Hej alla krokodiljagare och koalakramare!

Det har blivit dax att konsultera Oceanienforumet i en egen trad. Jag har efter nagra ar som bosatt i Sydney insett det aningen pinsamma i att jag fortfarande inte har satt min fot vaster om Blue Mountains. Inspirerad av Star Trek (to boldly go...) och en bekant som nyligen gjorde en roadtrip till Broken Hill ToR bara for att fa uppleva lite av Australiens sk Outback har jag bestamt mig for att ge mig pa nagot liknande, om an i en aningen mindre skala. Mina forutsattningar ar foljande:

- Har egen bil och fria mil
- Har systemkamera som ska fa jobba for heltryck
- Har trevligt resesallskap
- Har 1 st helg till forfogande. Vill forsoka begransa resan till avgang tidig lordag morgon, hemkomst sen sondag kvall.
- 1 overnattning, utan avancerade bekvamligheter, utan forbokning for maximal flexibilitet.
- Dagsljus mellan 7.00 och 17.00
- Reseprofil: Typisk road trip, genuin australiensk landsbygd/glesbygd, fotografibeframjande omgivningar, djur & natur och varfor inte nagon udda pub, museum eller liknande och garna traffa lite originella personligheter langs vagen. Kort sagt, vi ar inte ute efter den ultimata storslagna dramatiken utan mer en smaskalig, lagom ta-dagen-som-den-kommer-biltur en bra bit bortom de vanligaste turiststraken pa jakt efter vardagens smultronstallen.

Min egen forsta id'e var Sydney-Mudgee-Dubbo-Sydney, en runda pa ca 85 mil, men vi ar enormt oppna for andra forslag och tips om det nu finns nagon som gjort en liknande utflykt. Tack pa forhand!

/nickname

Nu har jag inga konkreta tips men försök att hitta någon familj eller liknande.

Jag var i outbacken för ett antal år sedan och åkte då förbi Dubbo. Riktigt jävla coolt. Vildsvinsjakter med kniv, fyrhjulingar, kängurus, bonfires och party med riktigt primitiva människor som bott därute hela sina liv(vilket betyde fyrverkeri krig, fyrhjuling på sidohjulen under fyllan osv... Det var dock min syrras killes föräldrar som hade ett ställe därute. Men om du hittar något är det guld!

Tack for ditt inlagg Em! Enligt min erfarenhet ar det ute i obygden, langt fran storstaderna som man oftast hittar Australiens riktigt genuina smultronstallen. Och dom skonaste karaktarerna! Du har inte lust att dela med dig lite mer av dina reseminnen fran Dubbo med omnejd? Pubar, B&Bs, obskyra museer, aventyrsaktiviteter?

Vi har skjutit upp aventyret tills dagarna blir lite langre sa det finns fortfarande tid att komma med tips!

mvh/nickname

Mudgee skulle jag väl inte kalla outback direkt, mer bush land. Tror inte det finns så mycket äventyr men det finns en hel del vingårdar runt Mudgee. Själv har jag mest besökt småhålor i nordvästra NSW och original finns det allt Mudgee känns lite för stort för att vara den där typiska bondhålan, de har trots allt McDonalds, Subway, Dick Smith och så vidare

varje sån här liten håla har ett klocktorn där man hedrar WWII veteraner, mycket viktigt verkar det som
http://yfrog.com/7hklockaj

main street mudgee
http://yfrog.com/7hmudgeej

vingård strax utanför, fint landskap med berg/kullar i bakgrunden
http://yfrog.com/5kvinjknj

Hej Alver,

Nej det stammer. Mudgee ar val inte akta outback direkt men vi fegar oss lite sa har pa forsta turen. Blev tipsad om att det skulle vara fint dar sa da kan kameran fa jobba lite samtidigt som vi far en benstrackare pa vagen till Dubbo.
Tror att aven Dubbo ar lite for stort for att raknas som den ultimata bonnhalan - det ska visst vara en av metropolerna i inlandet. Aterstar att se vad det innebar!

Tanken ar att det ska bli en langre tur nasta gang nar vi har lite mer tid. Om inte den har jungfruresan avskracker oss vill saga...

Alltid trevligt med lite bilder! Fler tips mottages tacksamt!

Tjenare glebygdslovers!

Så blev det då äntligen av, den inplanerade roadtrippen till Dubbo. Har för mig att vi kom iväg i början av oktober - helgen efter den berömda röda sandstormen var det i af. Bara en 2-dagarstur och det visade sig räcka för den här gången.

Vi drog iväg en tidig fredagsmorgon från Sydney och redan på förmiddagen hade vi passerat Blue Mountains och det var redan lite annorlunda omgivningar. För den som är intresserad (och det antar jag att du är eftersom du har läst ända hit) så ska jag försöka mig på en amatörmässig reseskildring, eller snarare en summering.

Trots några år som boende i Sydney hade jag fortfarande inte varit på andra sidan Blue Mountains och det kändes fel. Att rätta till detta var egentligen själva syftet med resan. Jag var medveten om att vi inte skulle hinna ända ut till de genuina delarna av "The Outback" på bara en helg, men en smakbit av den Australienska glesbygden skulle vi ju i alla fall få oss.

Naturen alldeles på andra sidan bergskedjan påminner om den i tv-serien "McLeods döttrar" (för den som varit ledig på dagtid, har en böjelse jordbruksdramatik och tillgång till svenska Kanal5). Dvs halvkuperat med böljande kullar, ganska mycket växtlighet men ändå öppna landskap som domineras av jordbruksbygd. Det var fortfarande ganska grönt och fortfarande gott om vatten i de bäckar och åar som vi korsade längs vägen. Under den första halvan av resvägen passerade vi några halvstora landsbygdshålor med jämna mellanrum så det tog faktiskt ytterligare några timmar innan det kändes att vi verkligen hade lagt den urbana miljön från Sydneyregionen helt bakom oss.
Alltersom resan fortgick blev det succesivt kargare, dammigare och allt rödare. Vi stannade för en bensträckare strax utanför Orange - sista egentliga "tätorten" innan Dubbo och ungefär halvägs. Så fort vi klev ur bilen slog det mig hur kyligt det var. Och jag kom plötsligt på att jag av gammal vana enbart packat kortbyxor. Inte för att jag skulle riskera att frysa ihjäl men ändå en liten påminnelse om att Australiens inlandsklimat är betydligt extremare än det är längs kusterna. I det här fallet var det avsevärt kyligare.

Vi låg bra till enligt körschemat. Mest för att vi hade förväntat oss fler orsaker till små stopp längs vägen. Aussies brukar vara duktiga på att ta vara på genomfartstrafik. Är det inte en naturlig utsiktspunkt eller liknande som man kan utnyttja till att få folk att stanna för en "cuppa" eller "devonshire tea" så brukar man bygga en jättebanan, en jätteräka eller nåt annat landmärke för att få folk att köra av vägen...men ingenting. Ingen gårdförsäljning av vin, ingen lokalproducerad ost/sylt/korv och ingen pub med anor från 1800-talet. En liten missräkning om jag ska vara alldeles ärlig men ingen orsak att misströsta. Vi hade ju fortfarande det mesta av resvägen framför oss! Och efter att ständigt ha tvingats dela sin vardag i Sydney med myllrande turister kändes det befriande att ha allt detta för sig själv. Att inte behöva dela varje kameravinkel med en "SnapHappy Jap"!
Jag blev avlastad bakom ratten och nickade till någon timme. När jag vaknade var det mycket plattare, mycket rödare och inte en bil i sikte. Jag började känna igen känslan av avkoppling som infinner sig när jag kommer lagom långt från Sydney. Jag trivs där - missförstå mig inte, det finns ingen annan plats på jorden jag hellre vill bo - men åh så skönt det är att lämna kaoset bakom sig för en helg och låta pulsen gå ner ett tiotal slag per minut. Jag kollade så min medresenär var pigg och fokuserad efter senaste timmens raksträcka och sysselsatte mig själv med att räkna kangaroo roadkills längs vägen. Det enda som var värt att notera i övrigt från den senare halvan av vägen till Dubbo var när vi nästan körde på en Echidna (myrpiggsvin på svenska) som korsade vägen. Som tur var hade vi hyfsad markfrigång så bara de längsta taggarna hördes nudda vid bilens underrede.

Väl framme möttes vi av en tätort med 2 ansikten. Å ena sidan en lite sömnig landsortshåla som redan hade bommat igen för helgen och å andra sidan ett neonlysande tivoli med en salig mix av bugetmotell och snabbmatsrestauranger. Detta är en av de större metropolerna i New South Wales inland och en viktig utpost på vägen mot nästa viktiga utpost på den oändliga vägen österut. Ska man driva ett motell här ute så är det i Dubbo man ska lokalisera sig, för efter Dubbo är det ingen som räknar med att det finns någon logi förrän i slutet av nästa dagstur. Dessutom finns här ett mycket välkänt Zoo som är ett populär utflyktsmål för många barnfamiljer i behov av en inrikes långweekend på lagom köravstånd från vardagens vedermödor. Det var fortfarande några veckor kvar till årets högsäsong och inga problem att hitta logi för natten. Det fick bli ett budgetmotell och 2 rum för strax under $50. Ingenting som hade inspirerat på en romantisk getaway, men fullt tillräckligt för 2 mates på genomresa.

Det var dax att ge sig ut i Dubbos nöjesliv. Men först nåt i kistan. Hotellreceptionisten hade hjälpsamt följt med ut på balkongen och pekat ut att vi skulle hitta thaiköket alldeles mellan pelaren med McDonaldskylten och en annan kycklingbaserad frityrsalong i horisonten - Det fanns ju dessutom bara en så hur skulle vi kunna missa den? Äntligen en fördel med dessa neonupplysta varumärken 100 m upp i skyn antar jag. "Thai me Down" eller nåt liknande fyndigt namn hade den visst. Jag vet inte om Dubbos lokala cuisine är allmänt förstklassig eller om det berodde på att det var dagens första rejäla mål mat men vi drog vidare till det lokala vattenhålet, mycket nöjda och belåtna. Nu skulle resdammet sköljas ner!

Här träffade vi många lokala förmågor och vi var snart best mates med stamkunderna. Mycket tack vare deras initiativ skulle man kunna säga. Det var en lyckad afton och vi fick inbjudningar till flera olika potentiella höjdpunkter såsom flugfiske, dragracing och lerduveskytte. Efter all denna humle och minglande förbrödring stupade vi i säng och när vi vaknade var papperslappen med telefonnummer till förmiddagens muntligen inplanerade aktiviteter som bortblåst. Efter en halvtimmes bakfullt letande och pusslande gav vi upp och styrde med en besviken suck istället kosan mot Dubbos stora dragplåster - Western Plains Zoo. För att undvika att bli alltför långrandig kan jag väl ge djurparken klart godkänt och det får räcka med det. Vi var klara runt 2 på eftermiddagen och efter en generös provsmakning på en vinodling och att ha besökt Australiens äldsta "slab building" (typ) insåg vi att vi kanske skulle hinna tillbaka hem innan läggsdags om vi rappade på lite. Skippade därför omvägen via Mudgee och ca 6-7 timmar senare var vi tillbaka vid utgångspunkten.

På det hela taget en lyckad utflykt. Ingenting man inte kan missa på sin enda 3-veckorssemester till Oz, men kanske en liten mumsbit av det "sanna" Australien, en bit bortom glammiga operahus, fluffiga pungdjur och solbrända vindsurfare. Letar man upp Dubbo på en karta inser man snabbt vilken löjligt liten del av kontinenten vi fick med, men då ska man ändå komma ihåg att vi faktiskt körde nästan 100 mil denna helg. Nästa gång ska vi spänna bågen ytterligare.
Tack i alla fall för att du orkade hänga med ända hit!

/nickname

Bifogar några ganska intetsägande bilder från längs vägen, knäppta i förbifarten:
http://www.flickr.com/photos/nickname75/sets/72157622733585329/

Sedarja!

Later vettigt att ni skippade Mudgee, det ser inte annorlunda ut an vad ni redan hade sett och sangen hemma ar alltid skonast

Ungefär var börjar åker/träd/steppmarkerna bli mer outback? Broken Hill är väl Mad Max territory?

Hej Green-manalish

Broken Hill är definitivt "outback". Vi vände ju om redan i Dubbo och det är väl egentligen ett gränsfall. Det var först en bra bit bortom Orange som det började bli sådär karaktäristiskt rött och dammigt men det var fortfarande mestadels jordbrukslandskap. Om man ska vara riktigt noggrann var vi nog bara och naggade i kanten. Vi fick definitivt blodad tand och nästa gång funderar vi faktiskt på just Broken Hill, men det får nog bli runt påsk eller så när vi har lite längre sammanhängande ledighet. Man hinner inte långt på en helg...

mvh/nickname