Det är många som "tycker om att resa", men vad är det egentligen som gör det så kul att resa? Att resa långt för att sedan hasa omkring till museer och titta på pilspetsar och tygbitar från 1600talet eller att besöka olika former av stora byggnader med beskrivningar av dekorationerna på fem språk driver mig till vanvett, men det är så resor med min familj brukar bli. Att fotografera resenärerna i tid och otid tycker jag också känns som ett totalt misslyckande att leva i nuet och verkligen uppleva platsen man är på. Vad är det som gjort era resor mest minnesvärda och vad har ni gjort för att skapa dessa situationer?

Jag brukar säga att jag inte gillar att se saker men att göra saker. Dvs gör praktiska saker som turer och äventyr.

Du kan se hur jag brukar resa på min youtube:
Www.youtube.com/c/pelleedholm

Det är de minnena man kommer ihåg. De man får lite adrenalin av. De tycker jag är bra med resor

Det blir vad man gör det till!
Sola, bada och slappna av på dagarna. Kanske en eller annan utflykt. Bärs och damer på kvällarna.

Sällskapet, platserna, upplevelserna kombinerat med maten. Det är ju otroligt svårt att sammanfatta det här på ett enkelt sätt. Visst kan man sitta och dokumentera varje liten konstig grej som man blir fascinerad av, men att nämna "Killen som ropade på en passning på stranden i USA och som jag sen kastade amerikansk fotboll med" säger ingenting om den faktiska händelsen för någon annan än mig själv. Sen händer det hundratals såna här små grejer, plus dom vanliga stora grejerna (Tjernobyl, Taj Mahal, Frihetsgudinnan med mera), vilket gör det oöverskådligt att nämna alla dessa saker.



Slitit ihop pengarna, sovit på ett svinkallt vardagsrumsgolv i 1,5 år för att ha råd med resorna, planerat resorna något kopiöst och även utsatt mig för situationer där jag kanske inte varit helt trygg.



Jag tror att du kan byta ut "resa" mot t.ex. "äta" eller "ha sex" och då kanske du får ett perspektiv på hur komplex din fråga är. Alla har olika intressen och finner olika saker intressanta, målet med resorna bör då vara att anpassa resorna efter dina intressen.



Att resa med sin familj är ju en helt annan sak. Att åka till valfritt charterresmål, sola och sen kolla på dom trötta ställena som finns där borde inte ens få kallas att resa. Det är som att kalla McDonalds för mat. Tekniskt sett sant, men definitionen "mat" sträcker sig så enormt långt att McDonalds som bäst kan sägas ligga i utkanten av begreppet.

Jag tycker det som gör en resa bäst är att man någon gång under resan kommer så nära lokal-befolkningen att det känns som att man "bor" där. Lite svårt att beskriva men tex sista gången jag reste runt i Indien blev jag inbjuden till en snubbes hus, vi satt i trädgården o tog någa öl, hans fruga lagade mat och jag lekte lite med hans ungar. Känndes efter ett tag som att jag kännt killen i flera år och alltid hängt i hans trädgård typ. Jag var runt hela Indien den här gången, såg hur mycket som helst och upplevde massa häftiga saker, men inget var så najs som att chilla lite hemma hos Roi i några timmar ,snacka om mopeder, fiske och indisk film.

Kortfattat kan man väl säga att det är som absolut bäst på en resa när man inbjuds totalt i någon lokal människas vardag.

Edit - som runner up skulle jag nog säga att det näst bästa med en resa är att ha en semester-förälskelse. Intensiv kärlek som måste ta slut abrupt. Grymt.

Håller med. Jag åkte på familjesemester ibland som barn, men det var inte förrän jag flyttade utomlands jag insåg hur plastiga de upplevelser jag haft var. Försöker nu klämma ut samma upplevelse (i minivariant, så klart) ur vanliga resor.

Yes, har du testat att bo med AirBnB? Tycker det är extremt bra. Man kan lixom prata med personen man hyr av, få massa tips på ställen och mat-hak som man annars garanterat skulle ha missat. Har även blivt med-bjuden på några fester. Couch-surfing funkade lite samma, men nu är man äldre och jag vill helst bo ensam och sköta mig själv också. Couch-surf blir alldelens för intimt enligt mig.