Ursprungligen postat av fujian
Håller delvis med. Visst är det lite väl att rekommendera Malukku - men det var mest för att så frön i TS (eller andras) huvud om att det faktiskt går utmärkt att resa till platser knappast någon besöker. Visst, de flesta backpackers vill bara ha semester på en strand och kanske titta på en berömd ruin, men andra vill vara upptäcktsresande på amatörnivå. Betydligt skönare att sippa på en öl på en strand - men upptäcka kalhyggen där kartorna fortfarande visar urskog kan nog vara en betydligt starkare, värdefullare upplevelse än ännu en bintang. Kanske är den negativa upplevelsen droppen i bägaren som förvandlar strand-kent till eldsjäls-kent som sen kommer kämpa mot skogsskövling och miljöförstöring. :-) Negativa upplevelser behöver ju inte vara dåliga upplevelser.
Håller med fullt ut att off-ställen i Indonesien är något helt annat än off-ställen i Laos. :-)
Jag har rest ganska mycket i områden som nog räknas som off (kanske inte så mycket i SEA dock) och tycker väl att det nästan är enklare än längs backpackingrutterna. Folk är nyfikna på mig snarare än på mina pengar. Det är ofta billigare (kanske tvärtom i Indonesien dock..?) och intressantare på alla nivåer. Men det är ju också ofta mer krävande. Å andra sidan är jag mer självförsörjande eftersom jag reser med tält och kök så att jag kan stanna överallt. Det är ju en stil som kanske inte passar alla.
Jag upplevde det som att ju färre turister det var någonstans, destor dyrare var det. Detta samtidigt som framförallt boendekvaliteten ofta var betydligt lägre. Så länge man inte vill punga ut med ett par hundra är det svårt att hitta ett rum som inte väcker avsmak. Och ibland finns det ju inte ens bra boende, ens om man nu hade velat spendera lite mer än vanligt. Det att jämföra med turistorter där man efter lite prutande kan få ett schysst dubbelrum med privat dusch etc för så lite som fyrtio kronor (Lake Toba under lågsässong). Matutbudet är som sagt långt ifrån klockrent det heller alltid. Ibland finns det ingenting. Men oftast, definitivt oftast, så är maten väldigt bra och prisvärd så länge man inte är rädd för att äta ur warungs. Det ser ofta mer ohygienskt ut än det är med maträtterna som står framme sådär. Men om man väljer en med många gäster eller åtminstonde ser ren och fräsch ut så blir det inga problem. Och maten är ju fantastiskt god oftast, och ibland för så lite som fem kronor eller så om man äter vegetariskt. För två dollar får man en riktigt bra måltid. Om man lägger till det där med lokalbefolkningen, att de gärna vill ha hem en som gäst, så blir det såklart ännu billigare. Och det är klart att det händer ju oftast på platser med få turister, att någon kommer fram och börjar prata och bjuder hem en. Eller nej, kanske inte ändå. 50/50 när jag tänker efter.
Hur som helst tror jag definitivt att det är mest prisvärt att besöka turistorter. Bortsett från maten. Det kanske låter underligt men jag minns inga undantag från den här regeln. Men det är svårt att säga någonting definitivt om just Indonesien, precis som det väl vore svårt att säga någonting svepande men ändå korrekt om andra väldigt variationsrika länder. Det som stämmer på den ena orten stämmer inte nödvändigtvis på den andra.
Sen, när jag använder ordet "prisvärt" kan det ju vara värt att nämna att jag menar att just det man betalar för är bättre. Jag räknar inte med det som är gratis. Att gå runt på gatan i Pontianak är ju t.ex gratis. Förmodligen finns det inte lika sunkigt boende på hela Bali som det jag bodde på i Pontianak. Det skulle ärligt talat förvåna mig om där finns någonting som kommer i närheten. Detta trots att det nog kostade mer än vad man får ett bra rum för på Bali. Wisma Pelangi. "Regnbågshuset" på indonesiska. Jo jo. Huset låg på den hitersta sidan då, antar jag. Men har aldrig sett på maken heller när det kommer till själva staden heller. Var bland det konstigaste jag vart med om, att strosa runt där. Så på så sätt är det ju trots allt betydligt mer prisvärt. Nu kanske inte alla hade vart särskilt glada i just Pontianak. Förmodligen inte. Men det var alltså bara köpesakerna jag tog med i beräkningarna när jag berättade vad jag tyckte var prisvärt och inte. Överlag trivs jag bäst med att växla lite.