Ja, på tågluffar och liknande resor brukar det ju hända en del.. vad har ni för minnesvärda saker som hänt er?

Mina egna bidrag kommer antagligen att vara rätt lama på det här forumet, men här kommer de iallafall;

På första luffen, -07 Var ute själv, 20-årig, blond tjej

- lyckats sätta mig på ett tåg från Calais till Paris, som anlände till Paris ca 23.30, utan att ha någonstans att sova. Inte så smart. Lyckades dock ha ett par byxor med texten "Siljans Chark" på, vilket ledde till att jag efter tre ångestfyllda minuter på stationen blir tilltalad med "Är du svensk?", vilken i sin tur leder till att jag och den här killen får sovplats hos en schysst kille med lägenhet inte långt från stationen. Nice.

- På något sätt kommit vilse när jag skulle till Athen från Patras, men raggade upp två andra backpackers (kanadensare btw^^) som också såg rätt vilsna ut. Det var tur, upptäckte jag senare, då det visade sig att typ alla hostels var fullbokade + att Athen är en myrstack.
Det slutade med att jag fick en säng i dessa killars förbokade hotellrum, som vi sent omsider hittade till. Schysst.

- Tilltalade en svensk tjej och hennes mamma med "Jag har inte pratat svenska på flera dar, skulle ni kunna tänka er o prata lite med mig?"
De åkte hem dagen efter att jag träffat dem (efter att bl a ha presenterat mig för världens snyggaste kille haha, han är också minnesvärd), och nu, mer än ett år senare håller vi fortfarande kontakten och har också vart tillbaka på ön tillsammans. Det tycker jag är coolt.

Andra luffen, -08, åkte själv denna gång också

- Lyckades involvera halva hostlet i ett dumt intern-skämt mellan mig och receptionisten. Vilket ledde till mycket ångest och magont, till det hela löste sig optimalt. Yeey.

- Släppte in zigenare på samma hostel när jag precis kommit hem, var full som en kastrull och den enda som var hemma som inte sov. Saker (dock inget jätte-värdefullt) blev stulna, samt en nyckel till dörren - alla nycklar och lås fick alltså lov att bytas ut. Inte så bra, nej.


Ser fram emot att läsa om era upplevelser!


//r

I somras, åkte med en polare.
- Tjuvåkte i kollektivtrafiken i Berlin när någon slags snubbe haffade oss. Vi vägrade dock uppge namn, då föreslog han istället att vi gick ut och tog en öl på kvällen. Det gjorde vi, och håller fortfarande kontakten då jag flyttat till Berlin.
- Tåg på väg till Amsterdam, neger kommer in i vagnen där jag och min polare sitter i princip ensamma, påstår att han är jagad av polis och ger oss en jävla massa piller och pulver, varefter han hoppar av tåget på nästa station.

Jag och en kompis hade kommit till frankfurt från prag med nattåg. Riktigt sledna eftersom man väcktes sex - åtta gånger av biljettkontrollanter och poliser. Efter att ha sovit hela dagen drog vi ut för att fixa nått billigt o käka på någon sylta. Vid ett övergångsställe blev vi uppraggade av en tjej med tiara och ett stort gäng i följe som skulle ha födelsedagskalas på en lacrossklubb i nån utkant Gratis mat och dricka är alltid sjysst Bevittnade också rån där en tjej blev nedstucken för 10 EURO precis utanför vandrarhemmet...
Frankfurt är spännade

dtoag; Hahaha, gud vilka människor det finns!
Häftigt med kontrollanten i t-banan
Och läskigt att få överta piller o pulver sådär haha, men jag antar ni klarade er rån att bli haffade pga dem då.

rumpstek; Ååååh, najs! Fast inte med överfallet då.. uu.. Fast.. annars låetr ju Frankfurt nice.. Hur många timmar tar det mellan Prag och Frankfurt? Åh, jag blir så res-sugen!


//r

edit

Minns inte riktigt. Har för mig att vi hoppade på tåget runt 22.00 sen var vi framme vid 05.00 ungefär på morgonen. Går nog att se på DB:s hemsida annars. Frankfurt är mest intressant om man gillar skyskrapor exklusiva affärer och bakelser. Fast vi hade mest frankfurt som ett mellanstopp på väg mot nice. Men ingen stad är ju roligare än man gör den.

Okej!





Så sant!


//r

Jag och en polare drog på en ganska oplanerad resa i somras, men tusan vad de blev bra. Flög till Barca och efter att luffat längst Frankrikes kust tog vi oss ditt tågen tog oss! Vi lade kartan framför oss och sa bara enkelt: vart vill vi?

Historia 1: Vi var på väg till Wien och skulle byta tåg någonstans innan gränsen på tyska sidan. Transfertiden låg på typ 3,5 timme och kl. var 01.00 på natten. Vi kliver av i duggregnet och inser att det inte finns vänthall och att vi är ensamna på stationen. Vi hittar en trappuppgång till något bostadshus som sitter ihop med stationen. Vi träffar på en snubbe som säger att de är ok att vi är där om vi är tysta. Vi sätter oss tätt, eftersom att vi fryser, och öppnar en burk tonfisk att smaska på och viskar fram olika ordlekar för att underhålla oss. Tiden KRYPER fram. Vid 03.00 kommer en gammal man ingående och tittar på oss med förvånad blick, han går förbi oss uppför trappan och viftar med oss. Vi tittade på varandra och undrade vad i hela friden! Min polare tvekade men jag tog min rygga och sprang efter. Snubben visar in oss på ett rum och att vi ska dumpa ryggarna utanför i korridoren. Det visar sig att han jobbar på stationen och att vi nu sitter i deras personalrum. Han tyckte synd om oss i kylan och bjuder på varmt kaffe som smakar piss men som värmer riktigt gott! Vi försöker prata med varandra och men vi kan ingen tyska och han kan knappt någon engelska, dock förstår han att vi är från Sverige och att en av stationerna som vi tidigare varit på jobbade hans bror. Efter en stund visar han ut oss och följer med oss till rätt perrong, där han lämnar oss med ett lycka till på resan!

Historia 2: Vi var påväg mot Berlin i ett riktigt DB dubbeldäckartåg och skulle göra sista bytet på en station som hette något på E och med w, iallafall sov jag och polaren skulle ha koll. Vi stannar på en station och jag vaknar till och kollar på klockan och säger att nu ska vi vara framme, men nej, de har inte sagt något och hon har inte sett någon skylt. Jag kollar ut och ser inte något namn på stationen och sätter mig ner, dörrarna slår ner och ser till min förskräckelse att men jo, visst var det stationen vi skulle av på. Vi blir förtvivlade, vi som redan är två timmar försenade och bara hade 15 min transfer till Berlintåget, nu gick de planerna åt pipsvängen. Vi kommer till nästa station och inser att de är slutstation för tåget, vi springer av och hittar någon som jobbar på tåget och förklarar att vi missade att gå av och att vi nu undrar hur vi kan ta oss tillbaka. Mannen rycker på axlarna och säger att det inte går, vi envisas och vi får fatt en kvinna som tar upp en telefon och börjar rabbla på tyska. Hon ropar på sin kollega och säger åt oss att följa med. Vi joggar längst med tåget och hon öppnar de sista dörrarna och säger till oss "SITT" med sin tyska stämma. Vi sätter oss ner och tittat oss blåögt omkring och vet inte vad som kommer hända. I högtalarna ropar de något till varandra och till vår förvåning känner vi att tåget backar! Vi hinner inte tänka, den tyska kvinnan kommer fram till oss och vi uppfattar: "Berlin, spår 1, nedför trapporna och att det är ont om tid." Vi ställer oss redo vid dörrarna, vi spänner på ryggsäckarna och kvinnan ställer sig med fingrarna redo på dörr-knappen. Dörren hinner med minsta marginal öppna sig innan vi försvinner igenom den och jag skriker "Danke" och viftar medan jag springer och hoppar nedför trapporna. En vissla ljuder och min polare skriker "BERLIN" och eftersom att jag var den som alltid bar alla matkassar ökar hon takten och försvinner från mig. Väl på perrongen hann vi faktiskt med tåget och med pulsen rusande och med andan i halsen satte vi oss ner och kunde nu först förstå vad som faktiskt hade hänt. Tycker att det var otroligt snällt av DB att göra så för oss!

Ursäkta, det blev en mindre novell av det hela men när jag började skriva var det svårt att sluta. Dessutom finns det fler historier på lager!

Förra året när vi tågluffade så träffa vi en skön snubbe på en bar i Köpenhamn, han var klassisk musiker från Belgien som lovade att vi fick låna hans lägenhet i Gent. Så vi ringde han när vi var i Holland sen drog vi dit dagen efter och fick nyckel till hans sjukt snygga etage-lägenhet mitt i centrala Gent. Vi fick stanna så länge vi ville och han ville verkligen inte ha en endaste peng för det. Han bodde med sin familj i hus men hade skaffat lägenheten när han var på väg att skiljas, de hade dock blivit bra med frun igen så nu stog den oanvänd. Han tyckte bara det var trevligt att den var till nytta för någon när han ändå betalade hyra för den.

Gent var för övrigt väldigt nice, inte så mycket turister men fint och mycka yngre folk. Studentstad med trevliga människor.

Paragliding i Interlaken var en otroligt häftig upplevelse.

Sen att gå på fest i ett squat house i Berlin var också en.. intressant upplevelse.

Har så många andra underbara minnen från mina tågluffar, längtar redan till nästa års luffande.

Mest minnesvärt är alla människor man träffar och umgås med. Inga jämförbara upplevelser som er... förmodligen för att jag planerar mina resor och hatar att fucka up min plan. Nära att se Berlusconi i Rom dock. Stort pressuppbåd stod utanför något hus jag gick förbi. Frågade journalisten vad han väntade på och Berlusconi var svaret. Han hade något krismöte därinne iom finanskrisen men jag orkade inte vänta på att han skulle komma ut.