Hur kommer det sig att många drömmer om att hyra bungalows... Ofta tänker sig folk att bungalowen ska stå vid någon strandkant med nära anslutning till havet eller på pålar över vattnet. Om strandlivet och havet är vad dygnen ska gå ut på så kommer per automatik allt annat under semestrar längre bort ifrån bungalowerna så frågan blir hur bekväma och praktiska bungalows egentligen är...
Hur fungerar bungalowsmentalitet? Vad och varför ska hända i era bungalower när ni har semester? Hur tänker ni angående bungalows?

Alternativet till Bungalow är att bo i ett betongkomplex. Hur sexigt är det?

Alternativet behöver inte vara betongkomplex men "sexigt"... Tänder du på havsbrus och sand mellan tårna eller vad menar du är fördelen med att bo i en bungalows jämfört med ett vanligt hotellrum?
Du kan få en bild och fundera på hur du ska lösa allt det praktiska när du väl är där och därefter ta dig tillbaka igen. Var ska du handla mat, hur ska du fixa allt som behövs på daglig basis mm. Ska du bara sitta i din bungalow och stirra på havet eller hur sexigt tänker du att det är...

Alltså en bungalow e ju som typ vilket hotell som helst i princip..

Finns säng toa minikyl..

Det är inte en afrikans koja man är i liksom.


I min bungalow jag hade på semester så hämde det sex dagligen med nya kvinnor varje dag undee 1 månad, ja de va typ de som hänse i bungalowen annars är man ju inte instängd i den?

Nu vet du vad som hände i min bungalow iaf

Bungalow är synonymt med enklare hus.

Oftast ingår huset i ett resort komplex med restaurang och poolområde.

Det kan vara trevligt. Bodde på ett schysst ställe i Indien bl.a, för en hundralapp om dagen. 30 meter sandstrand ner till havet, hängmatta utanför dörren och indiskt hasch av fin kvalitet. Restauranger en liten bit bort. Jag föredrar avskildheten framför att bo på hotell med uppassning.

Avskildhet kan vara en förklaring som mr.korrekt skrev till skillnad från vanliga hotell men ändå... när det finns bra väggar, enskilda balkonger och tom små trädgårdar som man kan ha i hotellkomplex. Den oförtjänt drömmen om bungalows förblir svår att förstå.
Det kan inte vara så att man åker tusentals mil t & r för att just avskildheten i en bungalow ska uppväga allt innan för att ta sig ända ut till ett bungalowkomplex och slutligen sätta/hänga sig avskilt och känna att man nu är avskild.
Man kan ha förkärlek till bungalows som står vid stränder eller liknande men folk förmår inte "genomskåda" sina illusioner om det härligt underbara som de tror pågår i en bungalow.

De sprattlar ivrigt efter något som de inte vet vad. En slags mental ynkedom som gör att de inte kan penetrera bungalowen och se alltsamman med en bungalowsresa för vad den egentligen är, dvs allt utom skön och avkopplande i alla fall.
Kan veckor eller månader i en bungalow verkligen uppväga allt slit innan man kommer dit och som dessutom ska pågå kontinuerligt varje dag i en bungalow?

Haha jag säger inte emot dig. En 50-årig socialtant som åker över halva världen till en bungalow, för lite lugn och yoga. Då saknas någonting hemma. Det gäller väl rent generellt när man reser över halva världen för 1-2v semester dock. I mitt fall råkade jag helt enkelt springa på en bungalow, hög som jag var, och checkade in direkt. Det är lite av en dimma, men var väldigt trevligt.

Det handlar nog om en romantisering av det enkla och av det som för närvarande är populärt inom ens specifika subkultur. Kan jämföras med akademiska vänsterpartister som romantiserar sunkiga barer, desto smutsigare och sämre (mer arbetar-lika?) desto bättre. Detta trots att du får fläckar på din skjorta av sofftyget och ölet smakar gammalt.