En god vän till mig stack helt ensam till Australien i augusti 2008. Hon åkte med rosa bussarna (eller vad de heter?) de första 5 dagarna tror jag. Då gör man saker gemensamt med ett helt gäng andra människor som många gånger också är iväg och reser själva.

Hon var på flera olika platser och träffade massvis med nya människor. Några stycken som hon sedan fortsatte resa med och de har nog hängt ihop tills nu i skrivandets stund. Hon kommer nog inte hem fören mars-april tror jag.

Jag själv var ganska skeptisk till en början, att resa till andra sidan jorden helt ensam. Men hon verkar ha grymt kul och har träffat mängder med nya människor. De har även varit över till Nya Zeeland någon vecka och så har de åkt runt på olika platser i Australien. Det här verkar vara den bästa tiden i hennes liv, och det bästa hon har gjort om man tittar på alla hennes bilder och resedagboksinlägg. Det är en cool tjej, men nog var hon nervös inför resan. Men det blev en grym resa och än är den inte slut.

Jag själv står i kast att ut och resa, ensam. Jag hade egentligen tänkt fortsätta mina studier men när hon stack iväg fick jag en liten knuff i ryggen, lite vind i mitt segel. Jag siktar på Thailand till jul 2009. Funderar på att åka kring 20 december och sedan vara borta i alla fall två månader. Tveksam om någon av mina vänner har lust/tid/råd att vara iväg så länge, men är också tveksam till om det verkligen är kul att åka till Thailand två månader helt ensam?

Men varför inte? Det finns ju massvis med människor dit man reser och man har hur mycket möjligheter som helst att lära känna nya människor när man reser ensam.