Hejsan på er alla Flashbacksläsare !!
(Del 1 av 3 p.g.a. begränsningsregler)

INLEDNING !!!

Nu skall jag Alexander snart 26 år för er en fin historia berätta som handlar om hur vänskap växer fram från absolut ingenting till att bli alldeles fantastisk och ni som läsare undrar varför jag placerar det här i tråden ”Resor” men det är något som ni kommer att märka tids nog. Jag vill att ni som läsare gärna kommenterar min text och gärna kommer med några bra förslag på de frågeställningar som kommer att dyka upp efterhand (dock väldigt otydligt). (Namnen på mina vänner heter egentligen någonting annat)[b]


[b]HISTORIA !!!

Vänskapsbanden på hemorten (1/2) !!!

När jag var liten fick jag på 1980-talet mina grannar som bodde på andra sidan gatan till vänner men det var väl inte världens bästa vänner dock eftersom de ibland retade mig vilket gjorde mig ledsen. Min bästa vän under första halvan på 1990-talet hette Kalle men eftersom jag inte var som alla andra tyckte nog de att jag var tråkig att umgås med och även Kalle blev taskig och så mot mig med tiden så vänskapen med de jämnåriga på hemmaplan dog ut runt år 1994 – 1995.

Jag hade en yngre vän (1988) som också bodde granne men det var aldrig någon direkt vänskap mellan oss och med tiden lärde jag känna fyra yngre personer till (1987, 1987, 1989 och 1990)[/i] men efter några år så tog vänskapen slut med dem också slut eftersom de fick helt andra intressen än vad jag hade och då tyckte jag det blev tråkigt och vänskapen upphörde runt år 2001 (och började runt år 1996).

Vänskapsbanden i skolan (1/2) !!!

När jag gick i första klass hade jag en gruppkamrat som hette Urban (1982) men han var hemma hos mig ibland, men jag var så blyg att jag aldrig vågade vara hemma hos honom men det berodde nog mer på min mamma att vi blev ”kompisar” för hon tyckte väl att jag behövde kompisar. Det jag minns att han var jätteduktig på ”Super Mario Bros” och vi hade det kul när vi väl umgicks med varandra fast på skolan märktes det inte dirket av att vi var kompisar av någon anledning.

När jag gick på skolan var jag blyg och för mig själv mest men i årskurs fyra sedan lärde jag känna en annan kille från klassen (1982) men han var så upptagen på sin fritid så det blev aldrig någon riktig vänskap egentligen och i 5:an började en ny kille i klassen och då började de två vara med varandra istället liksom.

På högstadiet umgicks jag en del med en kille som hette Anton (1981) och vi träffades även på fritiden, gick på bio och så ibland men hösten 1998 tog den vänskapen slut med honom också eftersom han försökte få mig (jag är nykterist) att börja dricka alkohol och det ledsnade jag på liksom. (Rasterna under min tid på högstadiet tillbringade jag mest i eller i närheten av personalrummet av någon anledning)

Under gymnasiet hade jag inga direkta vänner heller men av någon anledning fick jag inom sinom tid en vän som hette Ulf (1980) och Emelie (1983) men med tiden blev det så mycket galet av alltsammans. Det enda positiva Ulf förde med sig var att jag lärde känna hans vän Pelle (1982) och min tid efter gymnasiet så gick Pelle i samma klass som Ulf och Emelie.

Jag fick höra hur falska Ulf och Emelie verkligen var så vänskapen med dem tog slut, den med Ulf tog slut före efter speciellt negativa incidenter så att säga.

Vänskapsbanden på hemorten (2/2) !!!

Under en resa till Turkiet 2004 lärde jag känna en kille som hette Petter (1991) och väl där hade vi det ju kul och så, och när jag var hemma hos honom i Dalarna den hösten så hade vi det trevligt men han var även hem till mig i Stockholm. Då blev det genast mindre trevligt för han var hur osocial som helst för han prata inte så mycket och folk som är mest tysta är svårt att kommunicera med så efter det tog vänskapen slut med honom.

Jag lärde känna en annan grabb i mitt bostadsområde som hette Yngve (1990) men det varade bara sommaren 2004 liksom för han liksom Petter saknade helt förmågan att höra av sig till mig på eget initiativ så att säga så då tog vänskapen slut. Det där sistnämnda gäller även en annan vän som heter Axel (1984) som jag kände indirekt sedan fritids men vi blev tillfälligt nätkompisar i slutet av 1990-talet och hösten 2005 träffades vi för första gången och så sågs vi några få gånger om året och i nutid hör inte han heller av sig för han har ju tjej och sådant och då kanske inte jag ur hans ögon är så närstående vän.

Vänskapsbanden i skolan (2/2) !!!

Jag läste en KY-utbildning i Stockholm och där lärde jag redan första eller andra skoldagen lära känna en kille som heter Kurt (1976) och vi pratade med varandra och så på rasterna och ibland hittade vi även på saker på fritiden. Nu är han bosatt på Gotland, det ligger inte heller nästgårds och dyrt är det att åka dit men vi har bra telefonkontakt med varandra .

Andra året på skolan lärde jag tids nog känna en kille som heter Lukas (1985) och vi träffades också på fritiden ibland för att hitta på diverse saker men Lukas är liksom en del andra mycket dålig på att höra av sig så kontakten med honom är sviktande i nutid. (Dessutom var Lukas ointresserad av att jag skulle bli en del av hans övriga vänkrets, för min tanke var där att det samtidigt skulle få bättre vänskap med just Lukas och vidga min egen vänkrets lite men det sket sig dock.)

Övrigt !!!

Jag har försökt att bli vän med folk jag känt si sådär från tidigare i mitt liv som jag ändå tyckte verkade vara schyssta som vore kul att lära känna och umgås med och de är cirka fem till antalet men alla dom har varit totalt ointresserade.



MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR ALEXANDER (at1981) FRÅN STOCKHOLM.

Du umgicks alltså med en kille som var 13 när du var 23? :|
Min vänskapskrets är också liten, många håller till nere i Skåne och det blir kanske något enstaka telefonsamtal om året. Känns som att man har brutit kontakten helt snart med vissa, även om man inte vill. Men så blir det.

Hej!

Det stämmer alldeles utmärkt, nu är ju åldern i sig inget man behöver se negativt på när man väljer vänner att umgås med för om man nu trivs bra ihop ur ett vänskapsmässigt perspektiv spelar åldern ingen roll.

Okej, du har också vänner i Skåne och ni hörs av sällan. Det låter ju inte så roligt men har ni inte varandras MSN eller något också? Brukar ni träffas också ibland?

Jag tycker det vore mycket tråkigt för dig om du skulle mista dina vänner du har i Skåne. Om du vill behålla vänskapen med dem och dem vill behålla vänskapen med dig får ni se till att göra allt för att upprätthålla vänskapen så den inte "dör ut".


Att man får "leva med" att ens vänner försvinner, det kan ju hanteras olika mellan olika individer. Om det ksulle hända mig skulle jag få ganska så väldigt märkliga tankar i mitt huvud efersom jag skulle må så otroligt dåligt. Nu hoppas jag att risken för min del helst är obefintlig.


LYCKA TILL MED BEVARANDET AV DINA VÄNNER


MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR ALEXANDER (at1981) FRÅN STOCKHOLM.

lite karl-olov-varning på det här eller?

Haha ja va fan, det klingar ju inte direkt fint när man hör att en 23åring umgås med en 13åring