Hejsan på er alla Flashbacksläsare !!
(Del 3 av 3 p.g.a. begränsningsregler)


DEN FANTASTISKA VECKAN MED ERIK !!!

På kvällen måndagen den 13:e augusti träffade jag Erik i Stockholm då han kom från Skåne med tåget och vi for hem till mig och gjorde oss i ordning för att sova. (Busschauffören var snäll som lät Erik ”planka” då SL-kortet hans inte började gälla förrän 14:e augusti kl. 0 men vi for från Stockholm kl. 23:35 den 13:e augusti liksom.)

Det vi gjorde var att motionera mycket genom att promenera och cykla samtidigt som min vän Erik fick vidga sina geografiska vyer i min hemkommun för när jag är själv känner jag mig inte så motiverad promenera jättelångt, för det är alltid trevligare med sällskap.

Men det mest STORSLAGNA vi gjorde var den ovannämnda resan till Finland och väl där i Turku besökte vi Naantali och ön Kailo där ”Muumiaalmaan” (Muminvärlden) låg för det kändes så otroligt stort för oss båda att besöka det stället och ombord på Siljas fartyg fick vi utsökta måltider så vi blev mer än mätt.

Men i Eriks närvaro kände jag verkligen att jag hela tiden kunde vara mig själv till 100% och jag har tyvärr en tendens att råka upprepa mig men Erik tog det med ro och accepterade mig verkligen för den jag är och det jag pratade mycket om hela tiden var hur fantastisk vår vänskap var.

I slutet av den här vistelsen gjorde vi båda något ovanligt som kan uppfattas som galet av er läsare, men vi var ute och gick långpromenad i skogen nästan mitt i natten då det var nattsvart ute där ficklamporna fick lysa fram vägen åt oss.

En vecka gick på tok för fort det med men precis som vid det förra avskedet kändes den enorma tomheten inom än när han for från Stockholm kl. 17:20 måndagen den 20:e augusti.


EN OVISS FRAMTID !!!

Någon dag efter det sorgliga avskedet jag nämnde nyligen så blev jag glad då jag fick till stånd en bokning till Ronneby 17-18:e november för att besöka Kajs studentlägenhet och det som lockade mig med Ronneby är att jag aldrig har varit där förut och dessutom träffa en av sina allra bästa vänner ännu en gång fast tyvärr var det lite väl dyrt (572 SEK).

När jag verkligen inser att Skåningarna är mina allra bästa vänner och att vi p.g.a. vår alldeles fantastiska vänskap ses på tok för sällan så mår jag mycket dåligt inombords eftersom mitt sociala nätverk här i Stockholm är så minimalt det egentligen kan bli. Visst har jag vänner här i Stockholm men det är inte ens i närheten av den vänskap jag har med Skåningarna så jag sitter här och skriver med mina innersta tankar att jag fan skulle kunna tänka mig att flytta till Skåne bara för att ha närmare till mina vänner.

Skåne i sig är ett landskap som absolut inte tilltalar mig men det tanken är inte alls lika mycket värd som att kunna umgås mycket med sina bästa vänner betydligt mer än idag men då dyker andra problem upp. Om jag ska kunna flytta dit måste jag ha bostad och för att få bostad måste jag ha ett jobb med inkomst och det är inget man får så jättelätt.

Det som irriterar mig mest här i livet just nu är att det är så hutlöst dyrt med resor mellan Skåne och Stockholm, vore det billigare kunde vi besöka varandra betydligt oftare trots det långa avståndet mellan oss.

Jag är inombords orolig att avståndet kan ”utrota” vår nu så fantastiska vänskap eftersom det är så mycket som kan hända i ens liv men jag har pratat öppet om mina tankar med Erik muntligen och jag kan ändå känna visst lugn för han har intygat att han inte vill mista mig som vän heller.

Av tidigare erfarenheter (som jag nämnde i början av den här texten) så vet jag att när en tjej eller kille skaffar en partner i det här fallet av motsatt kön så går all tid åt just tjejen och vännerna (kanske inte dom närmaste dock) riskerar att prioriteras undan och då kan även ett långt avstånd vara till nackdel vilket gör hotbilden större. Samtidigt vill jag inte vara den som hindrar skåningarna i deras liv utan jag vill dem bara väl men jag tror det ska mycket till eller det kanske förhoppningsvis är omöjligt i deras huvuden att ledsna att ha mig som deras vän.


SAMMANFATTNING !!!

Av allt ni har läst så förstår ni som läsare hur betydelsefulla Skåningarna är för mig som vänner, vi är så otroligt lika varandra vad gäller intressemässigt och sättet att vara och jag tror det är omöjligt att hitta ännu fler som är så lik mig som de är.

Om jag OTURLIGT NOG skulle mista mina allra bästa vänner just den här gången skulle jag må så otroligt fruktansvärt dåligt men risken är LITEN TACK OCH LOV men inte helt nere på noll heller tyvärr eftersom framtiden verkligen är oviss.

Jag skall göra allt jag kan för att vänskapen mellan oss skall hålla mot alla odds, vad som än kan tänkas ske i våra liv i ”framtiden”.


En del av LIKHETERNA och vad jag VERKLIGEN TYCKER ÄR BRA med mina Skånevänner är bland annat följande:

* Dom accepterar mig för den jag är.
* Vi är intresserade av bl.a. Mumin och Sailor Moon.
* Vi gillar äldre generationens TV-spel som t.ex. Super Mario Bros.
* Vi gillar att vandra och vara ute i naturen.
* Vi är ärliga och kan säga sanningen till varandra.
* Vi tycker att det är så otroligt roligt att verkligen träffa varandra på riktigt.


--- Om vänskapen skulle upphöra (vilket är en FÖRBJUDEN incident i mitt liv) så skulle jag må så dåligt så det inte är sant. Och som ni har läst nu har det inte gått så strålande för mig att få kompisar, och jag har gett upp hoppet om att skaffa ytterliggare vänner så därför är jag så otroligt rädd om de få vänner jag har för dem vill jag verkligen bevara.


OM JAG ALDRIG HADE LÄRT KÄNNA SKÅNINGARNA !!!

Då hade mitt liv sett väldigt tråkigt ut, men då hade jag vart mer van att ha tråkigt då jag bara skulle ha det tråkiga att jämföra med. Nu har jag det roliga och det tråkiga att jämföra vilket gör att jag känner mig MYCKET LEDSEN inombords när mina bästa vänner bor så långt bort och vi ändå inte kan träffas.

Jade hade troligtvis tillbringat min fritid här vid datorn och i min säng ännu mer och surfat planlöst. Nu har jag mina Skånevänner att chatta med via Internet mellan varven men dock är MSN INTE ALLS LIKA KUL som att verkligen TRÄFFAS.



MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR ALEXANDER (at1981) FRÅN STOCKHOLM.

Jag har nu läst 1,2 och 3.

Du måste haft ett svårt liv, sorligt och illa
jag hoppas värkligen att det kommer gå bra för dig!

Crazy banas är allt jag kan säga.

Måste säga att jag verkligen blev rörd av din berättelse. Hoppas att du får många lyckliga dagar med dina vänner innan dom skaffar flickvänner eller flyttar ännu längre bort. :thumbsup:

Såg dig och din kompis på Färjan igår. Hur känns det att vara kändis?