Ångesten hade kommit smygandes redan två dagar innan hemresan. Nu skulle man hem till ett grått, kallt och ödsligt Sverige och väntade gjorde en tolv timmars lång flygresa. Resan hit hade man stått ut med, då hade man åtminstone haft något att se framemot.
Ångesten var berättigad. Det blev ett helvete. Fick turligt nog sämst platser på hela planet. Först var där 2 rader med 3 säten, för att sedan övergå till 4, där jag satt närmast till gången. Vilket betyder att varje gång personalen kommer med vagnen måste man flytta benen och krypa ihop ännu mer. Att man dessutom har halva axeln utanför stolen så folk stöter i en hela tiden gör en inte glad.Apropå sätet, den borde vara olaglig. Man får ju knappt ner röven.
Grannarna till vänster var förvånat nog en ung familj med unge på sådär några månader. Skrika ville den. Ofta. Och alla dessa ungjävlar som kryper rundor, skriker och skiter eller pissar ner sig. Fy fan för charter
Vad tycker ni om charter?