Jag har ärvt pengar som ger avkastning. Nu funderar jag på att dra iväg.
Säg någonstans i Sydostasien, höst tom vår. Bo i sommarstugan i Kolmården den ljusa tiden. Midsommar och den tiden gör för ont att missa.

Jag vill ha tjejer. Det är asiater jag vill ha. Men vad mer behöver man för att stå ut där nere, eller generellt sett i andra länder?
Så att man inte kommer ner och det börjar gå snett. Jag har upplevt ledsenhet, vemod, och tunga existentiella känslor av ensamhet och hjärtsvikt. Jag har gråtit, ringt hem och varit i bedrövligt skick. Svårt att beskriva, kan inte sätta ord på varför.

Jag vill ha en tjej som är snäll. Men förutom detta så behöver man andra saker. Vad är egentligen detta för något? Vad är det som gör att man inte står ut i andra länder?
Ni som åkt iväg en tid men återvänt till Sverige. Varför? Vad fattades ni där ni var?

Ja men varför... Jag kan bli alldeles sjuk av hemlängtan. Mitt i natten springer jag ut för att få täckning och ringer Sverige bara för att höra en svensk röst.
Oh det gör så ont när man ser Gotland och Östersjön under sig. När jag landar på Arlanda och känner svensk luft så gråter jag. Jag kysser nästan marken. Men sen ändå så står jag inte ut här.

Är det för att man inte riktigt hittat kärleken där man varit?
Alltså fatta vad jag har gråtit i taxibilar. Fy fan vad ledsen jag har varit. Vinka av sin flickvän och veta ack... nu är det sista gången vi ses.

Ack ack så svårt jag har haft det. Vilken smärta överallt.

Svensk sjukvård, sen får man tycka vad man vill om den men den finns ingen annanstans.

Det finns ingen som har bölat som jag. Jag har inte vetat till vem jag skulle vända mig. Mitt i natten har jag bara satt mig på motorcyklar och sagt kör. Kör mig till havet. Jag dör.

På flygplatserna när jag åkt hem och flickvän vinkat av. Då har jag varit så ledsen att de mest härdade taxichaufförerna gett mig näsdukar och frågat vad som hänt.
Och när flickvän åkt från mig. Aj aj, så hemskt.
Sista kramen och hon försvinner bort. Jag älskade men visste aldrig mer. Inte lätt.

Jag ska tillägga. Dom som aldrig älskat vet inte. Förstår inte smärtan. Kommer aldrig förstå.
Jag minns nu. Herregud.
Minns särskilt ett tillfälle. Satt över Vitryssland och räknade sekunderna innan planet skulle landa. Planet segade sig fram så långsamt att det var outhärdligt. Osv osv.
Jag har betalt ett mycket högt pris. Jag förstår det, och att det är det som skiljer mig från de flesta. Jag har gått igenom mer smärta än en random person. Det har satt känslomässiga spår.

För att Sverige är de enda som duger. Allt annat är en pissig misär med dåliga parkeringar, usel fiber. Hemsk mat och idioter till människor och myndigheter. Korrupt och kriminellt med barnknullare runt varje hörn. Hemmen är som grottor där vattenburen värme, treglasfönster och oljudisolerade väggar. Ej är ännu uppfunna

Nu när jag har varit utomlands i ett år föreställer jag mig att allt annat än att bo i Sverige är som att leva i ett tyskt bögehelvete där du varken gillar bögar eller kan tyska.

Har arbetat och bott utomlands i 5-6 år.
Har nu återvänt till SVerige för min familj, men vi funderar på att flytta ut från Sverige så fort tillfälle ges.

Båda är trötta på förfallet i landet samt den styggelse till regering som endast arbetar för invällande parasiter.

Jag har inget emot att betala skatt, men den ska gå till landet och folket först.
Inte till nå jävla terrorister i Hittepålandet Palestina (som exempel)

Verkar som att du har väldigt mycket förutfattade meningar. Jag kan bara påpeka att det är väldigt trevligt i Asien. Trevligt folk väldigt mycket gemenskap inte som det är i Sverige att man gömmer sig.
Sedan tycker jag att du beskriver det väldigt konstigt med pissig missär dåliga parkeringar etc etc.
Man kan bosätta sig och bo bra i asien och man kan välja dåliga ställen med.
Jag tycker absolut att du gör rätt att stanna i Sverige. Jag tror inte att världen behöver sådana människor som dig. Svenska Skatteverket behöver ordningsamma män som håller sig på hemmaplan.

Nästan, jag satt fast i Norge nu koronavåren förra året. På slutet var jag osäker på ifall jag var i Nordkorea eller Norge

Det stämmer till viss mån att pensionärer på 65-71 springer med 32 åringar.
Det förekommer sällan att utlänningar satsar på minderåriga trots allt.
Jag tycker att det är bra att det förekommer ändå att äldre kan få någon trevlig kvinna.
Varför ska man sitta hemma i tråkiga Sverige och vara pensionär och ensam.
Jag tycker inte det är något fel att en äldre träffar en yngre. Men visst skiljer det 30 år så är det
lite usch från mig med kan jag säga.

Det finns väl ändå många varma fina germanska länder ändå att välja på? Tänker på USA, södra England eller någon fin ö där man har våran moral.