Som flygrädd "frequent-flyer" så har jag fått ett sjukt intresse av att lyssna på folks värsta historier om flygningar de gjort. Det rättfärdigar min skräck! Så berätta gärna om era värsta upplevelser!

Själv har jag varit med om några ganska otrevliga grejer vilket inte fått min flygrädsla att minska direkt. Det gick så långt ett tag att mina vänner inte ville flyga med mig eftersom det alltid hände nåt otrevligt när jag satte mig i ett plan. På senare tid har det dock lugnat sig, vilket jag ser som ett säkert tecken på att gudarna vill att jag ska invaggas i en falsk säkerhet innan nästa plan jag sätter mig i träffar marken (eller Kaknästornet) i Mach 3.

Några exempel:

Stockholm-London, mitten av 90-talet. Redan före start varnade piloten för att landningen på Southend skulle bli "lite skumpig" eftersom det rådde ganska starka vindar över södra England. Detta var ingen överraskning eftersom det hade blåst så mycket under denna tid så det var översvämningar och kaos i England, enligt nyheterna. Mycket riktigt så blev landningen helt otroligt jobbig. Allt som inte var fastskruvat flög omkring i kabinen och folk skrek. Man fick uppfattningen att de hade så mycket motvind att de helt enkelt inte fick ner planet. Till slut så sänkte de varven på motorerna så mycket att man inte kunde höra dem längre och de kändes som om man satt i en hiss på väg ner för att sedan följas av en väldigt häftig acceleration när vi närmade oss marken. Kommer ihåg att flygvärdinnan som satt vänd mot mig pressades oroväckande mot säkerhetsbältet och jag var orolig att hon fick en whiplash. Jag var inte så sugen att flyga hem igen en vecka senare, kan jag säga.

Göteborg-Stockholm, tidigt 90-tal. Vi fick vänta i ett bra tag innan vi steg på planet eftersom blixten hade slagit ner i det innan det landat i Göteborg. Efter en timme fick vi stiga ombord och taxade ut en liten bit. När de började varva motorerna så började det tjuta något jävulskt i höger motor och de taxade in till gaten igen och vi fick stiga av. Jag trodde vi skulle få ett nytt plan, men icke. Detta var gamla hederliga Stalin Airways System. Vi fick gå ombord igen efter en halvtimme och de testade motorerna igen. Allt gick bra och vi lyfte, och jag var i upplösningstillstånd. Efter en stunds flygning så började motorn tjuta som en sirén igen för att tystna efter kanske 30 sekunder. Jag vände mig om mot brorsan och undrade om jag var lika blek som han var. Piloten berättade att de fått motorproblem och att de varit tvungen att stänga av höger motor, men att två motorer bara behövdes vid start. Resten av flygresan gick dock utan problem, men jag var ärrad för livet. Det tog min bror fem år att sätta sig i ett plan igen. Hade detta hänt idag så hade man läst om "skräck-chock på flygplan".

Peking-Helsingfors, något år sedan. Detta var värre än döden. Strax före start berättar de ett planets "entertainment system" hade pajat och att det inte skulle gå att se film eller lyssna på musik. Jag hade dumpat alla mina böcker för att spara vikt och fick tillbringa de följande 9 timmarna med att studera "The Safety On Board-folder placed in the seatpocket in front of you". Det enda nöjet jag hade var att dricka till jag blev pissnödig så man hade en ursäkt att klättra över den kinesiska kvinnan som satt och sov i sätet mot gången.

Jag orkar inte ens skriva om alla gånger jag varit med om svår turbulens och då menar jag inte lite vibrationer, utan äkta rövhålet-är-på-väg-ut-genom-munnen-turbulens. En flygresa från USA trodde jag att jag skulle dö av svält eftersom de inte kunde få ut serveringsvagnarna pga turbulens före vi hade passerat Grönland. Slagsmål i kabinen har jag också varit med om. En kines och en fransman rök ihop i toalettkön på väg till Asien. En bird-strike när jag skulle landa på Schiphol och så vidare. Bland det roligare var ändå när jag fick flyga via Östersund eftersom planet där var trasigt för att någon hade råkat backa in planet i en hangar-dörr och förstört ett roder. Tala om en dålig dag på jobbet.

Det roliga är att folk som har flygit tio ggr så mycket som jag har vanligtvis inte har varit med om sådana här grejer. Flygbolagen borde betala mig för att inte stiga på deras plan.

Jag flög hem från kanarieöarna mitt i de värsta stormarna -99 tror det var i dec, ni vet den stormen som dödade en massa människor. snacka om turbulens! killen bredvid mej satt helt likblek i ansiktet och lutade pannan mot stolen framför mumlandes något ohörbart. vissa "hopp" planet tog var så kraftiga att man kände hur man nästan hade lättat från stolen om man inte varit fastspänd.
en trevlig flygtur faktiskt.

en annan gång var det i ett litet 4-sitsigt flygplan typ cessna eller nåt. en kompis lät mej följa med. vi var ganska kaxiga innan vi kom upp i luften, men vi visste inte att piloten ville imponera på oss. han började med att stiga nästan rakt upp för full maskin så att vi trycktes ner i stolarna, sen fritt fall ner i tyngdlöst tillstånd. lovar det tar vilken uppskjutet-karusell som helst. sen fortsatte han med en massa skit. har aldrig varit så nära på att spy, och ändå lyckats hålla det inne som då...