Ursprungligen postat av rullkragen
Tjenis!
Ja du är helt inne på Öst tjejer.
Moldavien, Ukraina, m.m. (ja jag läste din andra tråd)
Jag har ingen större erfarenhet av tjejer från nutiden från dessa länder.
Men för 30 år sedan körde jag lastbil och har kört i flera av dessa länder.
Då stod dom längs vägen och liftade.
Träffade två olika Polskor under dom åren, trevliga, snälla och såg fantastiskt bra ut.
Den sista åkte med mig i nästan två år.
När man träffade hennes familj så var dom otroligt gästvänliga,
kom bra överens med hennes far också, fast vi inte förstod va vi sa till varandra,
ja efter några öl och snapsar så löste det sig.
Dom hade ett litet lantbruk, så vi hade mycket gemensamt.
Dom var och bodde hos mig flera gånger på min gård och jobbade faktiskt där också en hel del.
Så jag kan bara säga gott om dessa flickor.
Men bo i slummen nuförtiden, NEJ! Det hade jag aldrig gjort eller vågat.
Det är mer än farligt, där frodas missbruket och det är till stor del bara banditer på sådana områden. Rullkragen
Ärligt talat. Att bo i slum, även om man bor relativt fint eller en bit utanför är för mycket av allt. Man klarar det inte. Värmen, oljuden, tjuvar, aggressiva tiggare, ligister, ingen tillit, inget funkar osv. Man bryts ner psykiskt.
Men vad jag längtar efter är det kärleksfulla i att hitta en skabbäten liten söt tös och ge henne allt. Ta hand om henne, bota hennes sjukdomar, sakta hjälpa hennes ev. missbruk genom att styra över henne till mindre farliga substanser, köpa nya kläder, vitaminer, bra mat, träning osv. Hjälpa henne upp från djupaste misär till ett frisk liv och sen skaffa barn med henne. Det är kärlek för mig.
Att träffa en universitetsutbildad svenska är så långt ifrån det att jag inte hade funnit något nöje alls förutom möjligtvis som kk.
Därefter skulle det stå henne fritt att stanna med mig, eller hitta någon annan. Det även under själva "rehabiliteringen och behandlingen" sas, som jag isåfall dock avbrutit. När hon väl blivit mamma till mitt barn skulle få saker kunna få mig att inte vilja henne det bästa. Jag hade på inget sätt känt mig blåst eller utnyttjad.
Östtjejer .. Ja det får kanske bli så. Då slipper man mycket bök med visum, ansökningar, missförstånd, passblåsningar, utkastade flygbiljetter m.m. Och det vore enkelt för båda att komma och gå lite som vi själva vill. Några månader här, några där tills vi litar på varandra och allt funkar.