Är det bara jag som tycker att hela Europa ser likadan ut? Jag vet inte om det alltid gjort så eller om det är på sistone tack vare EU och globalismen det blivit så. Det jag menar är att vart än man går i Europa så verkar det som alla länder Och städer följer en enda stadsplanerare som är avsätt för Europa. Varje stad har samma en centrum dvs en gågata som Drottninggatan, en park, en eller flera köpcenter, en torg och sen inget mer med det. Det ser i princip ut så i varenda jävla europeisk stad. Det känns olivlig, grått och tråkigt. Det finns alltså inget och göra.

Bara ta Stockholm som ett exempel, vad finns det och göra i den staden? Det händer knappt något speciellt, då tänker jag på stora evenemang, gato festivaler eller allmänt spontana händelser.

Ni som rest mycket kan nog relatera vad jag menar eller syftar på.

Åker man exempelvis utanför Europa mot Asien eller Sydamerika, USA så är det helt annorlunda, det känns mycket livligare och mycket variationer allt från byggnader och gator och torg. Att åka från en stadsdel till en annan stadsdel trots att man är i samma stad så känns det som att man åkt till en anan stad eller hamnat i ett annat land.

Ja stad är tråk tex madrid paris buu
Men strand är bätre i annat land än hemma i sverige 100%

Jag tycker helt tvärtom. I USA ser städerna exakt likadana ut, lika fula och bilfokuserade, och Asiens städer ser exakt likadana ut med sina glasskrapor utblandade med utspridda låga byggnader. Europas städer har nästan alltid en äldre stadskärna full av historia, och arkitekturen i dessa skiljer sig mycket åt. Du kan identifiera vilket land en europeisk stad ligger i utifrån ett foto på en gata, försök göra det med en amerikansk eller asiatisk stad utan att använda landmärken. Jag vet inte vilka amerikanska städer du har varit i, men skillnaden mellan Atlanta och Chicago är försumbar, och exempelvis Singapore och Hong Kong är väldigt lika och allt nybyggt i Bangkok, Kuala Lumpur ser ut som dessa städer.

Stockholm är en småstad, men nog finns det en hel del pärlor där. Paris, Rom, Milano, Barcelona, Florens, Annecy, Düsseldorf, Bilbao, Prag, Budapest, Bologna, Köpenhamn, Reykjavik och till och med Bryssel är ju städer med stora ”personligheter”.

Det är väl skönt med en samlingsplats för de flesta sevärdheter till skillnad från amerikanska städer där allt är så utspritt och du måste ta bilen till allt. Sydeuropeiska städer har för övrigt en helt annan vibe än nordeuropeiska. Mycket gatufester och dylikt.

Jag tycker att jag låter som en person som har varit på tillräckligt många ställen för att på saklig grund kunna hävda motsatsen till vad du påstår i din mediokra (troll)trådstart. Ditt svar här lär hjälpa tråden på traven ner i papperskorgen.

Om du inte förmår att se skönheten i städer som Paris och Rom, så får du mer än gärna hålla dig i Gary, Indiana där du riktigt kan njuta av den amerikanska arkitekturen och stadsplaneringskonsten. Där en motorväg avlöses av shoppingcenter och strip malls med nagelsalonger och Taco Bells, för att snart övergå i en ny motorväg. Alla förorter är planerade i rutnät och allt ligger på lagom avstånd till kyrkan. Det finns dock några vackra amerikanska städer i södern, men de är utan undantag grundade av européer.

Jag är rätt säker på att till och med en majoritet av amerikanerna hade rättat dig i frågan, och hållit med mig om att de allra flesta amerikanska städer är arkitektoniska katastrofer i jämförelse med nästan vilken europeisk stad som helst.

Det som gör Stockholm är att man kan ta ribbåt till skärgård och besöka wasa på en dag. Resten av Europa kan man strunta i.
Tycker man livet är långt och vill fördjupa sig finns det möjlighet i Europa.

Hehe, det finns en kul bild på temat som stödjer din tes.

https://i0.wp.com/www.maproomblog.com/xq/wp-content/uploads/2018/10/itch...

Med det sagt håller jag ändå inte med TS. Att det finns så många "Drottninggatan" beror väl på att ni envisas med att gå dit och handla saker? Jag har tågluffat många gånger i många europeiska länder och bor även för tillfället i Warszawa. Många av de likheter du tar upp tänker jag kan kopplas lite till hur man historiskt byggde städer, snarare än att det var samma arkitekt överallt. Bryssel, med sina högsmala hus, ser ju exempelvis väldigt annorlunda ut från typ Prag med sina många broar och spårvagnar överallt, Amsterdam med alla kanaler och cyklister, eller bilisternas mardröm Marseille, med de trånga gränderna och ljusa byggnader.

I städer som for illa under andra världskriget ser det ju också väldigt annorlunda ut. Exempelvis Warszawa har extremt många stadsdelar med väldigt olika karaktär på både folk och arkitektur. Gamla stan med turisterna, finanskvarteren med skyskraporna och businessfolket, flera breda gator omgivna av stenhus som drar tankarna till Ryssland (typ Marszałkowska) med hipsters på trendiga barer, Praga som påminner om gamla knivsöder med gamla ruffiga men fina hus, med knarkarna och konstnärerna osv. Att sedan turister av någon anledning vägrar lämna gamla stan med sina souvernirbutiker närhelst de reser någonstans kan ju bidra till att många tycker att alla europeiska städer ser likadana ut.

Jag kan väl se en viss poäng i trådstarten, europeiska städer har t.ex. sällan något chinatown såsom amerikanska storstäder kan ha.
Men till skillnad från nordamerikanska städer som har ett downtown (där ingen bor utan bara arbetar) byggt i strikt rutnät omringat av motorvägar och ändlösa villamattor så uppvisar europeiska städer större variation. Särskilt gamla städer som har utvecklats organiskt är ganska väl anpassade till platsen där de ligger. Klimat och tillgång till byggnadsmaterial brukar avspegla sig ganska tydligt i arkitekturen. Amsterdam skiljer sig väldigt mycket från Aten, som skiljer sig väldigt mycket från Bergen i Norge t.ex.

Om man istället för att dra hela kontinenten över en kam tittar på enskilda länder så hittar man förstås en hel del likriktning. Ett bra exempel är Sverige med sina gamla Domus- respektive EPA-varuhus på varsin sida om ett torg med parkeringsplatser.

Sen lider Europa också till viss del av den amerikanska sjukan med stora köpcenter utmed motorvägarna. Även här är väl Sverige ett bra exempel med Biltema, Mac Donalds och Jula ungefär var femte mil utefter både E4:an och E6:an.

Förmodar att du främst syftar på städerna i västra Europa. De stora tätorterna i Ukraina, Belarus, Ryssland och andra f.d. sovjetstater är stadsplaneringsmässigt nämligen inte speciellt lika städerna i EU.

Finns ju kul saker i hela världen men håller generellt med! Nog Dan är Rom och Budapest extremt mycket trevligare städer än LA och Omaha.

Ja, alla städer i världen har sin egen rytm och sin egen charm. Men det är ju en jäkla skillnad på att promenera runt i Paris och att ta sig runt i Bangalore.

Europeiska städer har en gammal (trevlig) form av stadsplanering som är en kombination av att städerna har växt fram över århundraden och i perioder moderniserats med avenyer, boulevarder, landmärken och effektiviseringar av transportnät. Kanske är det därför TS upplever dem som liknande, men det är ju inte konstigt att städer i USA och Asien ser annorlunda ut när de dels inte har funnits lika länge och (speciellt i Asien) har moderniserats så extremt att väldigt lite oftast finns kvar av ursprungsbebyggelsen.

Själv väljer jag en europeisk stadskärna i 95 fall av 100 för en cityweekend, enda undantagen vore NYC, Peking, Hong Kong, Bangkok, Tokyo, Seoul och möjligen Ho Chi Minh, Boston och Chicago. Däremot skulle jag lätt åka till Savannah, Charleston eller New Orleans, amerikanska städer som byggdes av européer.

Det där är "humor" för totalt obildade marxister som inte kan uppskatta vackra historiska byggnader. Tragiskt!