Sverige är ett ganska litet land om vi ser till befolkningsstorleken. De flesta landskapen och länen om vi undantar storstadsregionerna har ingen större befolkning än vad som ryms i hela Malmö, och det är inte så imponerande.


Trots detta faktum har ju varje län en s.k. residensstad. Detta innebär att staden är säte för alla länsmyndigheter såsom länsstyrelse, landshövding och en massa regionalavdelningar för olika statliga verk och organ.

Något som förenar dessa "länshuvudstäder" är förutom nyss uppräknade faktum att de gärna försöker alltid vara lite mer som de egentligen skulle vilja vara. Det vill säga Stockholm. Stockholm är egentligen vad varje residensstad egentligen skulle se ut, för i Stockholm finns ju allt vad man kan tänkas behöva i form av nöjen, befolkning, makt och status. Så en länshuvudstad försöker alltid efterlikna Stockholm fast på en mycket mindre och oftast löjligare skala.

Länshuvudstaden kan ju aldrig konkurrera med Stockholm - Men väl mot de andra, mycket mindre, städerna i det aktuella länet. Ty Växjö som är residensstaden i Kronobergs län kanske är jävligt tradigt, men fortfarande mycket större och så oändligt mycket bättre än den andra största staden i länet,Ljungby. På samma sätt utklassar Luleå de andra städerna i Norrbotten, Kalmar de andra städerna i Kalmar län och så vidare.


Residensstaden försöker därför driva detta fenomen till sin spets genom att göra sig själva till en lokal storstads-kopia. Detta trots att få svenska residensstäder har fler än 50000 invånare i själva staden, eller mer än 80000 i hela kommunen inklusive de omgivande småhålorna. Eftersom länstrafiken, länsteatern, länsmyndigheterna, länstidningarna osv osv redan finns i residensstaden måste man ju självfallet utgöra ett naturligt centrum för länet. Därför skall all trafik i länet ha sin utgångspunkt från residensstaden. På så sätt får man även in "lantisarna" till staden som frekventerar stadens nöjesutbud (två-tre sunkiga diskohak och fem barer därtill med hängpattebrudar och överviktiga 40-åriga gubbar som senare kommer åka till Thailand när de inser att de aldrig kommer få något) vilket betyder en del för stadens ekonomi men som för nöjeslivet knappast innebär en förstärkning.


Detta får givetvis en del följder. För det första existerar en slags mini-överklass i dessa städer. Denna mini-överklass består av landshövdingar, länsdirektörer, minipåvar och dylikt. De är med i samma Rotarysällskap (alternativt/och Odd Fellow) och utgör en egen, avskild värld från de övriga invånarna. Det är dessa som utnyttjar flyget eller tåget från residensstaden till Stockholm (som egentligen är den staden de vill att deras egen stad skall se ut)
för att försöka äska fram mer anslag eller fler myndigheter till sin egen stad. Nu kan man ju som sagt var aldrig bli något Stockholm, men som tur är har ju länstidningarna och "länsparlamentet" i form av landsting och länsstyrelse säte i staden. Detta utnyttjar man till sin fördel för att visa för de stackars bönderna som kommer från Oskarshamn eller Vetlanda att man faktiskt är något, betyder något, även om man utanför länet aldrig någonsin bryr sig såvida det inte händer något riktigt korrupt som är värt att uppmärksammas i ett Uppdrag-Granskningreportage. För det andra blir det att länstidningens ledare skriver alltid om länet, länet och länet fastän man egentligen menar sin egen residensstad, detta för att som sagt var visa att man kan betyda någonting gentemot några andra politiker och avundsjuka kommungubbar i mindre städer.


För det andra ger denna introverta fixering i sig ett slags storstadstänkande, trots att det knappast finns någon grund för detta. Skitsamma om staden inte är större än att du kan gå igenom allt vad centrum heter på 5-10 minuter, här ska ändå finnas ett "resecentrum" där du kan gå till "gate:en" för att borda lokalbussen till Väring... oops, menade givetvis "Vaering". För är det något som är mer eftertraktat än Stockholm, så är det det internationella vilket i sin tur är lika med något diffust, engelsktalande Amerikaliknande land.


Dessa residensstäder skulle jag vilja ge ett nytt samlingsbegrepp - Cityhålan. Ty detta är vad de själva försöker leva upp till, att vara men inte kunna vara någon slags diffus storstadsmetropol á la Stockholm eller Sydney. Man försöker leva upp till att vara ett slags Metropolis för de som kommer från ännu mindre städer att söka sig till. Ty de som flyttar till Kalmar, Jönköping eller Örebro kommer oftast själva från Hultsfred, Sävsjö eller Laxå. För dem som kommer från dessa ställen, är givetvis en stad med fler än två uteserveringar en enormt stor stad. Tragiskt nog gör det inte dessa städer till något slags Stockholm, eller någon annan slags metropol för den delen. Själv finner jag att jag skulle kunna tänka mig besöka dessa Cityhålor, som jag vill döpa dem till, som turist, men absolut inte bo där. Ty dessa städer försöker leva upp till ett ideal de inte kan hålla om man jämför Kalmars "city" med New Yorks, eller ens Stockholms dito. Tragiskt nog är det oftast i dessa städer som rivningskulorna på 1960-70talen gick fram som mest, så många gånger finns det fula betongkontorskomplex som är fula som stryk och inte ger något liv åt stadskärnan alls.


Det de borde göra är att se till att utveckla sina städer och se till att man kan skapa en dräglig, vettig stad för de 40000-80000 som brukar bo i en residensstad. Detta framför att skapa en slags "storstad" som de aldrig kommer att bli.

Du är stockholmare, eller hur?

Men ja, delvis har du förstås rätt. Dock ser jag inget fel i ambitionerna att växa till sig och få mer storstadskaraktär, även om man aldrig kommer i närheten av Stockholm. Jag förstår inte heller hur det nödvändigtvis står i opposition mot "att utveckla sina städer och se till att man kan skapa en dräglig, vettig stad för de 40000-80000 som brukar bo i en residensstad".

Skulle snarare tippa på att han är från nån mindre stad i småland, mest med tanke på att alla de småstäder han droppat ligger i just småland. Är det inte kanske som så att han själv är ifrån en av dessa mindre städer och med lite tur fått en lägenhet i "Stockholm" för studier vid universitetet?

Betänk att alla inte vill bo i Stockholm. För en del räcker det helt enkelt med att flytta till en stad med kanske 100 000 invånare för att man skall få den förändring man vill få. Det handlar inte om att det ska vara lika stort som Stockholm utan snarare ett större utbud än det man är van vid bara och kanske inte så mycket mer.

Vidare är ju Stockholm knappast någon metropol internationellt sett. Är det inte så att folk som bor i Stockholm egentligen helst av allt vill bo i New York?

Tillochmed lite större städer är numera små små byar bara för vissa sak försvinner

Det är en sak hur stor staden är (hur många som bor där) och en annan hur stor dom som bor där tycker att den är. Vi kan ta Stockholm som exempel. Internationellt sett är ju inte stan mycket att komma med vad storlek beträffar. Men som påpekades ovan så vill ju Stockholm så gärna vara New York så till den milda grad att många tänker att dom bor i en världsmetropol. Hur fånigt det än är så bidrar det till en känsla av storstadsliv. Även för oss andra, som bara råkar bo här.

Haha, det skriker "STOCKHOLMARE" om dig.

Stockholm är ingen världsmetropol.

Precis. Stockholm är en liten stad internationellt sett. Allting i Sverige är litet internationellt sett.

Men visst ja håller med. Det är ett ganska stort glapp från sthlm, gbg och malmö ner till städer som uppsala och Linköping. Det är tillochmed stora glapp mellan dom 3 störsa ovannämnda stor städerna. Känns lite tråkigt faktiskt. Att sveriges femte största kommun och stad (Linköping) endast har cirka 140 tusen invånare är nästan pinsamt.

1. Stockholm är INTE "en liten stad internationellt sett". Inte jämförbar med New York, Rio eller Tokyo, visst, men för den skull knappast "liten". De flesta av Europas länder har en huvudstad i ungefär samma storlek. Både Amsterdam och Bryssel tror jag är något mindre.

2. 140.000 invånare är väl en ganska bra siffra? Det är i alla fall fler människor än vad du kommer att lära känna under hela ditt liv! Dessutom är Linköping och Norrköping kanske långsamt på väg att smälta samman till en mental och administrativ enhet (med kollektivtrafik går det fortare att ta sig mellan städerna än från ena änden av Linköping till den andra), och tillsammans är de två inte långt efter Malmö.