2009-04-18, 23:58
nickname75se
Grymt Leenie! Här kostar man på sig en lördag i solen och när man kommer tillbaka är ämnet redan uttömt!
Det var mycket där som passade in på mig också.
Cerna: Nu vet jag ju inget om orsaken till din flytt, om du har tänkt stanna permanent eller bara några år osv och det kan ju påverka lite hur man hanterar den mentala biten men här är lite av mina funderingar om hemlängtan i alla fall:
Det beror nog mycket på vilken grundinställning man har: Om man försöker fokusera på alla nya saker som man kommer att få uppleva istället för på vad man lämnar bakom sig så blir det nog mycket lättare, så har i alla fall jag försökt tänka.
Och istället för att dränka sig själv i hur grönt gräset är på andra sidan och hur fantastiskt bra allt var förr får man försöka att leva i nuet, men det är ju egentligen nästan lika viktigt var man är bor. Lättare sagt än gjort förstås.
Nästa viktiga steg är att försöka få tag i ett jobb. Det låter kanske som politikersnack men det är nog det absolut bästa sättet att anpassa sig till sin nya tillvaro. Rekommenderar också att man tar upp nån ny eller gammal hobby för om man inte har t ex klasskompisar eller tur med bra jobbarkompisar så kan det vara trögt att bygga upp det sociala nätverket, trots att aussies i allmänhet är lätta att få kontakt med.
Det är personer (vänner & familj) som man saknar absolut mest efter ett tag. Allt annat som kanske man tyckte var viktigt och trodde att man skulle sakna förvandlas förvånansvärt fort till nostalgiska minnen. (Undantaget messmör förstås, Cyco!)
Man får väl frossa lite extra när man är på sverigebesök istället. Man hittar också ganska snart nya snuttefiltar och nya smultronställen i sin australienska vardag.
Jag brukar ha några gånger om året då jag "tillåter mig själv" att aktivt sakna Sverige, som en sorts ventil liksom:
- Nångång mellan julbordet och paketutdelningen brukar jag ta en pilsner/whiskey och gå lite avsides för att ägna en stilla tanke till det man lämnade bakom sig i Sverige och dom där hemma.
- Varje 6:e juni tar jag ledigt och hittar på något på egen hand. Det är inte alltid svenskrelaterat men det är min egen personliga lilla hyllning till min bakgrund.
- Nån enstaka gång plockar jag fram några gamla foton eller nån typiskt svensk film/bok/musik.
- Eller så ringer jag helt enkelt om det är en specifik person som jag saknar. De eventuella obekvämligheter som tidsskillnaden kan ställa till med brukar man snabbt bli förlåten för när man förklarar varför man ringer...
Ovanstående har åtminstone hittills varit fullt tillräckligt för mig.
Det är ofta jag tänker på Sverige men det är inte så ofta det är med saknad/längtan (eller motsatsen heller för den delen). Avslutningsvis 3 ord på vägen:
1. Det finns telefoner, internet och flygförbindelse
2. Man behöver inte stanna i Oz förevigt om man verkligen vantrivs
3. Sverige finns alltid kvar
mvh/nickname
Det var mycket där som passade in på mig också.
Cerna: Nu vet jag ju inget om orsaken till din flytt, om du har tänkt stanna permanent eller bara några år osv och det kan ju påverka lite hur man hanterar den mentala biten men här är lite av mina funderingar om hemlängtan i alla fall:
Det beror nog mycket på vilken grundinställning man har: Om man försöker fokusera på alla nya saker som man kommer att få uppleva istället för på vad man lämnar bakom sig så blir det nog mycket lättare, så har i alla fall jag försökt tänka.
Och istället för att dränka sig själv i hur grönt gräset är på andra sidan och hur fantastiskt bra allt var förr får man försöka att leva i nuet, men det är ju egentligen nästan lika viktigt var man är bor. Lättare sagt än gjort förstås.
Nästa viktiga steg är att försöka få tag i ett jobb. Det låter kanske som politikersnack men det är nog det absolut bästa sättet att anpassa sig till sin nya tillvaro. Rekommenderar också att man tar upp nån ny eller gammal hobby för om man inte har t ex klasskompisar eller tur med bra jobbarkompisar så kan det vara trögt att bygga upp det sociala nätverket, trots att aussies i allmänhet är lätta att få kontakt med.
Det är personer (vänner & familj) som man saknar absolut mest efter ett tag. Allt annat som kanske man tyckte var viktigt och trodde att man skulle sakna förvandlas förvånansvärt fort till nostalgiska minnen. (Undantaget messmör förstås, Cyco!)
Man får väl frossa lite extra när man är på sverigebesök istället. Man hittar också ganska snart nya snuttefiltar och nya smultronställen i sin australienska vardag.
Jag brukar ha några gånger om året då jag "tillåter mig själv" att aktivt sakna Sverige, som en sorts ventil liksom:
- Nångång mellan julbordet och paketutdelningen brukar jag ta en pilsner/whiskey och gå lite avsides för att ägna en stilla tanke till det man lämnade bakom sig i Sverige och dom där hemma.
- Varje 6:e juni tar jag ledigt och hittar på något på egen hand. Det är inte alltid svenskrelaterat men det är min egen personliga lilla hyllning till min bakgrund.
- Nån enstaka gång plockar jag fram några gamla foton eller nån typiskt svensk film/bok/musik.
- Eller så ringer jag helt enkelt om det är en specifik person som jag saknar. De eventuella obekvämligheter som tidsskillnaden kan ställa till med brukar man snabbt bli förlåten för när man förklarar varför man ringer...
Ovanstående har åtminstone hittills varit fullt tillräckligt för mig.
Det är ofta jag tänker på Sverige men det är inte så ofta det är med saknad/längtan (eller motsatsen heller för den delen). Avslutningsvis 3 ord på vägen:
1. Det finns telefoner, internet och flygförbindelse
2. Man behöver inte stanna i Oz förevigt om man verkligen vantrivs
3. Sverige finns alltid kvar
mvh/nickname