Jorå. Det finns ett par varianter. Vanligt är att man håller upp mot vinden så man har planet "snett" mot banan, men så att kursen blir rakt in mot den. Strax före sättning trycker man upp planet i banans riktning genom att trampa sidroder. Detta får konsekvensen att man "glider av" i vindens riktning. För att kompensera för detta tar man skevroder mot vinden så att man håller emot. I och med att man korsar rodren på detta vis kommer planet att luta mot vinden. Resultatet blir i sin tur att huvudstället som är "mot vinden" kommer att ta mark först, därefter det andra huvudstället och sist noshjulet som vanligt.

Ett alternativ är att man flyger in mot banan med korsade roder från tidigt på finalen. Då "lutar" planet mot vinden, men nosen pekar alltid rakt mot banan. Detta är inte lika bra då man helst vill undvika korsade roder av säkerhetsskäl i låg fart. Det finns en risk att dimpa ner i backen om man får plötslig vindskjuvning.

Dock är det så att man i väldigt kraftig sidvind kan tvingas använda båda teknikerna lite på känsla. Det är inte ovanligt att då ge lite extra throttle just för att kompensera för de korsade rodren så det blir säkert och bra.

Sedan finns det plan (Airbus 340 mfl?) som kan ta en sidvindslandning med planet upp till 10 grader snett mot banan. Ställen linjerar helt enkelt upp sig i banans riktning vid sättning om man kommer in lite snett. Då klarar man ytterligare några knop sidvind.