Hej 60plussare här. Falkenberg och Sverige är meningslöst och tråkigt på grund av putsade ytor och strama kanter och alla lagar och förbud om diverse petitesser. Falkenberg känns som ett nyliberalt Sovjetunionen. Många vet att det är så men låtsas som att det inte skulle vara så eftersom de har behov av att framstå som glada och lyckade eller så vet de inte bättre alternativt har fastnat i ekorrhjul.
Sverige har tysthet och behaglig temperatur året runt förutom under högsommaren. Det praktiska fungerar. Bland annat så rinner vattnet i kranen som går att dricka, elektriciteten och internet fungerar utan anmärkning, det är öppet dygnet runt i Falkenbergs centrum och bra svalkande luft från Kattegatt kan andas gratis.
Trots det positiva så känns livet meningslöst och är varken givande eller spännande och det lär inte bli mer än så för någon om vi stannar.
Det finns många länder såsom Ukraina, Grekland, Bulgarien och i Afrika, Asien och Latinamerika som man kan uppehålla sig i men blir det summa summarum bättre. Ibland hör man förvisso berättelser om hur fantastiskt allt blev utomlands men är det verkligen så på riktigt varje dag och under en längre period.

Frågeställningen: Gav det er något att sälja husen och dra iväg till fattiga länder, dvs om ni sätter er utanför era egna initiala drömma och landar i den faktiska verkligheten där och då, eller nu, finns det då något verkligt syfte att dra iväg?
Vad säger ni som bott i fjärran länder under många år, blev det bättre?

Jag har bott längre tider utomlands och i början är det såklart ren semesterkänsla. Man har kanske lite pengar undanstoppade innan och det blir till en början väldigt bekymmerslöst och avslappnat, en mer anonym tillvaro där man festar, träffar roligt folk, ser sig omkring, ja livet leker helt enkelt. Allt är nytt och intressant och som sosse-indoktrinerad svenne lever man upp igen när man ser att resten av världen inte är lika jävla fyrkantig och stel som hemma.

Sen börjar verkligheten komma ikapp. Samma typ av problem börjar dyka upp som man hade hemma, bara lite annorlunda och utan sitt vanliga sociala nätverk kan det vara jobbigt att lösa vissa saker.

Vart vänder man sig och vad har man för rättigheter/skyldigheter om det blir konflikter på jobbet eller med hyresvärden eller nåt annat oförutsett?

Klart, är man pensionär med miljoner på kontot kanske man bara kan välja ut en trevlig plats där man kan slappa den tid som är kvar, men är man yngre så måste man fortfarande ha en inkomst och måste då bo där jobben finns, och fortsätta slicka röv på idioter till chefer, och betala skatt och all annan skit man drogs med i sverige.

Mina främsta skäl till att jag flyttade var för att få ett varmare klimat pga. begynnande ledvärk samt att kunna umgås med folk som inte är lika neurotiska och skitnödiga som svenskar. Sen struntar jag i allt det andra med pengar och karriär och skrytfaktor.

Så ja, för mig är det nog ändå värt det. Är hemma och laddar om ett tag nu men kommer att göra ett nytt försök igen. Har inga illusioner om att allt automatiskt blir superbra bara jag kommer iväg men nog fan blir det lite roligare, i alla fall ett tag.

Jag hoppas TS fick det svar han sökte av den enda deltagaren i det ämne hans tråd handlar om.

Nog kommer det säkert rulla in några fler svar också.