Rest ensam i Thailand, Kambodja, och Filippinerna. De två första för ganska många år sedan, kanske 8, och den senaste för 2 år sedan.

Jag är lite av en ensamvarg och vill gärna kunna vara helt för mig själv om jag vill, alltså inte träffa andra turister eller göra saker.
Kände inte att jag riktigt kunde göra detta i dessa länder - det är som de tycker synd om en eller tycker man är konstig. De ligger inte i deras kultur att inte stirra eller dölja att dom pratar om en verkar det som.
Ligger naturligtvis lite i mig själv att vara bekväm i det och inte bry mig, men jag har inte tillräckligt med fri tid och pengar liggandes för att jag ska offra en resa om året för att lära mig bli bekväm i det istället för att resa till ett ställe jag redan är bekväm i om man säger så.

Partyställen är jag för gammal (30+), trött och osocial för, håller mig till pubar istället för nattklubbar hemma, och det tenderar att bli det samma i utlandet. Speciellt om jag är ensam.
paradisöar är jag alldeles för singel för. Städer fungerar men det tillfälligt, några dagar, och är inte uppvilande på riktigt samma sätt.

Har rest i dessa länder själv också, Inget problem utan faktiskt något som jag föredragit då jag själv gillar annat än att bara ligga på beachen. Klättra upp på vulkantoppar i Indonesien, se otillgängliga vattenfall på södra Mindanao och träffa folk som bor i the "interior" i Laos ger mig mer än festa järnet och vakna med skallebang dagen efter.

Visst kan jag ta ett par bärs på de hotell jag brukar bo på och prata resor med backpackers och andra turister men att ha med sig resesällskap är ingen prioritet för mig.

Hmm, ja kanske snarare där problemet har legat för mig. Att jag är dålig på att ta tag i å göra saker på egen hand, även när jag är ute och reser.

Tror problemet ligger hos dig. Känner många som reser själva i dom länderna utan problem.