Jag vet inte om den här begriplig för någon icke-finsk, men åtminstone både greppar och delar jag den här erfarenheten. Jag är förvisso född i Sverige, men mina föräldrar invandrade från Finland, mitt modersmål är finska, jag har alltid tagit mer del av finsk kultur än svensk, då den helt enkelt tilltalar mig mer, jag stod mina finska morföräldrar nära och spenderade under hela min uppväxt ungefär 1/4 av året i Finland och reste dit 2-3 gånger varje år som vuxen (vilket har tyvärr nästan upphört efter att mina morföräldrar gick bort), så jag har ändå en rätt stark känsla för Finland:
http://countryballs.net/_nw/4/90439589.png
:'(
Edit: Men det är så klart mer, men det är något svårare att sätta ord på och möjligtvis går det att vifta bort som inbillning, men... Ja, det är något med själva den finska naturen, den finska jorden, som drar en till sig. Jag känner dagligen en stark längtan dit, trots att jag som sagt är född och har levt i Sverige hela mitt liv. Det finns något av ett mystiskt, vackert sagoland över Finland som nästan går att ta på. Förvisso ett kallt, grymt och hårt sagoland, men likväl vackert... Jag har upplevt dess närvaro ibland när jag har befunnit mig ute i den finska naturen, när jag har tagit del av något inom finsk kultur, finskt hantverk o.s.v. Ja, jag kan inte förklara det bättre, men det är tillräckligt för att jag aldrig skulle släppa Finland och viljan att en gång äntligen få flytta dit och bli begravd i den finska jorden. Säkert känner inga andra av det och säkert inte ens många finnar, men likväl...