Snubblade in på en gammal artikel http://www.svd.se/sa-mycket-pengar-lagger-vi-pa-resan

Snitt 20 000 kr lägger svenskar på utlandsresor varje år. Ifall jag ser tillbaka på mina 3 senaste år har jag rest för 150 000 kr, i snitt 50 000 kr/år. Detta hade kunnat vara en najs kontantinsats till en lägenhet. Sen inkomstbortfallet medans jag rest.

Men ändå sitter jag här nyss hemkommen från en resa, och planerar en långresa runt 3-4 månader i vinter igen, ett sjukt beroende som jag hoppas aldrig försvinner.

Personligen ser jag resorna som minnen för livet som berikat mitt liv sjukt mycket och iallafall i stunden gjort mig till en lycklig varelse. Dock hade en bostadsrätt varit ganska gött att ha, haha. Hur resonerar ni?

Visste inte ifall detta skulle lägga tråden i allmänt om resor, alternativt privatekonomi men la den här för att få svar ifrån resegalna som mig själv!

Varför ska det ena behöva utesluta det andra? Spara ihop till din kontantinsats och köp lägenheten, sedan kan du resa så mycket du vill. I allmänhet är det billigare att äga sin lägenhet en hyra, så när du väl köpt lägenheten borde du ha MER pengar över till att resa än tvärtom.

Stämmer delvis, ifall i min situation. Inte varit i arbetslivet så länge så en kombination av resande och köp av lägenheten hade inte fungerat. Men klart något år måste jag sakta in lite på spendera och skramla ihop till en kontantinsats. Man känner sig även lite låst med att ha en bostadsrätt, ifall jag t.ex. om man vill plugga i en annan stad, eller resa någon månad och inte få den uthyrt, sedan är väl vissa bostadsföreningar inte jätte nöjda att man hyr ut den mer än 1 år?

Hmm jag hade nog köpt en lägenhet utomlands så hade jag haft både och

Det är ju det goa i yngre år att man kan jobba som en tok i ett halvår eller så, spara pengar och sedan resa resten av året. Det låter på dig som du inte är lastgammal direkt så kör på, det är dessutom en viktig livserfarenhet att ha rest och lärt sig hantera vad som kommer upp i de lägena.

Det fungerar ju även att hoppa över resandet ett år sen och jobba lika hårt och få ihop kontantinsatsen den vägen.
Det finns inget rätt eller fel, jag kan ångra att jag inte sparade mer cash som ung nu när jag är äldre men samtidigt fick jag erfarenheter av resande etc som gjort att jag idag lever hyfsat gott.
Passa på att res innan fast jobb med förpliktelser, familj etc kommer in i bilden.

typiskt WT tänk.


jag lever efter devisen, nytta före nöje!

så köp ditt boende, gör sen vad fan du vill ,


fast o andra sidan så behöver samhället även din typ, slösaktiga människor som endast tänker så långt näsan räcker

Hoppas det glädjer dig på din dödsbädd

Sen för mig är wt en definition på människor som lever inrutade liv med dåliga vanor typ kedjerökande, mcdonalds ätande personer som bott i samma sunkigt hyresrätt i 15 år. Inte personer som senaste 3 åren sett 3 kontinenter, ett dussintal länder och provat saker man aldrig tidigare gjort, som dykning, pub crawls, skydiving och liknande men bra vi har olika syn på saker.

Men kanske är naiv och måste hitta en fastpunkt för jag har rest flera månader kommit hem jobbat, bott hos kompisar och sporadiskt i andrahand. Men det har funkat bra. I januari åker jag 4 månader igen, hoppas du har det bra med ditt motto nytta innan nöje.

Man ska göra det man själv blir glad av. Jag är precis som du och prioriterar samma saker.

Att äga ett boende blir mer påtvingat om du frågar mig och det blir mer kostnader som du såklart måste betala, för att inte tala om amortering på lån m.m. Det känns som att det blir långt ifrån billigare än att hyra, beroende på var du bor och vad det är för lägenhet såklart. Möjligtvis i framtiden när man ägt i några år, men nja.

Självklart kanske saker förändras sedan, men det är ju ett problem man kan ta då. Meningen med olika boendeformer är väl att det ska passa olika typer av levnadssituationer. Bara för att köpa sin bostad passar en del människor så betyder det inte att det är rätt för dig, mig eller andra människor.

Härlig tråd

Nu är jag närmare 40 och har alltid jobbat stenhårt.

Har lägenhet (3:a centralt i Stockholm som är obelånad och ett värde på runt 5miljoner).

En röd tråd i mitt liv och mina observationer är att de personer som lever som just TS gör är att de får ett fattigt liv när de blir äldre. De har ofta lånet som förföljer dem livet ut, lånet för boendet, bilen,resan och allt man kan tänka sig.

Sverige har alltid varit supertryggt och har fram till nu tagit hand om dessa "WT" som någon annan påpekad i tråden.

Så länge det finns någon som kan backa upp ens livsstil såsom kompisar med gratisboenden etc så kan man säkert lalla på med detta livet ut.

Säger inte att det är fel, det kanske är rätt om man kunde ha facit på hur framtiden kommer se ut?.

Själv kan jag nu unna mig samma liv som TS, trots att jag är obelånad med långt över 5milj i verkliga tillgångar.

Ofta är dock inte WT-folket kapabla till varken hårt jobb, företagande eller annat som kan visa sig vara väl investerad tid för en framtid i bättre ekonomiskt läge.

Men visst kan jag vara avundsjuk på de som bara drar liksom, drar från jobb, förpliktelser och inte är oroad för varken nu eller framtid och ändå får ihop det både ekonomiskt och livspusselmässigt även om de är extremt få i långa loppet.

Jag tycker du gör helt rätt så länge det känns bra för dig. Lever precis som du och har gjort de senaste åren och har som resultat inga tillgångar eller materiella ting men heller inga fasta kostnader som räkningar eller lån. Kan åka nästintill vart jag vill och har goda vänner i många länder både i och utanför Europa.
Och vet du vad det roliga är? Alla mina polare som valt det säkra kortet säger att de önskar att de kunde göra som mig eller att deras frihet åtminstone var större. De flesta är i tjugofemårsåldern men har höga lån och är redan fast i det livet. Okej, de har en trygghet som kanske inte du eller jag har men samtidigt verkar de inte vara speciellt tillfreds med sina val eller livssituation.

När jag var yngre hade jag privilegiet att ha flera äldre vänner som alla sa samma sak: Ut, res och se världen och se till att behåll din frihet så länge som möjligt! De hade själva växt upp med drömmar men blev ändå kvar, alternativt gjorde en resa efter studenten och började plugga. Detta, kombinerat med en reslust som inte verkar sina, fick mig att välja det liv jag har idag men jag har också jobbat hårt för att kunna spara ihop pengar till det och känner till den vardagen också.

För tillfället är jag där ute någonstans och lever ett gott liv sedan flera månader. Blir ett Sverigebesök till vintern innan det bär av igen. Kanske våra vägar korsas där ute?