Ja var ute och reste i veckan och då passade ja på att fixa boende genom hopitalityclub och ja måste säga att det var en väldigt intressant grej att testa på...
jag bodde i 3 dagar hos ett par i hannover i tyskland. hade skitkul med dom åxå...
e de någon som har testat detta eller något liknande? vore kul å prova det fler gånger..
http://www.hospitalityclub.org/
http://www.couchsurfing.com/

skulle ni tänka er att bo hos totala främlingar?
skulle ni ta emot totala främlingar?

Jag ska till några personer jag träffade över internet strax efter nyår. Vi har iofs pratats vid länge men jag har aldrig träffat dom förr IRL. Så nu har jag bokat flygtur ner till kontinenten för 3k i ren förhoppning att de verkligen finns där, ska bli spännande.

Ja. Jag har i och för sig inte gjort det sedan jag var 17/18 år gammal. Då bodde jag tre månader tillsammans med en rastafamilj på Jamaica. De stod för boendet, jag betalade familjens mat.

Det beror på hur hon ser ut.

Ja, då. Så länge jag har möjlighet att ta mig därifrån om det skulle bli allt för tråkigt eller underligt. Jag har gjort det ett par gånger, gör det tillfälligt just nu, och jag har fler goda än dåliga erfarenheter. Man stöter på idioter, visst, men det gör man var som helst.
Det beror helt på situationen: vad jag har för boende att erbjuda, var någonstans det är, om jag behöver pengar et c. Men oftast har jag inga problem med det.

När kommer dina memoarer ut?

Jag tycker att det är lite jobbigt att bo hemma hos folk man inte känner. Man blir så utlämnad till andras vanor och jag gillar inte att känna mig i vägen. Tom hos släktingar kan detta bli lite påfrestande, men hos goda vänner går det ofta rätt bra.

Jag känner ett oeresonligt behov av att hjälpa till, bidraga med olika saker, bjuda igen...

@Nancy Wore - Det gör du ju visserligen genom att låta andra bo hos dig!

Så fort jag bor någonstans där det finns tillräckligt mycket plats ska jag sätta upp mig på hospitality club. Verkar vara extremt intressant och väldigt kul!

Så känner jag också när jag bor hos allt för gästvänligt folk, men tänk så här: tror du att de bjuder hem dig enbart för att göra dig en tjänst? Det mest troliga är att de bara uppskattar ditt sällskap och inte ser de små utgifterna som något problem. Det blir ju nästan påfrestande om gästen hela tiden ska tjata om att han eller hon bara måste bidra och hjälpa till precis hela tiden. Låt värdar vara värdar.

Och lyd Not_mes råd.

Jo, jag vet att det är så, och jag är själv väldigt gästvänlig. Det funkar som sagt med nära vänner, för där vet jag att dom vet att dom kommer att ha det bra nästa gång hos mig, men hos folk man inte känner väl känner jag pressen att inte vara i vägen, vara en trevlig gäst, orska så lite besvär som möjligt...

Jag ska försöka tänka på att de vill ha mig där.....

dom ja bodde hos gav mig egen nyckel å lät mig komma och gå som ja ville...

Halvt tack vare den har traden och keso_411, halvt tack vare en god vans rekommendation, har jag nu provat pa couchsurfing.

Sidan i sig ar mycket smart gjord. Den har ett system dar folk "recenserar" varandra pa deras privata sidor. Man kan ocksa verifiera sig genom att fa ett brev pa posten med en kod man knappar in. Pa sa satt ar det svart for knappskallar att bli inslappta. Dock har jag fatt ett mail fran nagon som, utan tidigare kontakt, erbjod mig att sova i hans bat nagonstans i Australien. Skumt.

Naja, till min erfarenhet: det var i slutet pa februari och jag och en van skulle till Nya Zeeland i 18 dagar p.g.a. visumproblem. Eftersom ingen av oss ville spendera sarskilt mycket pengar tog vi kontakt med en familj pa couchsurfing.com som bor norr om Auckland. Deras information beskrev dem som "self-employed ... Jack & Jill of all trades". Vi var inte sakra pa vad det betydde men det lat som kul folk. De svarade direkt att det skulle vara trevligt att traffa oss, gav oss deras nummer och berattade hur man kunde ta sig till dem.

Efter ett par dagars liftande, vandrarhem- och kohageovernattande kom vi till slut fram till byhalan de bodde i. En brygga, ett postkontor, ett snabbmatsstalle, en matbutik. Nar vi ringer upp berattar de att de "bor utanfor stan". Mamman i familjen kommer och hamtar upp oss i en skapbil och borjar kora uppfor ett berg. Det var helt otroligt. Utsikten var verkligen oslagbar.

Familjen i sig var nagot udda. De var katoliker. Pappan var 40 och mamman 39. De hade 9 barn. Som om inte det vore nog hade de en ko, getter, hons, 4-5 hundar och antagligen nagra fler djur an sa. Det var verkligen boende for talmodiga personer.

Som gaster var de valdigt vanliga. De lagade all mat at oss, bad oss att direkt kanna oss som hemma, tvattade vara klader (nagot jag tyckte var overdrivet; de gjorde det utan att fraga tva ganger), lat oss lana deras skapbil over en helg.

De holl pa att bygga ett hus, och eftersom jag till en viss del delar Nancy Whores kansla att inkrakta, borjade vi hjalpa pappan med att bygga. Det visade sig att den envisa karln beslutat sig att gora allting sjalv och darfor behovde hjalp varje dag. Det blev till slut som ett vanligt jobb - vi jobbade fran dess vi vaknade tills middagen. Det hela slutade med att jag och min van radfragade vara samveten och kom pa att vi inte alls inkraktar - vi jobbar ju. Vi stannade i tva veckor.

Inte varldens mest intressanta historia men det kan ju vara ett bra exempel pa var man kan hamna. Jag kommer definitivt prova pa det har igen. Valdigt intressant inte bara som resehjalpmedel men ocksa som socialt experiment. Nasta gang jag bor nagonstans dar det ar lampligt och jag har mycket fritid ska jag absolut prova pa att ta emot resande.

Enligt vad jag hort ar Hospitality Club (drivet av MSN) och CouchSurfing de tva storsta. Hospitality Club verkar ha fler medlemmar (285 000) an CouchSurfing (208 800, bada enligt Wikipedia), men de flesta jag pratat med rekommenderar CouchSurfing, som verkar vara mer utspritt over hela jorden.

Tydligen finns det en resande som skriver en bok medan han soffsurfar runt jorden. Intressant projekt, men efter att ha last pa hans hemsida i fem minuter upptacker jag att han knappast skriver intressant.