Okej, har vi en tråd om Sveriges mest överskattade landskap ska vi väl även ha en om Sveriges mest underskattade.

Men vilket är det då?

Jag är inte säker, men jag lutar åt Östergötland:

# Två hyfsat stora städer i form av Linköping och Norrköping som tillsammans har en hel del sevärt.

# De charmiga medeltidsstäderna Söderköping, Vadstena och Skänninge.

# Intressanta naturmiljöer som Omberg, fågelsjön Tåkern och Sveriges största sammanhängande eklandskap söder om Linköping.

# Skärgård.

# Fornminnen som Rökstenen och Himmelstalundshällristningarna.

# Flera vackra och intressanta gamla slott, såsom Lövstad och Bjärka-Säby.

Dalarna känns underskattade. De har sina sjöar. Närmst likt Norge i natur. De har Rättviks. De har sina raggare.

Västmanland helt klart.
Finns väldigt mycket fina områden där, just vid Bergslagen.
Innsjöar och stora täta skogar, fina utsiktsplatser (te.x Landsberget mellan Virsbo och Fagersta).

Sen finns Västerås i Västmanland, en hyffsat stor stad som har det mesta för alla männiksor.

Blekinge skulle jag vilja säga. Lite anonymt o fyllt med så mkt pärlor, otroligt vackert vår som höst o inte överinvaderat av turister.

Vacker kust o massa små pittoreska ställen av njuta av, rek av mig.

I tråden om överskattade landskap skrev jag ett inlägg om att Uppland är det mest underskattade landskapet. Det inlägget ska man emellertid ta med en nypa salt, då jag i detta inlägg inkluderade väldigt mycket av det som allmänt ändå brukar gå under "Storstockholm". Jaja, det får väl vara Uppland (och Sörmlands) sorg.

När det kommer till verkligt underskattade landskap slår jag ett slag för trion Hälsingland, Västmanland och Blekinge.

Som landskap har Hälsingland det mesta som Dalarna har, plus kuststräcka som Dalarna inte har. Dalarna har fler självklara varumärken och institutioner(Sälenfjällen, Siljan, Carl Larsson, Falukorv samt koppargruva), vilket antagligen har gjort att detta landskap fått oändligt mycket mer uppmärksamhet än Hälsingland.

Västmanland har en vacker natur i form av skogar och vattendrag samt med en stor del av Sveriges industrihistoriska vagga, gräns mot Mälaren och en av Sveriges större och i dag mer välfungerande städer.
Ändå är det kanske denna stad, Västerås, som gjort att Västmanland kommit så pass i skymundan då den i flera fall har rykte om sig att vara grå industristad. Detta stämmer bara delvis. Västerås är också stifts- och residensstad samt i dag även högskoleort. Dessutom med närhet till Stockholm och Uppsala.

Avslutningsvis Blekinge som ju lider av lite samma sak som Hälsingland gör i förhållande till Dalarna, fast gentemot Skåne och Småland. Blekinge är emellertid kompakt och betydligt mer varierat på mindre yta än vad Skåne och Småland är, vilket gör det till utmärkt landskap att semestra i. Det gör ju en hel del människor. Men ändå förbluffande få om du jämför med exempelvis Öland(som ju kulturellt och geografiskt ligger nära östra Blekinge), Österlen(som ju Listerlandet kan sägas vara en mindre variant av) och Bohuslän(som ju lyckats claima "Sveriges skärgårdslandskap" framför övriga skärgårdslandskap inklusive Blekinge).

I trakterna kring Olofström finner du sjöar och skogar som för tankarna betydligt längre norrut i landet, emellanåt infinner sig till och med lite alpkänsla.

Men på mindre än en halvtimmes bilresa kan du uppleva markant annorlunda landskap. I väster har du Sölvesborg med Listerlandet och dess "skånska" jordbrukslandskap samt små fiskelägen med tillhörande sandstränder. Väljer du i stället att åka mot Karlshamn, Ronneby och Karlskrona får du skärgård. Även städerna i sig är värda att besöka, men särskilt då Karlskrona som ju till och med är ett av Sveriges världsarv.

Alltså. Sammanfattningsvis. I stället för att sitta och åka runt i hela Sverige flera somrar i rad, kan du effektivt städa av alltihop på en vecka i det gravt underskattade Blekinge.
Nej, det sistnämnda var inte helt allvarligt menat, men bör has i åtanke.

Östergötland är en bra kandidat, men jag tror inte att det landskapet riktigt når botten i Sverige. Tittar man på massturism allena har Östergötland Kolmården som drar till sig en hel del turister plus veckoslutsarrangemang av olika slag. Därtill Bergs slussar och i nån utsträckning Söderköping som drar till sig de som är intresserade av Göta kanal.

Linköping som stad är kanske inte vansinnigt intressant på ett estetiskt plan när sådär 9/10 hus är byggda efter andra världskriget och universitetets utbyggnad, men det ödet delar man dels med många andra svenska städer och dels med utvecklingen i sig. Linköping hade inte mycket annat att komma med före andra världskriget stadsbyggnadsmässigt om man ska vara litet krass. Norrköpings industrilandskap har dragit viss uppmärksamhet till sig för att det är en rätt unik bebyggelsemiljö i Sverige. "Norpan" var fjärde största stad till 1970 och det syns fortfarande i fasaderna på Stortorget.

Skärgården är fin men jag tror en avgjord nackdel där är att Östergötland saknar en given skärgårdsstad som Västervik, Strömstad, Norrtälje, Karlshamn/Karlskrona m.fl. som finns på andra håll i Sverige. Östergötland saknar den typen av sommarstäder som finns på annat håll, alternativet för semesterfirare blir att befinna sig direkt på landsbygden istället eller åka båt längs med Göta kanal. Men men, slutomdömet är nog ändå inte att Östergötland är underskattat med undantag för vissa delar för naturens skull.


Mina kandidater är som andra nämnt innan i tråden Hälsingland och Blekinge. Dels ligger de bortom avståndet för en dagsutflykt med mer än 2-3h:s körtid från någon av storstadsområdena, dels är Hälsingland en etapp på vägen till fjällen och Blekinge bortom allting i de flestas sinnevärld om man inte är stabsanställd i det militära. Även skåningarna har rätt dålig koll på Blekinge utom skärgårdsöarna.

Man hör dock aldrig, tycker jag, folk prata om att de ska semestra i Östergötland på samma sätt som de pratar om att de ska semestra i Skåne eller i Dalarna, utan ska folk dit verkar det vara just för Kolmården eller Göta kanal, aldrig för att åka omkring mellan flera olika sevärdheter. Så jo, jag tycker nog att Östergötland som landskap är underskattat.




Här måste jag hålla med om att Linköping i sig knappast är någon sevärdhet, men Gamla Linköping, katedralen och Flygvapenmuseet är definitivt tre sevärdheter utöver vad de flesta mellanstora svenska städer har att erbjuda.




Måste erkänna att jag inte är så bekant med Hälsingland, men ja, Blekinge förtjänar nog mer uppmärksamhet.

Jag gillar Ängelsberg och Arboga, och Sala silvergruva är ju intressant, men jag kan inte se alls samma bredd på sevärdheterna i Västmanland som i Östergötland. (Dock är väl Västmanland än mindre ett landskap som drar till sig turister, så kanske...)

Östergötland är också underskattat. Dock tror jag ändå inte att det är lika förbisett som exempelvis Västmanland eller Hälsingland.
En jäkla massa människor besöker trots allt Kolmården, Söderköping och Vadstena varje år.
Ännu fler människor åker igenom Östergötland när de är på väg någon annanstans.
Detta tror jag är både en styrka och en svaghet för Östergötland. Man riskerar inte att bli helt bortglömt som typ Dalsland, men man är heller aldrig riktigt slutmålet som folk "längtar" till.
Söderköpings besökare ska ju egentligen till Öland, liksom.

Ja Ängelsberg är otroligt vackert, har vuxit upp i närheten så där har man spenderat många sommrar med båt osv.

Ingen som känner för att slå ett slag för Dalsland?

Jag är inte så välbekant med det, har bara varit i Åmål, men det känns som ett landskap som även om det egentligen är relativt lättillgängligt för en stor del av Sveriges befolkning ändå mentalt ligger väldigt avsides. Känns som om det i praktiken är en stor vit fläck mellan kusten i Bohuslän och Värmland. Men Åmål är en trevlig stad, det finns en kanal, det finns en nationalpark...

Hälsingland och Gästrikland, bägge två tillhörande Gävleborgs län, är enligt min mening två underskattade landskap i vår vackra och mångfasetterade nation.

"Som landskap har Hälsingland det mesta som Dalarna har, plus kuststräcka som Dalarna inte har", som heavenorlasvegas träffande skrev tidigare. Ett landskap som rymmer en lika stark spelmanskultur som Dalarna, världsarvet hälsingegårdarna, sagolikt vacker och varierande natur, rakryggade invånare med båda fötterna i myllan och bandyfanatism förtjänar ett större erkännande. Det som dock ligger Hälsingland i fatet är avsaknaden av större städer.

Som jag skrev i en liknande tråd så är Gästrikland att betrakta som ett Sverige i miniatyr. Här finns allt! Berg, slätter, djupa skogar, ädellövskog (Sveriges nordligaste vilda ekar finns i landskapet), skärgård, imponerande industrikomplex, stadspuls i Gävle, nöjes- och djurpark i Furuvik... bland annat!

Uppland, mitt landskap, förtjänar också ett omnämnande. Men hur fasen definierar man ett landskap vars sydliga utposter tillhör Stockholms storstadsområde samtidigt som landskapets nordspets ligger parallellt med Gävle, samt flera mil norr om Gästriklands södra landskapsgräns som även utgör Norrlands sydgräns?