Alla har säker stött på någon utlänning i BKK som smutsig ligger och sover under en gångbro. Man undrar hur det gick till. Missade han ett plan hem och blev helt enkelt akterseglad?

Själv stötte jag i trakterna runt Phrom Phong på en finne rätt nyligen. Han satt på en sylta och spelade finsk musik i barens ljudanläggning. Han visade sig vara dryga 20år och arbetade med telemarketing i BKK. Han hade lyckats bli portad på alla ställen runt sin bostad ett par stationer bort - mest för att han brukade somna vid bardisken när han blev för full. Stället vi nu befann oss på hade blivit hans fristad. Han kunde spela finsk musik ostört och fick med barpersonalens goda minne sova ifred vid bardisken när han som helst ville. Betala kunde han göra när han vaknade eller vid nästa besök.

Någon som har ett udda levnadsöde bland faranger att delge oss andra?

Kul trådstart.
September 2011 stötte jag på en svensk a-lagare på beach road Pattaya. Han sade att han när han kom dit tre månader tidigare gick han ner till stranden, somnade och när han vaknade var hans pass och 30000 B borta. Han tillbringade nu dygnet runt där. Hororna tyckte synd om honom och gav honom lite öl då och då att han kunde överleva. Han tycktes trivas där. Vi tillbringade en kväll tillsammans och det var faktiskt riktigt trevligt. Han påstod att han var amerikansk medborgare men bodde i Västerås, så det var svårt med att fixa nytt pass.

Jag gav honom 100 B när jag gick men undvek att passera platsen där han höll till i fortsättningen. När jag kom tillbaka till Pattaya ett år senare var han försvunnen.

Det är för mig uppenbart att dessa individer redan hade sitt livsöde klart hemma i Sverige och att de bara flyttat med sig detta när de flyttat till Thailand. I början av 90-talet och tidigare var det tyvärr många äldre män men en avvikande läggning i Thailand, sedan kom internet och efter ett par år var forumen på usenet news fulla med diverse halvlosers som hade jobb men som var missbrukare. Många, speciellt amerikaner, var väl f d soldater som levde på en låg pension efter att ha gjort sina 20 år. I slutet av 90-talet kom svenne, dessa odrägliga typer som höjt prisnivån till spansk nivå.

De senaste tio åren tycker jag dock att man ser mycket vanliga pensionärer. Internet har gjort det enklare att hitta information och dagens pensionärer är mer beresta och vågar ta steget. Ofta med miserabelt resultat även om det finns de som klarar att hålla flaskan i styr.

Jag har en gammal kompis i BKK som hängde med på en resa i början av 90-talet och blev fast. Han lyckades efter ett par år med hårt arbete och knapert ekonomi få ett kontorsjobb, stadgade sig och skaffade permanent bostad. Han är kvar än och lever ett skötsamt liv. Han har dock egenskapen att han kan arbeta hårt och han har aldrig haft dragning till starka varor. Men han är ett undantag.

Kul trådämne, konstigt att det varit så lungt borde finnas massor.
Har ett par färska men vill inte outa dom för mycket.
Får ta en annan ganska färsk... Men lite lam.
Träffa en finne på en resturang i höstas eller i våras kommer inte riktigt ihåg, det är liksom nu man börjat se mönstret. Vi brukar käka där ibland.
Jag fattar inte hur han klarar sig, hans engelska kunskaper sträcker sig till yes, hello, very good etc.
Han har någon form av pension eller dylikt som kommer runt den 15e varje månad. Då ska rummet pyntas och kritan på resturangen pröjsas och med resterande stålar på fickan bär det av mot walking street med allt vad det innebär.
Sen börjar det om, nya kritor samma resturang, tror inte att han ser solen någon gång, dyker alltid upp runt 8 tiden bakfull som en kamel med rosenröda kinder(av fylla) varje dag.
Enda skillnaden är han blir fyllpluffsigare för varje gång.
En jävligt trevlig snubbe men spelar i en egen liga, första gången jag såg han sa ja till kärringen en ryss helt oduglig på engelska, det va en finne men men. Vanligtvis inmundigas Hong tong som sköljs ner med en mun vatten och en ny cigg.
Hursom mittemot resturangen finns en 7 11 dit finnen stega för och köpa cigg, där springer han på ett spjut som naturligtvis ska ha med hem (han bor ett stenkast därifrån) väl på rummet upptäcks misstaget och snubben ska kastas ut, då har dörren gått i baklås.
Men med hans usla engelska kunskaper ringer han inte till receptionen utan till hon som har resturangen för hon förstår något sånär vad han menar.
När man frågar om det blir det,
Jaa ladyboy ha ha.
Har inte varit där på ett par veckor men sist skulle han åka till Kambodja på visarun själv, det kan aldrig ha slutat bra.

träffade en kille som heter stefan på geckobar soi rambuttri khaosan road bkk för 10 år sen
han berättade att han hade fått psykpension ca 9000 kr mån, träffade han sen varje år i ca 7 år tid
men sista gången sa han att han bara fick ca 3500 kr mån och inte hade råd med rum så han bodde under en bro berättade att han brukar få sällskap på natten av en dojja eller två
han hade även fått alla framtänder utslagna av en fransman ,och han hade även lite overstay ca 5 år ,sista kvällen jag såg han var han i väldigt dåligt skick sa till han att vi skulle mötas dagen efter så skulle vi ta en taxi till ambassaden men han kom inte , fick höra av bartjejerna att han åkt hem till Sverige, finns även en fransk kille erik som gillar att dricka även han brukar hålla till på baren kanske nån träffat de 2

Mötte en kille från norra Stockholm i Sathorn för 3-4 år sedan. Riktigt skön lirare i 45-års åldern. Han var världsvan, en riktig skojare samt fick intrycket att han hade ganska gott ställt ekonomiskt. Sämre för honom var att han också hade en stor aptit för både alkohol och droger. Skall medges att han faktiskt vid denna tidpunkt såg ganska härjad och sliten ut.

Han hade under en tid drivit företag i Vietnam tillsammans med en kompis, men varit tvungen att sälja sin del pga hälsoproblem. När jag träffade honom var han på vägen mot slutet. Han levde bokstavligen talat efter ordspråket "rakt in i kaklet"

Nåt år innan jag träffade honom hade han vaknat upp på ett guest-house någonstans i Vietnam helt förlamad. Han hade lyckats släpa sig ut från rummet - och personalen hade kört ner honom till det lokala sjukhuset på en lite moppe. Det visade sig att han fått en propp i hjärnan.

Han hade lyckats återhämta sig - men läkarna hade avrådit honom från alkohol, cigaretter och allt annat onyttigt man kan tänka sig han intog. Trotts det satt han utanför hotellet i Sathorn och drack sin thai-whisky och öl 7 dagar i veckan.

Sista gången jag pratade med honom bestämde vi att vi skulle ses i Stockholm när han bestämt sig för att komma hem igen. Han ville inte sluta på sättet han gjorde - pratade om sin bror och dennes barn och att det faktiskt fanns saker att leva för.

5 månader efter jag lämnat Bangkok fick jag reda på att han under en av sina standard kvällar i Sathorn fått en hjärt-attack och inte vaknat mer. Kunde inte ens hitta en notis om detta någonstans :|

En av alla trasiga själar som man träffat i Thailand som har satt det största avtrycket i mitt minne!

RIP