Hur gick detta till?
Efter 9 månaders vistelse i Paris kom jag hem och upptäckte att Sverige var det samma men inte jag. Omgivningen uppfattade mig som mer utlänning än svensk och jag tyckte att svenskar hade ett besynnerligt beteende som var svårt att tolka.

Det kan sägas att jag på plats i Frankrike umgicks nästan uteslutande med fransmän och andra utlänningar och att jag hade mycket liten eller ingen kontakt med hemlandet under hela resan. Jag gick in för att lära mig språket och deras vanor och kände mig rätt hemma tillslut. Dock påpekade alla inhemska att jag hade en accent och man slapp aldrig frågan "-var kommer du ifrån?"

Jag undrar om det är normalt att "glömma" sin kultur när man vistas utomlands och om det kan gå så långt att man ändrar sina värderingar och sitt beteende för att passa in i samhället? Jag stannade 9 månader, men om det hade gällt längre tid - vad hade hänt?

Någon fler som har erfarenheter av det här slaget? Eller som kan belysa dilemmat? för som jag ser det nu måste man välja vilken kultur man ska följa, man kan inte passa in i två olika samhällen..

Hoppas ni får rätsida på det, jag är fortfarande i kulturchock efter hemkomsten.

Intressant!

Nu var du ändå i europa och upplvde en kulturkrock eller hur du nu vill uttrycka det. Skulle vara intressant hur du skulle tänka om du t.ex. skulle vara i Tokyo samma tid. Betydligt större kulturkrock och ffa definitivt större skillnader i värderingarar.

Att flytta utomlands betyder att man byter samhälle och miljö. Man kommer att påverkas av ett visst grupptryck att bete sig som resten om man inte vill bli utstött. Kan man inte språket, etiketten och ser annorlunda ut så är rimligtvis ens högsta önskan att smälta in och inte bli särbehandlad i något avseende. Man kommer utifrån sina förutsättningar och reaktioner från omgivningen att anpassa sig för att kommunicera så smidigt som möjligt, med så få missförstånd som möjligt.

Hur lätt anpassningen sedan går måste bero på viljan, hur lätt man har för att lära och uppmärksamhet + hjälp från omgivningen.

Tokyo skulle hypotetiskt sett kunna bli en större kulturkrock, men en mindre kulturchock för att en sådan anpassning skulle vara oöverkomlig. Jag skulle inte lyckas lära mig språket på samma nivå, komma underfund med hur befolkningen tänker, deras etikett, vanor etc. Jag skulle kanske söka mig till skandinaviska vänner och aldrig riktigt släppa min ursprungliga kultur och alltid betrakta den nya som ngt främmande och ologiskt. D v s fortfarande känna mig lika hemma i Sverige och borta i Japan innan jag åkte som när jag kom tillbaka.