Vi är tre friherrar och singelkillar 65+ från Malmö/Lund som kanske vill resa. Tilltänkta resmål är Amerika, Asien och red-light districts i bland annat Tyskland och Spanien.
Om reslusten skulle falna innan vi ska flyga till exv. Ibiza pga att vi innan flyget tillbringar en dag och natt i København och där äter den spanska tapasen, grekisk gyros eller ris och nudlar samt ananas och kokosnöt.
Om vi efter det checkar in på tex Vesterbro och tillfredsställer våra sexuella önskemål, och på Tivoli eller Bakken åker pariserhjul och karusell. Om resfebern till Asien, Reeperbahn, Kos, Barcelona och Solkusten skulle falna efter och pga det, betyder då det att vi egentligen inte ville semestra?

Om det skulle bli så att reslusten falnar efter tiden och spörsmålen i Köpenhamn annat än att vilja åka hem igen. Vad säger det i så fall om resfebrarna, lusten att resa och semesterviljan som vi trodde och kände oss ha innan vi hade varit något dygn i Köpenhamn?
Dvs om känslan skulle lägga sig redan i Köpenhamn innan vi lyfter från Kastrup med avbeställningsbara öppna biljetter? Om så blir fallet nu i februari 2024, ville vi då verkligen semestra?

På ett sätt har ni isåfall redan rest, utan att behöva anstränga er så mycket.
Fullgott, anser jag.
Det är upplevelsen som räknas.

Om ändamålet med "resan" bara är att äta och knulla, så kan ni ju stanna i Köpenhamn.
Men friherrar som ni är kan ni väl bara be era tjänstefolk beställa foodora och luder hem till slottet så behöver ni inte ens gå utanför dörren.

Det var en jävla märklig frågeställning.

Låter som om du beskriver någon typ av osäkerhet inför att lämna den trygga och bekväma hemmabubblan (som för många Malmö- och Lundabor även innefattar Köpenhamn). Kan själva känna resfeber ibland, men när jag sedan väl tagit steget och rest iväg brukar det sluta med att jag istället inte vill åka hem.

Tycker därför att ni ska göra slag i saken och dra iväg någonstans utanför Skandinavien - dock utan omvägen via centrala Köpenhamn. En separat utflykt till den danska huvudstadens nöjeskvarter kan ju ni, som boende i Skåne, göra när som helst vid ett annat tillfälle.

Varför och vad man söker, eller åker bort ifrån, när man turistar är viktiga frågor att ställa sig.

Är det marockanska haschet i Marocko bättre än det marockanska haschet i Fristaden Christiania.

Hur många procent roligare är det att åka upp i Burj Khalifa jämfört med Turning Torso.
Smakar de kryddstarka indiska rätterna i Indien eller de Fyra små rätterna i Kina så mycket bättre än på kinarestauranger i Sverige att de motiverar resan till Beijing.

Är eskorterna eller casinona så mycket skönare och vackrare eller bättre i Zürich eller Las Vegas jämfört med Danmark att det är värt att korsfara Atlanten till Nevada tur och retur.

Är temperaturen bättre i Death Valley under sommaren jämfört med fläktade vår- eller sommarluft med elsparkcyklar i Köpenhamns centrum, Storköpenhamn eller Själland behagligare - värt sina olika kostnader och priser.
Är en piraya i Københavns Zoo en helt annan piraya än en piraya i Amazonfloden.
Mognaden och förståndet hade vi inte kunnat ha om vi inte redan var vana och mogna resenärer.

När man är inne i vanan av att resa så kan man inte från det perspektivet objektivt granska skälen till varför och vad man reser på grund av eftersom man då bara känner "någonting någonstans".

Man ser inte sakligt på sakerna och de reella orsakerna eller vinsterna minus förlusterna, riskerna med mera med att turista flyger en över huvudet medan tiden och åren bara går utan att något verkligt åstadkoms. Man stagnerar i en temporär upplevelse.

65+? Anden är villig men köttet är svagt.