Ursprungligen postat av TriBs
Tack för råd! Har spenderat de senaste 4 månaderna resandes ensam. Precis det jag gjorde i Puerto Vallarta då jag var där; blev vän med en mexikanare som visade mig alla lokala stränder och restauranter. Upplevelsen blev x10!
Hade min första dag igår och hittills har jag bara besökt stranden tvärs över gatan samt promenerat i området.
Har aktiverat ett Tinder konto i hopp om att finna umgänge. Några tips på var du träffar folk när du reser ensam? Gå till barer/restauranger eller bara rent spontant prata med människor på gatan? Tänker att det kanske finns någon applikation lik tinder där man kan hitta människor som reser ensamma/letar umgänge likt mig själv.
Personligen?
När jag var i Vietnam så hyrde jag rum på ett litet familjeägt vandrarhem, det vanligaste klientelet var dock vietnameser på motorcykelsemester så jag var lite av en "udda person", talade in mig med några studenter på genomresa som kunde knapphändig engelska och även ägarens son (som kunde engelska skriftligt utan problem men kämpade med "uttalen"), vi bildade en liten "engelska-kurs", jag förklarade hur man uttalade "proper stiff upper lip" engelska (de visste vilka orden var men inte alltid hur själva orden skulle utformas), det var fan ett rent projekt att förklara räkneord som "fifty" som de hela tiden sa "fivfeeh" och när man försökte förklara "shall", "the does and doesn'ts" såg det nästan ut som om de försökte bryta av sina egna tungor!
Men grammatiken blev märkbart bättre hos ägarens son efter en vecka, jag och familjen blev mycket goda vänner och när notan lades på bordet kunde man med ren huvudräkning se att de hade kapat ner notan till en dollar om dagen (och den öppna avgiften var 5$ om dagen med 2$ extra om man ville ha frukost, lunch och middag). Så bjud på dina kunskaper, du vet aldrig vad det leder till.
Applikationer känner jag inte till, har alltid tyckt att det bästa sättet är att "go bananas", bara öppna upp dig själv, vad är det värsta som kan hända? Bjud på dig själv.
För att återkoppla till ovan, jag och två av mina "studenter" drog ut på stan, för att se oss om och äta en bit mat, the usual. Till lunch satte vi oss ner på ett grillställe och fick de här vietnamesiska a-typiska pyttestolarna i plast som inte alls är anpassade för 1,90m 110 kg västerlänning, jag sa klart och tydligt "I will break this, seriously." men mina två kamrater trodde inte på det, de skämtade inte heller, man ser när folk försöker skoja med en men de tyckte uppenbart att "så dåliga är de inte".
Stolen höll dock genom lunchen men när kaffet serverades protesterade stolen och pang så går ena benet av och röven slår i backen. Hela "uteserveringen" flämtar till, reser sig och undrar vad som hände och om det gått illa till. Vad gör man då? Jo, jag personligen börjar gapflabba, det tjänar inget till att bli arg och man ska verkligen inte "tappa förståndet" för det är bara patetiskt, det är bara att börja skratta och efter ett par sekunder skrattar hela uteserveringen, dagens underhållning, skratta åt den stora barbaren som landade på röven.
Jag fick en metallpall att sitta på och jag behövde inte betala för stolen jag hade sönder trots att jag efter några skrattsalvor försökte förklara att jag på allvar ville betala för vad jag hade sönder (även om det inte var mycket) så blåvägrade ägaren/kocken att ta emot mina pengar.
Så var inte rädd för att bjuda på dig själv, vad är det värsta som kan hända?