Precis som många andra så har jag alltid haft känslan av att bara sticka iväg, och se var det bär av.
Jag bor i dag mitt i skiten i Stockholm och har ett allmänt gött liv, har en underbar flickvän och sköna kompisar, allt leker helt enkelt.
Men det känns som om det saknas något.. Jag vill komma bort från stressen och all häkt som finns i Sverige, jag vill slappna av helt enkelt.
Jag vill vandra runt i ingenstans, sätta mig ner på en äng, eller ett berg, och se solnedgången gå ner medans jag ser ut över världen.
Jag vill vandra runt långt ifrån bebyggelse.
Jag vill klara mig själv, jag vill sitta och värma mig vid min eld på kvällarna och bara andas.
Jag vill träffa på personer här och där, sitta och prata om livet, situationen i världen och allt möjligt.
Tänk er O Brother, Where Art Thou, ute på landsbyggden, någon affär här och där, varmt på dagarna, kallt på nätterna. Fint landskap.
Tänk er På Gränsen (tror jag den heter?) Där 3 personer kraschar i ett plan och måste undkomma kylan och grizzlybjörnar mitt ute i ingenstans, i fantastisk natur.
Tänk er också lite Sagan Om Ringen med de fantastiska landskap som Nya Zeeland har.
Vart måste jag ta mig för att få uppleva detta?
Enligt min far har Kanada fantastisk natur, själv tror jag mer på att vandra runt mitt ute i ingenstans i olika delar av USA, vad tror ni?
Jag är fast besluten om att detta ska jag genomföra själv, ingen ska följa med mig. Jag funderar på att vara borta någon månad kanske.
Har någon gjort något liknande och har erfarenheter om detta?