiften" och checkar sen in på flyget. Det blir det billigaste och smidigaste sättet"!

Jag har nu kommit fram till, att för mig är det bäst att sälja och lämna Turkiet. Jag vill inte vara bunden av ett kortfristigt, ettårigt slavkontrakt, som även innebär... "8 månader minst här, annars...". Sånt passar inte mig alls, jag vill ha min frihet att röra mig runtom i världen, när det passar mig, inte andra länders myndigheter, då kan det kvitta. Jag har mycket bättre alternativ i asiatiska länder, med villkor långt generösare än de Turkiet nu infört.

Varför Turkiet försvårar på det angivna sättet har jag vissa antaganden om, men dom lämpar sig inte att torgföra här.

Ådärkomdenja,

Har funderat själv på flytta ner till Turkiet många gånger men aldrig blivit av, kanske lite längre i framtiden. Lite frågor till dig då,

Vilket språk använder du där nere, du lär knappast vara turk? Räcker engelskan?
Är du pensionär, för hur långt kommer man med sparande om man ska bo där permanent? En lön på 2k Turkiska Lira borde räcka långt men vilka jobb ger det i Turkiet?

Du sa att du bodde vid Medelhavskusten, typ Alanya? Själv tänker jag bosätta mig eventuellt i Istanbul, varit där 3 gånger och får aldrig nog. Varit på många storstäder i Europa men utelivet samt det mat och allt du kan tänka dig är inte ens i närheten.
Vet att Istanbul är något kallt på vintern med det är helt ok.

Berätta gärna lite, juste glömde fråga, är det mycket kurder i Antalya, är man främling för dom?

Språk- engelska räcker, ibland kan tyska komma till pass oxå
Jobb/kostnader - skaffa arbetstillstånd, om ej åker du ut på sju år, om du torskar. Betr kostnader helt individuellt, beroende på livsföring, generellt billigare än Sverige, men inflationen har ökat till runt 10%, investeringstakten minskat påtagligt, vilket ökat arbetslösheten. Generellt betr kostnader, kika på http://www.numbeo.com/cost-of-living/ - täcker länder/städer i hela världen
Val av ort - vill man ha varmt klimat gäller sydkusten, subtropiskt. Istanbul kallt på vintern, i år ofta snöperioder, men vädret har varit kass i hela Turkiet, även i syd kallare än de senaste sex-sju åren. Storstäder har ju sin speciella charm, jag bodde i Hong Kong under drygt två år, min favvostad i världen, gillar man tempo och stort utbud av allt, så är storstäderna att föredra, solkustområdena mer 'lazy'. Jag vistas normalt inte i Turkiet under högsommarperioden, olidligt hett, över +40C inte ovanligt, längst söderut.
Kurder - ja, men jag gör ingen skillnad. Känner flera, helt ok. Ökar i antal under turistperioden, märks mest på badstränderna, adonisar som mkt oblygt raggar nordiska blondiner, en del väldigt påflugna, men det är ju inget problem för svenska killar.