Del I: Köpenhamn

Klockan hade blivit runt tre på natten och krogen vi satt på stängde. Ute spöregnade det och vi hade sex timmar kvar att slå ihjäl innan tåget till Amsterdam gick.

In på 7-11, ut i regnet. Vad gör vi nu? Strosa runt på gatorna längsmed väggarna, träffa på amerikanare som känner till De nattöppna krogarna. God bless Americans!

In och ta en öl, ut och ta en cigg, en liten thailändare med ett flin upp till öronen suger på en joint med dörrvakten. Jag tar ett par glödande hostande bloss och går in, polaren stannar kvar. Jag fylls av ett dimmigt välbehag och han vinglar in. Jag skrattar för mig själv. Min tredje vän vinkar till sig en okänd figur som frågar om jag vill ha kola. Sure man. Dimman lättar och krogen stänger.

Kvällen slutade och morgonen började med en vinglig promenad till tågstationen där vi satt halvsovandes och stirrandes på en stor klocka framför oss, smärtsamt medvetna om att de närmsta tre timmarna skulle komma att spenderas på just det viset.

Tåg 234 mot Amsterdam från spår 6 avgår klockan 08:07. Har det bara gått fem minuter?

***

Bakgrunden till denna resa är att av tre bra vänner hade ena spenderat en tid i USA, och när han kom hem åkte den andre. När den andre hade återkommit och de alla tre var tillsammans stack vi iväg söderut (var annars?) i Juni och återkom i slutet av Juli. Den ena kommer framöver att benämnas som Gustav och den andre som Mattias.

***


Del II: Amsterdam

Utanför Amsterdam Centraal hade tre människor som hjälper folk att hitta sängplatser förklarat för oss att vi omöjligen kunde hitta en sängplats på så kort varsel. Suckandes och flåsandes staplade vi in till ett kontor hyr ut lägenheter. En man berättar att det finns ett rum med tre sängar som vi kan hyra över natten för en hygglig summa.

Mannen går med oss över en bro mot en stor byggnad vid en liten gata, där texten The Grasshopper pryder en av tegelväggarna. In förbi ingången kommer vi tre våningar upp till en lägenhet med utsikt över uteserveringen och vattnet.

Inget käk sedan fyllepølsen och knappt några pengar. Förbannade bankstrul. Tusen människor går på gatorna, inte en kotte är från staden. Vet ingen var det finns en mataffär? Snirklande gator leder oss till ett hål i väggen.

Vi köpte det nödvändigaste (baguetter, smör och skinka samt två flaskor vin) och begav oss trötta av hunger till lägenheten där vi glupskt satte i oss krubbet och pratade om det vi gjorde förr. Minnet av livet från staden som hördes från rummet och utsikten över det glittrande gör mig fortfarande varm.

Några enstaka mynt ligger på bordet. Är det något vi ska köpa innan vi somnar?

Fortsättning följer...

Fortsätt!!

Jag tror att han/hon blivit på körd av ett tåg.

Hur mycket skulle det kosta?