Nu är det så att jag ska till Turkiet, Alanya på onsdag och där är det väldigt bra att kunna pruta. HUr mycket är det möjligt att pruta och vilka argument är bra, och vilka är dålig?


Om tjöjans utgångsprix är exempelvis 100 kr, vad ska man föreslå då? Vad är bra att säga för att få den så billigt som möjligt?

Hjälp mig gärna =)

Vet inte om samma sak gäller för turkiet som för thailand, men i thailand så har dem satt upp en massa fantasipriser som man kan pruta bort 40-50%. börja bara väldigt lågt typ priset som du faktiskt skulle kunna tänka betala, sen så säger h*n ett högre pris så ökar du lite sen möts ni någonstans på mitten.

Men köp helst flera grejer av en person för då kan dem gå med på "kompispris"
testa sedan ibland att bara gå iväg om hon säger högre än du väntat då kan säljaren ropa tillbaka dig och gå med på ditt pris.

fast har hört att turkarna är argsinta köpmän så du får öva dig fram, var tuff tillbaka

Ler dom åt dig när du går så har du gjort en dålig affär.

Så sant, så sant.

När jag brukar pruta brukar jag tänka att det är JAG som ska köpa deras prylar och dom turkarna gör allt för att få sälja, som ditt exempel 100 kr skulle jag säga 60 då skulle han säkert säga som ett exempel "nono, denna klockan är äkta och den är gjord där och där och den är av äkta guld" så 100 (turkiska pengar?) skulle han fortfarande säga, sen är det bara säga 60 och börja gå, kommer han efter dig och säger 95 då ska du börja förhandla, säg kanske 70 och stå för 70, inte en krona mer om han inte säger typ 75 sen kör på en deal, då har du sparat 25 och han har gjort vinst på skiten. Börja alltid lågt för att sedan gå upp dig en liten bit. UNgefär så funkar det för mig när jag är utomlands, man kan också läsa personerna som säljer sakerna, är dom ivriga och jätte mycket på dig, pruta som faan då, är dom inte det så pruta bara lite.

Har aldrig varit i Turkiet så jag vet inte riktigt hur det funkar där men kan säga hur jag upplevde prutandet i Kina. Där fanns inga priser på någonting utan man frågade vad det kostade och de sa ett fantasipris, sen fick man själv säga ett fantasipris på typ 10% av vad de sa (och kanske hälften av vad man kan tänka sig att betala i slutändan). Kunde kännas lite pinsamt ibland men det gäller att släppa ala gränser. Sen går de ner något men då gäller det att stå fast vid sitt första bud eller kanske gå upp lite. Efter en stund utan att närma sig så säger man helt enkelt tack men nej tack och går därifrån. I 9 fall av 10 ropar de tillbaka en och man får ett nytt bud som är i näårheten av vad man vill ha och då brukar man ofta kunna komma överens.

Lite generella tips.

1. Är du ovan vid prutning och den hysteriska miljö som dessa basarer marknader ofta är så börja med att gå runt och titta utan att köpa, lyssna på andras prutningar osv. Sen kan du köpa något litet billigt bara för att testa. Nöj dig sedan för dagen och åk och gör något annat och kom tillbaka med nya krafter en annan dag och gör dina riktiga köp.
2. Bestäm innan du börjar förhandla hur långt du kan tänka dig att gå och håll dig till det. Det är lätt att dras med i förhandlingen och betala mer än man egentligen hade tänkt sig.
3. Ha kul! Var glad och trevlig när du förhandlar, småprata och skratta med försäljaren.
4. Ta reda på vad andra har betalat för det du vill ha och använd det i förhandlingen. Men säg att de betalade mindre än de gjorde.
5. Vill du köpa många liknande saker som finns hos flera försäljare så börja med att köpa på ett ställe och använda priset du fick där som förhandlingsteknik på andra ställen. I alla fall i Kina så funkade det så att gick man med en påse med en jacka i och passerade en annan butik med jackor så kom försäljaren fram och frågade om man ville köpa en likadan av dem. De frågade vad man betalat och man sa då typ 75% av det man verkligen betalat och då fick man samma eller bättre pris där utan att behöva förhandla i 20 min.