Det jag lärt av att resa är att man inte inte vet mkt om världen förrän man verkligen rest ut, forskat och kontemplerat om sakernas förhållanden. Varit mkt i Afrika, och i princip allt vi lärt oss om den kontinenten är bullshit.

- Att svensk sjukvård inte är så mycket bättre än alla andra. Faktum är att sjukvården är mycket bättre även i många fattigare länder jag varit i. Sämre utrustning - men bättre och fler läkare tillgodo.

- Att svenskar lever i det föregångna. "Vi" tror oss vara bättre och mer utvecklade än alla andra, men så är inte fallet.

- Att utbildningen är bättre i de flesta andra Europeiska länder. Både grundskola och universitet.

- Att svenskens förmåga att organisera är fantastisk och mycket bättre än andra länder/folkslag. Ordning och reda är få förunnat!

Jag hade relativt bra koll på hur det stod till i Sverige i jämförelse med övriga världen. Men efter att ha rest i över 30 länder och bott i 7 stycken av dem, så är det än mer påtagligt hur rövknullade svenskar blivit.

Vi gick från ett fantastiskt land under 60-talet, dit andra nationer reste för att se hur bra vår sjukvård och utbildning är. Till att bli ett skräckexempel folk utomlands använder när det pratas politik och immigration.


Definitivt!

Att många fördomar stämmer, särskilt de om fransmän.

Att Sverige är bäst. Fast nu börjar jag ångra mig. Borde raggat upp någon utomlands så jag sluppit allt skit som händer här.

Sen har alla länder jag varit i varit lika dyra som hemma så inga fynd.

Européer överlag lever fortfarande på 90-talet. Klär sig tacky, pråligt och gärna smaklösa stora märken/loggor på tröjan.

VVS och duschar på många hotell och lägenheter är bristfälligt byggda.

Dock är folk varmare och trevligare. Inte samma stress och självmedvetenhet vi svenskar lider av.

Du kan inte ha rest någonstans.

Att det inte finns någonting positivt med det folkslag som bäst beskrivs som ”araber”.

Att fördomar i regel stämmer.

I övrigt annars att Sverige är ett otroligt själlöst land som hade sin stortid för många decennier sedan. Ångrar att man inte la ner energi på att hitt en partner under de åren jag bodde runt på jorden, att fått ett naturligt ankare någon annanstans än den kalla, trista misär som är Sverige.

1. Det är jobb att resa.
2. Det är ett jobb också att orientera sig, på varje ort.
3. Man är väldigt utsatt, när man inte har referensramar, är "lost" - Att vara utan språk, är till och med farligt! Funkar så länge man är frisk och stark. Men vid problem är man mycket utsatt.
4. Det utsatta läget blir större och farligare, ju längre bort man är.
5. Mentaliteten är olika i olika länder. För det mesta är människor snälla i de flesta länder. Främlingsfientlighet finns på vissa håll.
6. Och på vissa håll är fattigdom och kriminalitet så stor att det är en fara. Tvärt om vad många tror är USA är ett land där du kan råka illa ut.

lättare å raggar brudar överallt som främmande folk. som för babbarna här. exotiskt är spänning för kjolarna.

Att alla svenskar när de är utomlands ofta åker motorfordon berusade utan hjälm och med flip flops. Men när de kommer hem till sverige så blir de helt hysteriska om någon torskar för en rattfylla.

Det finns inte många originella iakttagelser att göra. Vill man lära sig om och upptäcka en stad och dess kultur ska man besöka dess krogar. Men det är sedan gammalt.

Att det finns väldigt mycket som gått fel i svenska samhället och att det finns väldigt mycket i vår kultur som är ganska trist. Vi har tappat så mycket mellanmänsklig kärlek vilket speglar sig i utbredd ensamhet.

Att det finns väldigt mycket bra i svensk kultur, aspekter som saknas i många andra länder. Vi är avståndstagande men på ett vänligt sätt och det mot alla. Det går även att lita på de flesta människor.

Att de människor vi möter i utlandet kan upplevas som väldigt lika oss till dess man börjar skrapa på ytan för att då inse vilken gigantisk skillnad som faktiskt finns.